Ibland kan det vara bra att utforska sämsta tänkbara scenario för att kunna förbereda sig inför vad som eventuellt komma skall. Det kan handla om eldsvådor, hjärtstopp eller att företagets eller församlingens datorsystem blir hackat. Och det finns fler områden. Kyrkan påverkas av det omgivande samhället och politiska beslut. Det kan handla om inskränkt religionsfrihet, indragna samfundsbidrag, förbjudna konfessionella friskolor. Och det kan handla om en liberaliserad narkotikapolitik.
Vad ska pastorn eller konfirmationsledaren svara ungdomarna om de en vacker dag undrar om cannabis är okej att bruka som kristen? Är det lagligt håller det ju inte längre att svara “det är emot lagen”. Då måste argumenten vara mer genomtänkta än så.
En som på DN Debatt (11/12) förespråkar legalisering är Sara Skyttedal, europaparlamentariker för KD. Även om hon inte har partiet med sig är det rimligt, med tanke på den starka lobby som nu på bred front går fram för att liberalisera den svenska narkotikapolitiken, att anta att det inte kommer dröja innan det läggs skarpa förslag om avkriminalisering eller till och med legalisering. Och svensk kristenhet måste göra vad den kan för att undvika att bli tagna på sängen.
Är det lagligt håller det ju inte längre att svara “det är emot lagen”.
— Frida Park
[ Avkriminalisering av cannabis har inte stöd av KD ]
Först och främst måste kyrkan redan nu se över sin arsenal av argument för och emot en ändrad svensk hållning. Vi vet att svensk narkotikapolitik tyvärr lämnar en hel del övrigt att önska. Narkotikadödligheten är en av de högsta i EU. Bevisligen når vi inte hela vägen fram för att hjälpa dem som hamnar i ett dödligt beroende. En översyn är alltså nödvändig. Men om vi redan i dag är dåliga på att hjälpa människor ur ett dödligt missbruk verkar det inte så lite vådligt att avkriminalisera så att fler kan gå samma farliga öde till mötes.
Vanliga motiv för att legalisera är att de illegala drogerna drar in mångmiljonbelopp till den organiserade brottsligheten. Och vem vill inte strypa pengatillförseln till de kriminella gängen? Argumentet är att om cannabis tillhandahålls på kontrollerade och säkra sätt, till exempel via ett slags systembolag, skulle den illegala handeln dö ut (och de då utfattiga gängen omvända sig med bot och bättring?).
Det är dock ett verklighetsfrånvänt önsketänkande. Gängen har redan andra upparbetade inkomstkanaler – stölder, ekobrott, bedrägerier, utpressning, kopplerier och människohandel samt försäljning av vapen, alkohol, cigaretter och annan narkotika, som Fred Nyberg, professor em och tidigare president för International Narcotics Research Conference, skrev tidigare i höst i en debattartikel i Dagen (10/8-22).
[ Ska Sverige sluta straffa missbrukare? ]
Dessutom visar exemplet Kanada att legalisering inte alls tar död på den illegala handeln. Där legaliserades cannabis 2018 och ändå uppgår den illegala försäljningen till 40 procent av marknaden. Det har i sin tur lett till att den legala marknaden försöker vinna marknadsandelar genom att bredda utbudet med försäljning av ät- och drickbar cannabis i småbutiker som är tätare placerade än McDonald´s, som Läkartidningen skrivit om (15/1-21). Även om den kanadensiska staten har kunnat håva in vinster via skatt på drogerna drar den illegala marknaden in omkring fem gånger mer. Således ett avskräckande exempel Sverige bör dra lärdom av.
“Jag tycker att jag möter Jesus bättre när jag är hög”, är påståenden svenska ungdomsledare och pastorer i så fall bör lära sig att svara på.
— Frida Park
Visst kan man tycka att polisen borde ägna sin tid åt viktigare saker än att jaga små- eller missbrukare. Fast polisen menar att dagens lagstöd ger viktiga verktyg att komma åt droghandeln. Och de borde ju veta.
[ Elisabeth Sandlund: Legal narkotika är inte vägen framåt ]
En sak kan Sverige lära av Portugal. När landet avkriminaliserade eget bruk av cannabis för 21 år sedan genomfördes samtidigt stora satsningar på vård, behandling och utbildning. Det finns inget som hindrar Sverige att göra liknande satsningar även utan en avkriminalisering. Är det inte snarare så att det skulle vara önskvärt med en restriktiv linje och välfungerande insatser från samhället som inte stigmatiserar missbrukare och gör dem till “kriminella” när det är vård och stöd som behövs?
[ Hasse Boström: Unga har en falsk och snedvriden bild av droger ]
I den pågående debatten borde kyrkan vara en aktiv part. Både utifrån den erfarenhet man har av att möta människor i missbruk och också av att se människor bli fria från droger och få ett upprättat liv. Precis som kyrkan tagit en aktiv roll i migrationsdebatten utifrån argument om det okränkbara människovärdet finns alla möjligheter att ta aktiv ställning i narkotikadebatten. Och sådana röster är nödvändiga.
Annars bör nog kyrkan förbereda sig för en verklighet där cannabis, och liknande droger, blir mainstream. Fråga bara de länder som redan gått nedför den vägen. “Men jag tycker att jag möter Jesus bättre när jag är hög”, är påståenden svenska ungdomsledare och pastorer i så fall bör lära sig att svara på.
