Det har länge varit känt att präster tillhör en av de yrkesgrupper med störst risk att bränna ut sig. Tveksamt är dock om det gjorts teater utifrån det tidigare.
– När jag hörde talas om detta krockade det med min bild av vad en präst är och jag blev nyfiken, säger Hampus Hallberg, manusförfattare till den tragikomiska föreställningen Utbrända själavårdare som snart har premiär.
Teaterscenen belägen i en källare på Kungsholmen i Stockholm är vid första anblick lätt att ta för en gudstjänstlokal. Lutat mot ena väggen står ett smalt träkors och på andra sidan finns en tramporgel bakom en mörkbrun talarstol. Men tittar man noggrant ser man att de avlånga kyrkfönstren längs långsidorna är fejk, liksom den vitkalkade “stenväggen” av gips. Inte ens likkistan som tronar mitt i rummet har någon annan funktion än rekvisita.
– Men lokalen har faktiskt varit en kyrka – först en katolsk och sedan en frikyrklig – innan Fria teatern tog över på 1970-talet. Det märks ändå i rummet på något sätt, säger Emil Brulin, en av skådespelarna.
Det var när skådespelaren Hampus Hallberg, som nyligen sågs spela Sagas pappa i julkalendern Trolltider, läste om en utbränd amerikansk pastor, som idén om en pjäs på temat kom till honom. Dan White Junior, som pastorn heter, berättade hur han blev så utmattad att han fick skakningar i hela kroppen. Han trodde att han hade drabbats av parkinson, men fick i stället diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. “Men jag har ju inte varit med i något krig! Bara jobbat”, var hans reaktion.
Den största utmaningen när jag skrivit manus har varit att försöka fatta vad det innebär att vara troende.
— Hampus Hallberg.
Kände igen sig
Trots att Hampus Hallberg själv kallar sig för ateist gick han igång på prästernas situation, särskilt när han insåg att det var ett globalt problem. Inte minst är svenska präster och pastorer överrepresenterade i statistiken för utmattning.
– Jag hade ingen aning om det här – en präst är för mig en ”mindful” person med fötterna på jorden. Det blev en krock i huvudet som jag tyckte var intressant. Jag undrade också vad det kunde bero på. Vad är det med vår samtid som orsakar detta?
Hampus spelar huvudpersonen i pjäsen, prästen Martin som befinner sig på gränsen till utbrändhet. Han glömmer namnet på de avlidna han ska begrava, han har konflikter i församlingen att hantera och både gängkriminella och en pedofil söker själavård. Dessutom knakar hans eget äktenskap i fogarna och hans pappa är deprimerad.
Som research inför manusskrivandet intervjuade Hampus Hallberg ett antal svenskkyrkliga präster för att få en bild av deras vardag - och fick flera av sina fördomar krossade.
– Jag blev bland annat förvånad över deras personligheter. Jag har haft en bild av prästen som en kontrollerad och säker människa, men de jag träffade upplevde jag som väldigt öppna, sökande och nyfikna personer.
Hampus Hallberg kunde känna igen sig i de präster han mötte och såg även flera beröringspunkter mellan kyrkan och teatervärlden - som att båda håller på med berättelser och existentiella frågor. Det var med stor nyfikenhet som han närmade sig det kyrkliga temat, menar han.
– Den största utmaningen när jag skrivit manus har varit att försöka fatta vad det innebär att vara troende. Min känsla är att det liksom inte går att förklara för någon som inte tror – det är som att vara kär och försöka förklara för någon som inte varit det hur det känns. De troende personer som jag har pratat med känner det så tydligt i kroppen, men jag kan inte känna det. Det har verkligen varit utmanande, konstaterar Hampus Hallberg.
– Det jag mest kan relatera till med tron är nog tvivlet, så det präglar också karaktären i pjäsen.
[ Var fjärde präst i Norge riskerar bli utbränd ]
När präster gestaltas inom populärkulturen framställs de inte sällan som både suputer och otrogna, kanske som en kontrast till det uppburna ämbetet. Hur har du tänkt när du skapat din prästkaraktär?
– Jag förstår vad du menar, och det har du rätt i när man tänker efter. Jag har nog funderat mer över vad det innebär att försöka vara en god människa, att godhetens kostym kan vara trång. I pjäsen är till exempel Martin sen till en begravning och möter en hemlös på vägen, som han bara går förbi. Den hemlöse utbrister då att ”När inte ens prästen bryr sig, var har vi hamnat då?” Den sortens saker har jag tänkt på.
– Jag hoppas att den som ser pjäsen ska få med sig lite nya perspektiv och tankar om vår samtid och om det sekulära kontra det kristna. Det är kul om det leder till nya möten, säger Hampus Hallberg.
Vanligt med egensnickrad tro
Samtliga fyra scenarbetare, som under vårt samtal sitter utspridda på publikens stolar framför den lilla scenen, menar att det finns ett utbrett intresse för det de kallar ”privatreligion” inom deras skrå, men att det är betydligt ovanligare att någon har en uttalad kristen tro.
– Jag var nyligen med i en föreställning som handlade om andar. I ensemblen berättade flera personer om andliga upplevelser, så det är högt i tak åt det hållet. Men jag har nog aldrig suttit på en lunch där någon pratat om att man är kristen, det har jag aldrig varit med om, säger Emil Brulin.
Ylva Norlin, scenograf, håller med.
– Min uppfattning är att många är intresserade av någon typ av andlighet eller folktro, generellt i Sverige i dag, säger hon och Hampus Hallberg fortsätter:
– Kyrkan och prästerna har i det sammanhanget varit några som försöker skapa gemenskap i ett annars ganska splittrat och individualistiskt samhälle. Nyandligheten känns ensam tycker jag, att alla ska ha sin alldeles egna uppfattning om hur saker är funtade.
En annan källa som gav bränsle till pjäsen var Tidningen Dagens podd Läsarpodden, som både Hampus och Emil lyssnar på. Särskilt inspirerande var avsnitten om Hartmut Rosa, professor i sociologi, som pratar om det accelererande tempot i samhället och hur det påverkar oss.
En ambition med pjäsen är också att öppna upp för vidare samtal om samhället och relationen till kyrkan, menar Emil Brulin. Ensemblen är inte främmande för tanken att bjuda in podduon Joel Halldorf och Patrik Hagman för att diskutera med teaterbesökarna?
– Ja, det hade varit grymt! säger Hampus Hallberg.
[ Läsarpodden: Hartmut Rosa om resonans, politik och religion ]
---
Fakta: Utbrända själavårdare
- En cirka 80 minuter lång teaterföreställning som visas på Ö2scenkonst på Kungsholmen mellan den 18 till 27 mars.
- Handlar om prästen Martin som befinner sig på gränsen till utbrändhet och som möter många utmaningar både i sitt ämbete och i sitt privatliv.
- I rollen som präst ses Hampus Hallberg, i övriga roller ses Emil Brulin, Janna Granström och Matilda Björby.
- Matilda Björby och Emil Brulin är producenter och Ylva Norlin scenograf och kostymdesigner.
- Föreställningen är en samproduktion mellan Ö2scenkonst och Administrationen och görs med stöd av Kulturrådet och Svante Bergströms Teaterstiftelse.
---
