Som att en våt filt lyftes. Så uttrycker Härnösandsbiskopen Eva Nordung Byström sin känsla när hon fick besked om att Svenska kyrkans Överklagandenämnd gett stiftsstyrelsen bakläxa och ogiltigförklarat den uppsägning av henne som genomfördes i höstas.
Överklagandenämnden är en viktig instans i Svenska kyrkan, vars beslut inte kan överklagas. Ledamöterna ska ha väl specificerad och dokumenterad kompetens från juridikens och kyrkans område. I praktiken utgör nämnden det som Sverige som stat saknar, en författningsdomstol, som har till uppgift att pröva och fastställa om beslut överensstämmer med grundlagarna, i kyrkans fall kyrkoordningen, bekännelseskrifterna och inte minst Bibeln.
Härnösandsfallet sätter ljuset på ett större problem - politiseringen av Svenska kyrkan
— Elisabeth Sandlund
För andra gången inom loppet av ett år gör Överklagandenämnden sitt jobb. Det förra tillfället inträffade i maj i fjol när nämnden återlämnade kragen till den präst vigd för tjänst i EFS i Luleå stift som förlorat rätten att utöva sitt ämbete efter ett beslut i domkapitlet eftersom hon på ett konfirmationsläger berättat om att hon står fast vid den klassiska hållningen i äktenskapsfrågan. Nämndens ordförande, förre justitierådet Johan Munck, skrädde inte orden när han förklarade att Bibeln är den viktigaste rättskällan för Svenska kyrkan och att inga beslut som de förtroendevalda i kyrkomötet kan övertrumfa Guds ord.
[ Lyssna när biskoparna slår larm ]
I Härnösandsfallet är det inte Bibeln utan kyrkoordningen som Överklagandenämnden tar avstamp i. Det är en brist att biskopars anställningsförhållanden inte är uttryckligen reglerade, något som i ljuset av det som hänt behöver åtgärdas. En inte alltför vågad gissning är att ingen kunde tänka sig att en stiftsstyrelse skulle agera som den i Härnösand när kyrkoordningen formulerades. Men icke desto mindre är det tydligt att en biskop, som valts av stiftets präster, diakoner och särskilt utsedda förtroendevalda elektorer, inte kan behandlas som vilken anställd som helst av stiftsstyrelsen trots att den har skrivit anställningskontraktet.
[ Överklagandenämnden: Uppsägning av Härnösands biskop felaktig ]
Vad som sker nu är fortfarande oklart. Om stiftsstyrelsen vidhåller att biskopen agerat så olämpligt att hon brutit mot sina vigningslöften kan den försöka få henne avkragad av biskoparnas ansvarsnämnd. Med tanke på att inte ens Eva Nordung Byström själv, än mindre omgivningen, förstått vad det är som hon har gjort fel skulle ett sådant tilltag vara olämpligt, för att inte säga dumdristigt. En arbetsmiljögranskning har visat att allt inte är frid och fröjd på stiftskansliet men om förhållandena ska förbättras behövs arbetsro, inte fler uppslitande rättstvister.
I ett större perspektiv sätter Härnösandsfallet ljuset på ett övergripande problem – politiseringen av Svenska kyrkan. Det är ingen slump att stiftsstyrelsen domineras av partipolitiskt tillsatta ledamöter. Höstens kyrkoval, där S, C och SD återigen ställer upp som partier, kommer att visa om den trend som hittills tilltagit bryts eller förstärks ytterligare.
