Projektet "Guds hus" i Stockholmsförorten Fisksätra firade sitt tioårsjubileum i helgen. Avsikten var att det vid den här tiden sedan länge skulle finnas en moské på plats alldeles intill kyrkan och att de båda byggnaderna skulle vara sammanbundna av en gemensam mötesplats. Men trots stora ansträngningar, inte minst från Nacka församlings sida, har spaden ännu inte satts i marken för moskébygget eftersom det saknas pengar, mycket pengar.
Att projekt stöter på stora hinder är inte ovanligt. Mer sällsynt är att man högtidlighåller ett inte genomfört projekts tioårsdag.
Det är inte fel att vara uthållig. Men i det här fallet ligger tanken nära till hands att dröjsmålet bör tolkas som att det är dags att skrinlägga planerna.
Läs mer | Svårt att samla in pengar till moské vid Guds hus i Nacka
Det finns starka skäl till att kristna i religionsfrihetens namn bejakar och stöder muslimers rätt att bygga moskéer och samlingslokaler i Sverige. Att aktivt medverka till att samla in pengar till ett moskébygge och att göra det till en poäng att moskén inte bara blir granne till utan sammanbyggd med en kyrka är något helt annat.
Den gemensamma bönen vid tioårsfirandet väcker de hett debatterade frågorna om huruvida kristna och muslimer tillber samma Gud. På den punkten räcker det med att konstatera att en kristen med den helige Andes hjälp ber till Fadern i Sonens namn medan muslimen förnekar att Gud kan vara treenig. Det är därmed en skillnad mellan att be sida vid sida, till exempel i ett neutralt andaktsrum på en flygplats, och att förenas i en gemensam bön.
Ett större problem är det missionella.
Hur förenas ett nära samarbete i gemensamma lokaler mellan muslimer och kristna med kyrkans och varje kristens uppgift att sprida det glada budskapet så att alla människor enligt Guds vilja kan komma till tro på Jesus Kristus? ”Konversioner händer”, konstaterar ärkebiskop Antje Jackélen när hon får frågan om detta är ett problem.
Men konversioner är inte bara något som händer. Det är något som kristna är ålagda att aktivt arbeta för genom att berätta om vad kristen tro är och hur den skiljer sig från andra livsåskådningar. Det budskapet måste nå ut i vår tid, till sekulariserade svenskar lika väl som till invandrade muslimer.
Vi lever i ett mångreligiöst samhälle där det är nödvändigt och viktigt med samtal fört med ömsesidig respekt mellan människor med olika tro, ibland dessutom gemensamma ansträngningar för att ge handgriplig hjälp och lindra nöd.
Läs mer | Ärkebiskopen: Svenska kyrkan bygger inte moskéer
Men det finns en gräns som inte får överskridas, den som innebär att missionsbefallningen tonas ner för att inte störa de goda relationerna.
Den person som konverterar från islam till kristen tro måste vara beredd att betala ett högt pris. Att bli misstrodd av Migrationsverket och migrationsdomstolarna är bara början, än värre är hotet från släktingar och landsmän i Sverige och i ursprungslandet. Sveriges kristna råds engagemang för de utvisningshotade konvertiterna är värt allt beröm. Just därför blir stödet för projektet ”Guds hus”, från såväl Svenska kyrkan som den katolska, både märkligt och problematiskt. Ibland behöver trots allt den ena handen veta vad den andra gör.
