Det är som en pingismatch. Ena sidan: “Ni har kopplingar till Muslimska brödraskapet”. Andra sidan: “Nej, det har vi inte”. Om detta skriver Dagen i flera artiklar.
Flera av organisationerna som pekas ut för att ha anknytning till islamistiska nätverk bedriver seriös verksamhet. Men såväl myndigheter som kyrkliga aktörer bör vara uppmärksamma. I alla fall om man vill undvika att ge legitimitet och resurser åt organisationer och personer med kopplingar till en rörelse vars mål är att upprätta ett globalt kalifat och att förhindra att muslimer påverkas av västerländska värderingar.
Att Zana Muhammed förnekar direkta kopplingar till Muslimska brödraskapet är inte svårt att förstå. Om det framkommer att det finns samband till islamism försvinner ju såväl inflytandet som pengarna.
I intervjun med Ibn Rushds ordförande Zana Muhammed, säger han att det skulle vara absurt att de skulle vara islamister. Samtidigt medger han att det i studieförbundet finns personer som är inspirerade av Muslimska brödraskapets ideologi. Det är samtidigt slående att Muhammed inte med ett ord nämner att Ibn Rushd själva har ett stort ansvar att faktiskt se till att hålla rent i de egna leden, inte minst när det kommer till islamism. I alla fall om man vill vara trovärdiga.
[ Muslimska brödraskapet – islamiströrelsen som “inte finns i Sverige” ]
Det är också värt att notera att Ibn Rushds verksamhetschef, Lamia Elamri, ingick i styrelsen för Islamic Relief Worldwide som alldeles nyligen avgick i sin helhet efter att bestickande antisemitiska uttalanden blivit kända för medierna.
Bevisligen har Ibn Rushd lite att arbeta på när det gäller att ta ansvar i de egna leden. Och på trovärdigheten.
