Vanligen när man stöter på något som man är okunnig om är det den egna kunskapen som brister. Det går att lösa genom att läsa en bok eller slå i uppslagsverk. Men denna vår har ingen vetat, utan olika länders coronastrategier har byggt på uppskattningar och bedömningar.
Den svenska regeringens strategi har uppmärksammats världen över och kommer vara föremål för diskussion i många år ytterligare. En dag kommer vi ha tillräckligt mycket kunskap om viruset för att kunna bedöma exakt vad som är rätt och fel, men där är vi inte än. Likväl börjar en del att klarna.
Strategin tycks ha vilat på två antaganden: Att viruset är för smittsamt för att kunna stoppas, men att det samtidigt inte är mycket farligare än en allvarligare säsongsinfluensa.
Det var inga orimliga antaganden, men små missbedömningar av dessa två faktorer får stora konsekvenser. Om viruset smittar aningen mindre än man trott går det att stoppa, och är det lite farligare än man insett hade det också varit värt att använda striktare åtgärder för att försöka göra det.
Den första faktorn medger svenska epidemiologer redan nu att man missbedömt. I en intervju med Expressen i veckan konstaterade Johan Giesecke att han överskattat virusets smittsamhet. Covid-19 verkar smitta i kluster, och inte som en våg som går igenom befolkningen som helhet.
När det gäller sjukdomens allvar är det fortfarande sant att dödligheten är störst bland gamla och redan sjuka. Men sjukdomen slår hårt även mot personer som inte tillhör någon riskgrupp, och resulterar i långa och tuffa konvalescenser. Men det stora misslyckandet är naturligtvis att den stora samhällsspridningen gått hand i hand med en oförmåga att skydda just de särskilt sårbara grupperna, i synnerhet äldre. Enligt siffror i slutet av maj var över 90 procent av alla som dött i covid-19 över 70 år. Nästan hälften bodde på äldreboende och var fjärde hade hemtjänst.
Detta bottnar i ett antal problem som varit kända länge. Svensk äldrevård är underfinansierad, präglad av stor personalomsättning och bemannad av många timanställda. Dessutom saknades skyddsutrustning, strategier för att begränsa smittspridningen på boenden samt hygien-rutiner.
Detta resulterade i en dödlig cocktail som kostat alldeles för många människoliv.
Precis som Sveriges kristna råd konstaterade på DN-debatt (25/6) är det nödvändigt att utreda om äldre som avlidit på boenden fått tillräcklig vård, eller valts bort för att spara resurser. Vi måste också fråga varför det bara ingick i den svenska strategin att boendena skulle skyddas, men inte tillräckligt klart formulerades hur det skulle ske.
Men får inte stanna vid en analys av krishanteringen. Corona avslöjar sakers karaktär, i detta fall allvarliga vardagsbrister när det gäller resurser och bemanning. Pandemi eller inte så är det något som behöver förändras.
Läs mer SKR lyfter frågan på nytt: Var det dödshjälp?
Läs mer Yngve Gustafson: Äldre känner sig övergivna av vården och kyrkan
