Ulf Kristersson har kastat in handduken efter en första sonderingsrunda. Det kan komma fler chanser. Att Stefan Löfven ska lyckas ligger inte i sannolikhetens riktning givet de låsningar som finns.
I bearbetningen av den första rundans besvikelser sjöng Moderaternas och Kristdemokraternas partiledare stämmor i samma litania: en tonsättning full av frustration över allianskollegorna i Centerpartiet och Liberalerna.
Versen gick "Så mycket allianspolitik som möjligt" och refrängen som följde "Ingen förhandling med Sverigedemokraterna."
En komposition som borde falla hela Alliansen i smaken, som den kvartett de är. Varför bråkar de om det?
En sonderande regeringsbildning gör att sakfrågorna med nödvändighet kommer upp på förhandlingsbordet. Och enligt Expressen har frågan om familjeåterförening vållat split. C, L, och KD vill återinföra såväl familjeåterförening som uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter till skillnad mot M som säger klart nej till detta.
Att återgå till en lagstiftning som tar hänsyn till särskilt ömmande skäl skulle kunna ge de unga ensamkommande afghanerna en chans till permanent uppehållstillstånd, vilket vore önskvärt och det mest rimliga med hänsyn till säkerhetsläget i Afghanistan.
Att utvisa dessa unga, som redan har ägnat upp till fem år med att lära sig språket och integreras i det svenska samhället, är inte bara inhumant, det är också slöseri med liv och skattepengar.
”Så mycket allianspolitik som möjligt” borde rimligtvis betyda en mer human flyktingpolitik eftersom M är i minoritet. Men här kommer kruxet. Alliansen har inte egen majoritet i riksdagen utan behöver förhandla med fler. Hur gör man då för att Alliansen ska tolereras av kammaren, utan att förhandla med Jimmie Åkesson?
Enligt en uppgiftslämnare till Expressen var KD, till skillnad mot C och L, beredd att släppa kravet om familjeåterförening i de överläggningar som skett under Kristerssons sondering. Motivet torde i så fall vara att Alliansen då skulle kunna tolereras av SD och därmed av kammaren. Låt oss hoppas att uppgifterna inte stämmer! Annars ekar det tomt när Ebba Busch Thor säger att hon inte har några problem med att SD röstar på kristdemokratisk politik.
Om uppgifterna stämmer är det ett exempel på hur en faktisk anpassning till SD:s politik skulle kunna gå till, utan att någon officiell förhandling sker.
Och detta åskådliggör farhågorna och riskerna med att göra sig beroende av SD.
I en regeringsförhandling blir det tydligt vilka sakfrågor som respektive parti prioriterar. Frågor som möjlighet till familjeåterförening och uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter bör inte spelas bort i dessa förhandlingar. Det sänder starka signaler om vilket samhälle man vill bygga.
