Webbsända gudstjänster har varit till stor välsignelse och den ”digitala kyrkan” betyder väldigt mycket för att hålla samman de kristna gemenskaperna i vårt land. Själv har jag funnits med på ett litet hörn i min församlings tv-sändningar under pandemin och har därför vid ett par tillfällen varit en av de få som funnits på plats för att fira söndagsgudstjänst.
I söndags slogs jag av hur oerhört privilegierad jag var som fick sitta i "min" kyrka och fira gudstjänst. Det skedde tillsammans med en liten skara medverkande och tekniker, långt färre än vi brukar vara, men antalet deltagare spelade ingen roll den här gången.
Flera hundra deltar visserligen i samma gudstjänst, samtidigt eller senare. Men det är något särskilt med att finnas på plats fysiskt. Ibland kallar vi det atmosfär. Eller i detta fall gudsnärvaro.
Men mina tankar gick till de miljoner kristna syskon som förhindras att mötas fysiskt. I allra bästa fall kan de uppleva gudstjänster och gemenskap via den teknik som flera svenska kyrkor de senaste veckorna tagit till sig. Men det är inte alltid de ens får den möjligheten. Att ses fysiskt är för dem för farligt eller helt omöjligt. Till skillnad från dem har vi dessutom full frihet att annonsera våra digitala samlingar.
Hur många kristna som hindras från att fira gudstjänst är svårt att bedöma. Organisationen Open Doors, som arbetar för att stötta förföljda kristna, uppger att det bor cirka 645 miljoner kristna i de 50 länder som finns på deras "svarta lista". Av dessa beräknas cirka 260 miljoner vara utsatta för allvarlig, mycket allvarlig eller extremt allvarlig förföljelse.
Hur många av dem som hindras från att fira gudstjänst är svårt att säga. Men i till exempel Kina är religionsfriheten kraftigt inskränkt för landets cirka 97 miljoner kristna.
Ett annat mörkt område är Mellanöstern och Nordafrika.
Vi som svenskar kan vara oerhört tacksamma för den demokrati och yttrandefrihet vi har. Som kristna även stolta över att vi bidragit till att bygga denna frihet. Men man behöver inte vara domedagsprofet för att inse hur bräcklig ett demokratiskt system kan vara.
Om pandemin har väckt oss över något borde det vara att det vi sett som trygghet inte alltid är det. Nyttig lärdom, men omskakande. Med lite god vilja kan vi betrakta den svenska demokratin som drygt 200 år gammal. Det kan kännas betryggande, men vi ser antidemokratiska krafter på nära håll.
Vi ska självklart inte gräva ned oss i dystopier. Vi ska njuta av friheten och glädjas över demokratin och över att kristenheten kan använda alla resurser för att förkunna Guds rike. Men också göra allt för att stötta trossyskon i andra länder och i alla sammanhang häva upp vår röst mot den ständigt pågående förföljelsen världen över.
