I dag, 7 maj, firar Jimmie Åkesson 15 år som partiledare. Hans ställning tycks vara orubbad och att Sverigedemokraterna tappade 3,6 procentenheter sedan februari i TV4 Väljaropinion för april kommer inte att försvaga honom. Han är en av de skickligaste retorikerna. Hur han är som realpolitiker, en som tvingas kompromissa, har dock inte prövats på allvar.
Den troliga förklaringen till SD-tappet är att invandrarfrågan hamnat i medieskugga i pandemins spår. Men Jimmie Åkesson gläder sig över det som betraktas som en normalisering av relationerna till övriga partier: att SD deltar i krisöverläggningarna.
Att så sker finns inte mycket att invända emot. Sverigedemokraterna representerar en stor väljargrupp, vars val bör respekteras i en demokrati. Det Jimmie Åkesson önskar är dock att begreppet ”normalisering” ska tolkas som att SD:s åsikter blivit mer accepterade.
Men partiet har inte bytt politik. Det partiet lyckats med är att förstärka en ”vi och dom”-känsla i samhället. ”Dom” är invandrarna, och eftersom den gruppen är svår att avgränsa blir det i praktiken alla med utländsk bakgrund.
För att försäkra sig om att budskapet gått hem skrev Jimmie Åkesson och SD:s gruppledare i riksdagen Henrik Vinge en debattartikel i Aftonbladet (22 april): "Om krisen därmed innebär att svensk politik börjar sätta svenskarna främst är det vår övertygelse att en ljusare framtid väntar bortom de mörka moln som nu dominerar", skrev de bland annat. Svenskarnas väl går före allt annat.
SD har fel. Den egna nyttan och den egna rättigheten står inte i motsats till att "den andre" också kan få det bra. Som kristna uppmanas vi att leva ett utgivande liv, där vi sätter vår nästas väl och ve framför oss själva. Tankesättet går kanske inte fullt ut att införa i ett sekulariserat politiskt system. Men vi kan invända mot påståenden som vill få oss att tro att välfärd är ett slags nollsummespel, där svenskarnas bästa måste ske på bekostnad av att andra får det sämre.
Hur kommer den pågående krisen att påverka opinionen för och emot Sverigedemokraterna?
Läs också Hasse Boström: Väck medkänslan för krisande länder långt borta
En ledare i Smålandsposten (4 maj) andas en viss pessimism över det troliga faktum att ekonomin kommer att gå in i väggen: ”Den arbetslöshet och mänskliga tragedier detta kommer att innebära, den pessimism, svartsyn och förtvivlan som kommer i kölvattnet av den utvecklingen, det är sentiment som syresätter framför allt Sverigedemokraterna.”
Visst kan det vara så att individen blir mer egoistisk i en lågkonjunktur, och att pessimismen göder en missnöjespolitik. Eller, och det är det vi i stället hoppas på, har krisen gjort oss mer ödmjuka. Gett oss en djupare insikt om att vi är sårbara, att vem som helst som lever på jordklotet plötsligt kan drabbas av död och lidande, utan att man har det minsta skuld i att det sker.
Så det är inte fel om medkänsla, rent av medlidande, får bli en viktigare komponent i politiken. Även Sverigedemokraterna kan välja den vägen, om man vill komma bort från stämpeln som främlingsfientligt parti.
Läs mer SD kallar svenskt bistånd för "improduktivt slöseri"
