Det är dags att sätta punkt för högsommarmånaden juli, skolledighetens och semestrarnas månad framför andra. Att det mörknar allt tidigare kväll för kväll blir en påminnelse om att hösten nalkas. Och frågorna är många: Hur blir det med jobbet? Med ekonomin, min egen, landets och hela världens? Med den mänskliga samvaron, mötena med släkt och vänner? Med församlingslivet? Med skolgång och studier? Och, förstås inte minst, med coronasmittan?
Raden av frågetecken kan kännas övermäktig. Få, om några, av dem går att räta ut. Det enda som är riktigt säkert just nu och under överskådlig framtid är osäkerheten. Precis som våren och sommaren kommer hösten och vintern 2020 att bli unika, en fortsatt vandring i väglöst landskap.
Svenska folket får som helhet gott betyg av myndigheter och regering. Ansträngningarna att pressa ner den mångomtalade smittkurvan så att pandemin skulle bli hanterbar för sjukvården har lyckats tack vare att rekommendationer och råd i stort sett följts. Utvecklingen i Sverige går på tvärs mot många europeiska länder, för att inte tala om USA där antalet döda i covid-19 just passerat 150 000-gränsen och smittspridningen inte visar några tendenser att minska. Det är dock värt att hålla i minnet att USA ännu inte är i kapp Sverige om måttet är antalet avlidna i förhållande till befolkningsmängd, en påminnelse om att coronaviruset skördat alldeles för många liv i vårt land. Till detta kommer de indirekta effekterna. De yttrar sig i en vårdskuld som nu måste betalas av när uppskjutna operationer och andra behandlingar ska utföras. Den riskerar att späs på när personer som avstått från att söka vård för sjukdomar som i värsta fall kan visa sig vara livshotande börjar fylla väntrummen.
Det handlar också om de långsiktiga följderna av den isolering som personer över 70 år ålagts och i stor utsträckning funnit sig i. Allra värst har det naturligtvis varit för dem som bor på äldreboenden och deras anhöriga. Även om de strikta besöksförbuden nu successivt luckras upp något och kreativa lösningar för smittsäkert umgänge får genomslag är problemen långtifrån lösta.
Men att uppleva sig vara isolerad kan få följder även för yngre personer. Att det går så pass bra att arbeta på distans och kommunicera via webbtjänster, inte bara ett par veckor utan månad in och månad ut, har överraskat både anställda och arbetsgivare. Men det vore underligt om det i längden inte får negativa konsekvenser att inte mötas öga mot öga på arbetsplatsen. Att ha ett arbete att gå till handlar inte bara om att tjäna pengar till livets nödtorft utan om att anstränga sig tillsammans med andra för ett gemensamt mål.
Den som blir arbetslös i pandemins spår får bära en dubbel börda, både ekonomisk och social, men också för den som har jobbet kvar kan distansarbetet i längden bli en övermäktig påfrestning. Torsdagens uppmaning från Folkhälsomyndigheten löd: "Fortsätt om möjligt att arbeta hemifrån". Men som så mycket annat just nu handlar det om att väga risker mot varandra och att göra det i medvetande om att facit dröjer.
