Historien med de belarusiska nunnorna som samlat in pengar till den ryska krigsmakten på Svenska kyrkans pilgrimscenter har en viktig sensmoral. De ortodoxa nunnorna hemmahörande i S:t Elisabeths kloster utanför Minsk har under flera år kommit till Selånger utanför Sundsvall och samlat in pengar. Resurser som nu kan ha gått till att bekämpa Ukrainas frihet genom Rysslands anfallskrig. Svenska kyrkan är med rätta ångerfull. Hade de vetat detta skulle naturligtvis inte nunnorna vara välkomna. Efterklokhetens kranka blekhet.
Det är lätt att hoppas och tro gott om alla. Speciellt när dessa andra är bröder och systrar i Kristus. Men önskan om att vilja se det goda hos andra kristna får inte falla över i en blåögd naivitet. I detta fall hade det, likt andra aktörer, räckt för Svenska kyrkan med en kort reflektion att inse att dessa nunnor inte var lämpliga att samverka med. Moskvapatriarkatet, under vilken S:t Elisabeths kloster ligger, är en organisation vars engagemang i kriget är tydlig. Händerna på ledarskapet för patriarket är rödfärgade av ukrainskt blod.
Selångers församling är inte de enda som uppvisat naivitet, som Patrik Oksanen, säkerhetspolitisk expert skriver om i SvD och som ledarsidan påtalat länge. Sveriges kristna råd bör överväga att stänga dörren till Moskvapatriarkatet. Kristna behöver ha hjärnan med sig och vara lite sunt skeptiska, även i kontakt med andra kristna.
[ Fredrik Wenell: SKR bör överväga att stänga ute Moskvapatriarkatet ]
