I lördags kväll uppträdde Håkan Hellström inför ett fullsatt Scandinavium och tog tillfället i akt att ge en liten respons till kritik han fått under åren om att det är för mycket påhittade historier i hans låtar.
”Man tycker att jag borde skriva mer om vardagsgrejer såsom blöjbyten och bolån”, sa Hellström. Men den vardag som finns behöver man inte alltid bli påmind om förklarade han, det är värt att drömma sig bort ibland.
"Och en del har trott att det är fantasier jag skriver, men så är det inte. Det är verklighet – det har bara inte hänt än", sa Håkan Hellström och möttes av publikjubel.
I 27 år satt Nelson Mandela i sydafrikanskt fängelse, instängd och blockerad från den kamp han ville föra – mot apartheid och för sann demokrati med rösträtt för alla människor oavsett hudfärg.
Men i stället för att tryckas tillbaka så fick frihetskampen snarast luft under vingarna. Till sist fanns ingen annan möjlighet än att skänka Mandela friheten åter.
För rättfärdiga övertygelser avskärmas nämligen inte så enkelt, de fortlever och växer till.
Nelson Mandela blev en symbol, det var inte bara han som var fängslad: Det var hela folket. Så när grinden sedan öppnades i ett försök att stävja motståndsrörelsen från uppror blev det i stället snarast en signal om att kampen var vunnen.
Positionerna flyttades fram och i det första sant demokratiska valet i Sydafrika röstades Mandela, fyra år efter frisläppandet, fram till landets president. Och väl där gjorde han det som går emot de vanliga mänskliga impulserna, han motstod frestelsen att trycka ut förtryckarna och skapa ett omvänt utanförskap.
Mandela slog inte tillbaka med knuten näve utan öppnade tvärtom en förlåtande famn så att landet kunde bli den enhet som han så länge drömt om.
Det var inte givet att det skulle bli så. Den fredliga kampen var initialt hans hjärtas väg, men under perioden som ledde fram till fängelsestraffet var han ledare för ANC:s militära gren Umkhonto we Sizwe. Det var upp till bevis när han släpptes, och Mandela levererade.
Gudstron och Jesusexemplet var en viktig orsak till att vägvalet som räknas som avgörande och som omvärlden talar om som en modern mönsterbild.
Och så handlar det om att Nelson Mandela inte lät sin dröm förpassas till fantasier. Det var en verklighet för honom, det hade bara inte hänt ännu.
Han höll fast vid det, vägrade att begränsas av det som andra menade var realiteten. Han var inriktad på att förändra verkligheten och drömde därför stort.
Helt uppsnärjd i det blå kan ingen överleva, men med båda fötterna på jorden blir man kvar exakt där man är. Den som vill förändra historien gör rätt i att inte för mycket begränsas av realism utan släppa drömmarna fria.
