Ledare

Kontraproduktivt våld i Ferguson

Upplopp är de maktlösas språk men kan aldrig försvaras, skriver Elisabeth Sandlund.

"Att skada andra eller att förstöra egendom är inte svaret. Jag vill inte att min son ska ha dött förgäves. Jag vill att det som hände ska leda till positiva förändringar som gör livet bättre för alla." Ungefär så uttryckte sig Michael Brown Sr, pappa till den obeväpnade tonåring som i augusti sköts till döds i Ferguson, Missouri. Hans vädjan har klingat ohörd.

När beskedet från juryn kom på måndagskvällen om att den polisman som avlossade de dödande skotten inte kommer att ställas inför rätta utbröt våldsamma kravaller. Det har krävts massiva insatser från nationalgardet för att få dem under kontroll, en kontroll som mycket väl kan visa sig vara temporär. Risken är snarare överhängande att en eld har tänts som kommer att sprida sig runt om i landet.

”En sorglig kväll för USA”, kommenterar den välkände teologen Jim Wallis på sin blogg. Då tänker han både på juryns beslut som han finner svårbegripligt och på att de mångas fredliga protester drunknar i det våld som ett betydligt mindre antal tillgriper.

Den affärsinnehavare som får fönsterrutorna sönderslagna och butiken plundrad av en uppretad skara blir knappast mer välvilligt inställd till kraven från den svarta befolkningen om rättvis behandling från polisens och rättsväsendets sida.

För den som vill åstadkomma en varaktig förändring är våldet, precis som Michael Browns far betonar, kontraproduktivt. Samtidigt är det ett tecken på den totala maktlöshet som delar av USA:s befolkning upplever att de är dömda till.

Martin Luther King, som på sin tid åstadkom storverk tack vare att han ihärdigt höll fast vid icke-våldet som politisk metod, konstaterade att upplopp är det språk som tillgrips av den som ingen lyssnar på.

När Barack Obama valdes till president för första gången hösten 2008 sågs det samtidigt som ett bevis på att rassegregationen i USA slutgiltigt närmade sig vägs ände och som ett hoppingivande tecken på att de sista murarna mellan svarta och vita snart skulle vara rivna. De förhoppningarna har i stor utsträckning kommit på skam. Afroamerikaner kan uppenbarligen nå hur högt som helst, till och med till Vita husets ovala rum.

Men det är lång väg kvar till en situation där de jämlika möjligheter som är en grundbult i den amerikanska konstitutionen är för handen för alla och envar.

Den grupp amerikaner som vill arbeta på fredlig väg för att se till att Martin Luther Kings dröm från 1960-talet blir verklighet är många fler än den lilla klick våldsverkare som härjar på Fergusons gator.

Det är viktigt att hålla i minnet när krigsartade scener dyker upp på tv-skärmen varvat med intervjuer med förtvivlade näringsidkare som ser sina drömmar slås i kras.

Våldet kan förklaras med faktorer som desperation och maktlöshet. Men det kan aldrig försvaras.

Fler artiklar för dig