I tisdags skrev Dagen om Diakonicentrum i Växjö där man trots att man förstod att tiggare blev utnyttjade gav hjälp till deras "bossar". Kyrkan kan inte göra skillnad på människor, menar Diakonicentrum: "Hade vi inte hjälpt alla med mat hade inte ens den lilla människan fått mat".
Åsa Ingvert, pastoralchef i Växjö, har helt rätt i att kyrkans uppdrag är att se varje människa och att detta inte kan göras med misstänksamheten som utgångspunkt.
Det är aldrig riskfritt att röra sig i samhällets utkanter. Man kan bli lurad, utnyttjad eller till och med rånad. Det är inget nytt för kyrkan som i århundranden rört sig bortom allfartsvägarna.
Kyrkan är på det sättet inte alls naiv. Naiviteten är om man tror att det inte finns något mörker.
Självklart måste kyrkan vara klarsynt och alert. Det är särskilt allvarligt om kyrkans godhet utnyttjas så att andra människor, än mer utsatta, drabbas.
Hur ska detta hanteras? I en organisation med många ideellt engagerade behövs stöd från erfarna och kunniga för att kunna bedöma när myndigheter ska kontaktas. Det är aldrig kyrkans uppgift att byta diakonkragen mot batongen. Därför måste en vägledande princip vara att polis eller socialtjänst hellre ska få en fråga för mycket än en för litet.
Faktum kvarstår likväl. Risken att kristen godhet och givmildhet exploateras av människor med ont uppsåt kommer alltid finnas. Men det får aldrig utnyttjas som ursäkt för passivitet. Eller att kyrkan börjar bemöta människor i behov med misstänksamhet i stället för medmänsklighet .
