Malou Gudmundsson och Frida Walström, 32 och 34 år, är två av allt fler kvinnor som avstår från att föda barn för klimatets skull. ”Nu med klimathotet är det faktiskt ännu viktigare att ifrågasätta barnnormen”, säger Gudmundsson (Expressen 17/12).
Att kvinnor ska välja bort barnafödande för den goda sakens skull är ingen ny idé. Som Dokument utifrån visade i dokumentären "De försvunna kvinnorna" (15/12) fanns det i USA i mitten av förra seklet en grupp västerländska män som var bekymrade över en stundande befolkningsexplosion av fattiga. Dessa startade, med kontakter ända in i Vita huset, en omfattande kampanj för att begränsa barnafödandet i de fattiga länderna. Med etiskt tvivelaktiga och ibland direkt olagliga metoder satte höga politiker press på bland annat Indien och Kina: Ville de ha biståndspengar fick de se till att minska sin befolkning.
Snart anslöt sig FN och deras befolkningsfond, UNFPA, startade 1969. Inte helt oväntat var även den alltid redo humanitära stormakten Sverige inblandad. Vid sidan av USA har Sverige varit och är en av de största givarna till fonden. En fond som visat sig bland annat ha uppmanat kvinnor att göra abort och till och med utfört tvångssteriliseringar – allt i fattigdomsbekämpningens namn.
Nej, för att bekämpa fattigdom erbjöds inte utbildning och ekonomisk trygghet – vilket annars skulle fått ned födelsetalen. I stället kom man på att ett av motiven till att fattiga skaffade sig flera barn var att de ville ha en son. Det var den enda tryggheten många fattiga hade att lita till inför en annars utsatt ålderdom. Kunde metoder alltså uppfinnas för att avgöra ett fosters kön redan i livmodern skulle flickorna kunna aborteras och pojkarna födas. Särskilt i Kina, med sin ettbarnspolitik, var detta välkommet.
Det UNFPA de facto skapade, med benäget bistånd från svenska skattebetalare, var ett gigantiskt överskott av män. Och som en fasansfull följd av detta: Framkallandet av kraftfulla incitament för människohandel, prostitution och kidnappningar av flickor och kvinnor. Enligt ”De försvunna kvinnorna” fattas ofattbara 177 000 000 kvinnor i 19 länder. Och desperata föräldrar betalar dyrt för en rövad brud till sin son från främmande land, provins eller by.
Forskningen är tydlig: Ju fler ofrivilligt ensamma män desto fler våldsbrott, inbördeskrig och terrorism. Varningar höjs för att mansöverskottet i enbart världens två befolkningsrikaste länder är ett reellt hot mot stabiliteten i hela den övriga världen. Man skulle också kunna säga: Kvinnornas öde i Kina och Indien kan avgöra hela världens.
Enligt Dokument utifrån har FN inte tagit avstånd från sin inblandning i denna vidriga form av social ingenjörskonst. Och UNFPA jobbar enträget vidare, bland annat med hjälp av 250 miljoner årliga svenska skattekronor (2016). Retoriken har förvisso ändrats något. Befolkningstillväxten ska fortfarande begränsas. Den här gången på grund av klimatkrisen: ”Avstå från att föda barn och rädda klimatet”. Känns det igen?
