Liberalerna har det inte lätt just nu. Partiledaren Nyamko Sabuni anklagas i ett granskande SvD-reportage för att vara köpt av lobbyister samtidigt som opinionsmätningar den senaste veckan har gett både 2,7 procent och bara strax över spärren, 4,4 procent.
Hur politik skapas är inte alltid lätt för medborgarna att se. Det finns förstås ett internt tankearbete inom partierna. Men opinionsbildning och påtryckningar av alla möjliga slag riktas också mot den som har politisk makt. Det är inga problem, snarare en tillgång, så länge det sker på ett schysst sätt och beslutsfattarna har integritet.
Problem för Liberalerna är att Nyamko Sabunis försvar i detta fall inte har uppfattats som tillräckligt klargörande. Hon har till och med (DI 10 maj) likställt delar av kritiken med skvaller.
Troligen klarar partiet just denna kris, tydliga bevis på oegentligheter har inte presenterats. Men uppmärksamheten har satt fingret på att Liberalerna och dess ledare, inte har särskilt högt förtroende bland väljarna.
Nyamko Sabuni behöver trots det inte oroa sig för sin egen ställning. Att kräva ledarens avgång innan hon ens suttit ett år kommer inte att ske.
Lobbyisten och politikern Per Schlingman etablerade begreppet "den politiska berättelsen". "Partiets själ" beskriver egentligen detsamma: att det finns en bärande idé som genomsyrar alla beslut.
I tidskriften Liberal Debatt (nr 2/2020) medverkar Christer Nylander, partiets andre vice ordförande, i en serie om Liberalernas framtid. Han bekräftar bilden av ett parti som söker sin själ. Han vill se Liberalerna som en motkraft och en av hans teser är att ”synen på individens frihet måste fördjupas och idén om en liberal gemenskap tydliggöras”.
Han är självkritisk. Den individualism som präglar samtiden och som ofta förknippas med liberalismen har fått kritik från konservativt håll för att den undergräver den meningsskapande gemenskap vi behöver som människor, enligt Christer Nylander. Han medger att liberaler ibland varit så fokuserade på individens frihet och rätt att lämna kollektivet att de glömt att människan är en social varelse som också behöver ”nya, öppna och varma gemenskaper”.
Christer Nylander tycker också att liberalismen blivit för ekonomisk och materialistisk. Han vill bredda liberalismens syn på självförverkligande. Ekonomisk trygghet är bra men det är inte livets mening.
När olika partiers ideologier skalas ned till vad som är dess kärna liknar de ofta varandra, fast de uttrycks i olika ord: Ett samhälle som vårdar gemenskapen, en stat som kan stötta den enskilde, ge omsorg och skydd när det behövs, fokusera frihet under ansvar, betona att varje individ har rättigheter och skyldigheter, etcetera.
Fina tankar ska sedan omformas till praktisk politik, och det är inte det lättaste. Men utan de grundläggande idéerna blir det ännu svårare. Liberalernas utmaning är att särskilja sig och hitta sitt existensberättigande – sin liberala själ.
