En spurtstark tävlande som toppat formen perfekt. Sportmetaforerna ligger nära till hands när Kristdemokraternas valframgång i allmänhet och partiledaren Ebba Busch Thors insats i synnerhet analyseras.
"Vad var det vi sa", fick Ebba Busch Thor med triumf i rösten utbrista när hon talade till partifolk och medier på KD:s valvaka. Redan de senaste veckornas opinionsundersökningar pekade ovanligt entydigt på att mångas förhoppningar/farhågor//förväntningar (stryk det som ej önskas) om ett KD utanför riksdagen efter söndagens val skulle komma på skam. I stället resulterade valet i ett stärkt KD som lämnat platsen som Alliansens minsta parti till Liberalerna, som inte lyckades med mer än att hålla ställningarna jämfört med 2014.
Vad beror det på? Ebba Busch Thors egen förklaring är att hon och partiets övriga företrädare äntligen, mot slutet i valrörelsen, fick börja tala sakpolitik i stället för opinionssiffror. Resultaten från SVT:s Valu visar att det ligger en hel del i den analysen. Sjukvård, pensioner och jämställdhet – det vill säga familjepolitik – är sådant som KD-väljarna lyfter fram som starka områden för partiet. Och det är just dessa spikar som KD hamrat på de senaste veckorna.
Läs mer: Elisabeth Sandlund: Bra att Löfven sitter kvar
Till detta ska lägga de avtryck en orädd, diskussionsglad och slagfärdig partiledare gjort i alla de debatter och dueller som genomförts i allehanda medier. Medan Ulf Kristensson tryckt på det högst reella behovet av att någon är vuxen i rummet och undvikit alltför hårdför polemik har Ebba Busch Thor tagit för sig och inte räds att näpsa Stefan Löfven och andra som försökt sätta sig på henne och hennes parti. Inte osannolikt är det sådant som lockat moderatväljare med en grundläggande värdekonservativ syn att lägga sina röster på KD, inte som stödröster utan därför att man faktiskt gillade vad man såg. Enligt Valu kom inte mindre än 30 procent av rösterna i årets val från sådana som röstade på M 2014. Den gruppen utgjorde därmed en lika stor andel som de gamla KD-väljarna.
I detta ligger ett spänningsmoment. Dragkampen mellan traditionella kärnväljare, som exempelvis oroats över KD:s hårdnade attityd i migrationsfrågan och fokuseringen på lag och ordning, och nytillkomna supportrar, som attraheras av en sådan utveckling, lär komma att fortsätta. Men det är viktigt att framhålla att en sådan splittringstendens är betydligt lättare att bemästra i ett parti som inhöstat en betydande valframgång än vad den skulle ha varit i ett knäckt KD som hamnat precis på eller strax under fyraprocentsgränsen.
KD:s framgångar stärker partiets ställning i de regeringsförhandlingar som stundar. Hur stor utdelningen när det gäller ministerposter skulle bli om utgången blir en alliansregering är svårt att säga. 2006, när KD samlade 6,6 procent av rösterna, fick partiet nöja sig med tre statsråd. Men då var å andra sidan både Centern och dåvarande Folkpartiet större.
Läs mer: Jubel hos KD - ett succéval
