Allt var inte bättre förr. Gick man i skolan på 1960-talet, eller tidigare, är sannolikheten stor att man råkade ut för generade lärare som undervisade lika generade elever om detta med blommor och bin, med fokus på de rent biologiska mekanismerna och med litet utrymme för de frågor som pockade på när hormonerna började rusa runt i kroppen. Sådant talade man om med kompisarna på rasterna, där myter och vanföreställningar fick fritt spelrum.
Allt är inte bra i dag heller. Att perspektivet har vidgats och att elevernas egna funderingar, frågor och erfarenheter tas på allvar är självfallet av godo, oavsett om det handlar om förskolebarn som undrar varifrån bebisar kommer eller om tonåringar på randen till vuxenlivet. Men risken är stor att öppenheten och viljan till samtal utan pekpinnar slår över i en normlöshet som blir nedbrytande och som lämnar ungdomarna mer, inte mindre, villrådiga.
Ett första krav på skolans undervisning om sex och samlevnad, från ungdomarnas föräldrar men också från samhället i stort, måste rimligen vara att eleverna får tydligt klart för sig vad som är tillåtet och vad som är förbjudet enligt svensk lag.
Det finns goda skäl för den 15-årsgräns för samlag som politikerna i stor enighet fattat beslut om. Det borde vara en tillräcklig anledning att inte visa den som är yngre än så filmer av det slag som vi berättar om i dagens dokument. Ändamålet – att peka på rätten att säga nej till sexuella handlingar – helgar inte medlet, inte om det bibringar 13-åringar uppfattningen att det inte är några problem med att ligga med varandra, bara man är överens.
Ett andra krav bör vara att skolan vågar ta ställning mot företeelser som har en destruktiv inverkan och inte gömmer sig bakom att man måste se verkligheten som den är. "Går läraren in med fördömanden så går det inte att ha ett samtal med eleverna", säger RFSU:s undervisningsansvarige när han får frågan om varför ett av lektionsförslagen handlar om "konsumtion av porr i lusthöjande syfte".
Att många tonåringar konsumerar pornografi, inte minst på nätet, är ett faktum, likaväl som att många tonåringar dricker öl, vin och sprit. Det senare förhållandet hindrar knappast skolan från att tydligt peka på skadeverkningarna av alkoholbruk i unga år. Tvärtom är det ett starkt skäl till just denna undervisning.
Ett tredje krav kommer från de unga själva. De vill få vägledning i den brännande frågan om hur man får en relation att hålla. Och den är svår att besvara utan att hålla fast vid tanken på att sexualitet och kärlek hänger nära samman. Kanske måste man rentav våga hävda att tillfälliga förbindelser och samlag för vänskaps skull i tonåren riskerar att motverka just det man längtar efter, när man är ung och längre fram i livet.
Att bara en minoritet av unga mellan 15 och 29 år instämmer helt i påståendet "man ska vara kär i den man har sex med" borde få skolan att inte resignera utan inse att här finns ett viktigt jobb att göra.
