Den franske litteraturvetaren René Girard har beskrivit hur alla kulturer laborerar med syndabockar – någon får ta smällen för kollektivets räkning. Det stora i kristen tro är att Jesus bryter med det mönstret och blir den syndabock som räddar mänskligheten.
I Sverige har det vuxit fram en kultur som präglas av rädsla i olika former. Både partiet Nyans och Sverigedemokraterna anspelar på människors rädslor.
I Nyans fall handlar det om rädslan för att den svenska kulturen inte förstår muslimer, och för SD är rädslan riktad mot en växande kriminalitet som de menar främst är förorsakad av en “oansvarig massinvandring” från främmande kulturer.
Alice Teodorescu Måwe, chef för samhällskontakter på Academedia, menar i en artikel på Smedjan att anledningen till Nyans framväxt är en misslyckad integrationspolitik, medan författaren och debattören Mustafa Panshiri hävdar att både SD och Nyans vill värna en specifik identitet och tradition som de uppfattar vara på väg att gå förlorad på grund av en i samhället förhärskande progressiv agenda.
Både SD och partiet Nyans anspelar på en underliggande rädsla för dem som är annorlunda.
— Fredrik Wenell
Det ligger mycket i båda deras analyser, men i grunden handlar bägge om en underliggande rädsla för dem som är annorlunda.
René Girard har rätt. Jesus är syndabocken som bryter rädslans spiral genom att överbrygga den distans som göder extrema rörelser. De kristna församlingarna i Sverige har därför en unik möjlighet att både vara trogna evangeliet och samtidigt bidra till ett bättre samhälle genom att överbrygga den distans som skapar rädslor.
