Att Mekane Yesus, den evan-gelisk-lutherska kyrkan i Etiopien en gång i världen grundad av svenska missionärer, beslutat klippa banden med Svenska kyrkan är sorgligt. Men det är inte förvånande och det kommer inte heller som en överraskning. Den etiopiska kyrkan har hållit en tydlig linje sedan Svenska kyrkan hösten 2006 införde välsignelse för samkönade par, en linje som förstärktes ytterligare när 2009 års kyrkomöte sa ja till samkönade vigslar. Mekane Yesus har uppmanat till omprövning och förklarat att en brytning annars kommer att aktualiseras.
Svenska kyrkan har varit lika tydlig: Beslutet att viga man med man och kvinna med kvinna kommer inte att ändras. Den stora överraskningen hade därför varit om Mekane Yesus bytt fot och beslutat sig för att gå vidare med samarbetet som om inget hänt.
Inte heller de varningsbrev som Mekane Yesus sänt till Svenska kyrkan de senaste åren borde ha lett till höjda ögonbryn. Om att beslutet i äktenskapsfrågan skulle leda till ekumeniska komplikationer fanns tydliga varningar även inifrån kyrkan. Ett exempel är den skarpt formulerade reservation till läro- nämndens bejakande beslut 2009 som hade dåvarande Växjöbiskopen Sven Thidevall som förstanamn och ytterligare fyra biskopar som undertecknare. En av de punkter som reservanterna sätter fingret på är den bristfälliga ekumeniska konsultationen före beslutet. Utan att formellt bryta mot några bestämmelser kan Svenska kyrkan ändå mista ekumenisk trovärdighet, heter det.
Det är lätt att vara efterklok. Men faktum är att Svenska kyrkan med öppna ögon fattade ett beslut som man var väl medveten om gick på tvärs mot en överväldigande majoritet av världens kyrkor. Sådant får konsekvenser.
För den som är övertygad om att samkönade vigslar är i enlighet med Guds vilja och som väljer att bortse från de skapelseteologiska aspekterna är det lätt att avfärda den etiopiska kyrkan som mer primitiv än den svenska och att peka på att den är verksam i ett land där den som lever i ett homosexuellt förhållande riskerar fängelsestraff. Men det är att göra det alltför enkelt för sig. Ett principiellt ställningstagande på teologisk grund mot samkönade vigslar är alls inte oförenligt med omsorg om och stöd till enskilda människor som förföljs för sin sexuella läggnings skull. Om Svenska kyrkans möjligheter att vara verksam i Etiopien beskärs minskar också chansen att påverka en sådan utveckling i positiv riktning.
Vad som sker nu är oklart. EFS särställning som inomkyrklig rörelse som inte bejakat den förändrade äktenskapssynen kan bidra till att hålla dörren på glänt. Stängs den helt är det etiopierna som får lida när biståndsflödet sinar. För bedömningen att principer kan vara viktigare än pengar är de värda all heder.
