Valrörelsen har börjat och Guds inträde i politiken med den. Men en del förvånas nog över att det var på Moderaternas valupptakt, inte på KD:s riksting, som gospelsången ljöd och ett tal avslutades med en önskan om Guds välsignelse. Hade det uttalats av en KD-politiker hade det förmodligen tagits emot betydligt mer negativt än nu när youtubern, samhällsdebattören och prästsonen Henrik Jönsson sa “Gud välsigne Sverige”.
Med den bakgrunden vet Jönsson nog vad en önskan om välsignelse innebär, men frågan är vad som händer när Guds välsignelse uttalas i ett politiskt sammanhang. Hur var det nu – hade vi inte etablerat politikens frihet från religion?
När religiösa handlingar tas ur sin kontext och placeras i helt andra sammanhang förändras innehållet. Sekulariseringen innebär inte bara att allt färre är involverade i religiös verksamhet utan också att de kristna handlingarna ändras så att de passar in i ett modernt samhälle. De som inte blev irriterade förstod kanske välsignelse som ett amerikanskt “God bless” eller ett “lycka till”.
Men det som skedde kan också ge hopp om upptinande mark, likt den där första smältande snön i Narnia. Jönssons välsignelse kan vara ett tecken på att religionen återigen är på väg att få plats i det moderna samhället.
Sverige är kanske på väg att på riktigt bli ett postsekulärt samhälle där religiösa föreställningar visserligen inte är privilegierade men har en given plats bland många andra, utan att behöva skämmas för sig.
[ Ella Bohlin: Det är inte lätt att vara kristen kristdemokrat i Sverige ]
