Det är inte väckelsekampanjer som ger tillväxt i de traditionella frikyrkorna. Bara ett par procent kommer till församlingarna den vägen, enligt Dagens pastorsenkät. Personliga kontakter samt barn- och ungdomsverksamhet står för tillskottet av medlemmar.
Ordet ”väckelse” är inte så vanligt längre i Frikyrkosverige. Det är mest i historiska tillbakablickar ordet förekommer. Frikyrkofolk med några år på nacken minns ”väckelsemöten”, gudstjänster utformade för att väcka längtan hos den som inte bekände sig som kristen att bli det.
Frikyrkorna har fötts ur ett antal olika väckelserörelser, från 1800-talet och framåt. Denna tidning har sina rötter i den delen av Folkrörelsesverige.
I min upplaga av Svenska Akademiens ordlista från 1989 förklaras begreppet väckelse med ”rörelse som vill väcka personligt religiöst engagemang”. Det är en bra beskrivning av det som så många kristna drömmer om och ber för. Det som beskrivs i pastorsenkäten är hur kontaktvägarna förändras. Allt färre tror att stora kampanjer och massmöten är rätt väg. Det är samtalen mellan enskilda som gör att människors längtan efter Gud vaknar till liv.
Vi behöver inte återanvända begreppet ”väckelse”. Kollegan Elisabeth Sandlund använder ”påkristning” för att beskriva en process där människor långsamt och försiktigt närmar sig den kristna tron. Men vi kan konstatera att Sverige behöver det som väckelsen stod för.
Utmärkande för väckelserna har varit att de, i de flesta fall, har kombinerat ett andligt uppvaknande med ett socialt engagemang. Budskapet att varje människa behöver svara ja på Guds kallelse, att återskapa relationen med vår Skapare, det har varit i centrum. Men de som berörts, de som "väckts". har också vaknat till insikt om sociala problem i de samhällen där de funnits. Kampen för nykterhet på 1800-talet och framåt, hjälp till fattiga och hemlösa, bistånd i utvecklingsländer och så vidare.
Behov av socialt engagemang finns också i dag, fast behoven kan delvis se annorlunda ut.
Övertygelsen att människor behöver upptäcka livet i Kristus, bli omvända och ta emot honom som sin personlige Frälsare är startpunkten för övriga förändringar. Förvandlade människor kan förvandla ett samhälle.
Det är viktigt att påpeka: Kristna är inte perfekta. Till och med under kyrkans första århundraden fanns det inslag av synd, osämja, märkliga villfarelser i lärofrågor med mera. Men de goda krafterna segrade. Kanske finns en fingervisning i den uppmaning som aposteln Petrus skriver till de nybildade församlingarna: "Framför allt ska ni älska varandra hängivet" (1 Petr 4:8).
En kommande väckelse, eller vad vi kallar det, är en önskan och en bön hos många kristna. När vi ser den komma kanske vi blir överraskade över vilken form den tar. Men de viktiga ingredienserna – kärlek mellan kristna, personlig överlåtelse och socialt ansvar – bör inte överraska oss.
”Att vinna en och en”, som pingstledaren Lewi Pethrus formulerade det i början av 1970-talet är fortfarande en framgångsväg, och pastorsenkäten visar att den fungerar i praktiken i dag. Men vår bön är att den ska ske i så stor omfattning att den blir en ny folkrörelse.
