När Maj i Kristina Sandbergs hyllade romansvit tar gestalt på teaterscenen åskådliggörs hemmafruns slitsamma arbete med en mix av allvar och humor. Åren som Tomas Berglunds " lilla rara hustru" rusar förbi med en olycklig Maj hängande efter i förklädesbanden. Föreställningen i regi av Ellen Lamm berör och ger ett mervärde. Fokus i den ömsinta och solidariska berättelsen om Maj är hennes rädsla att inte räcka till och längtan efter att bli älskad för den hon är.
Skoningslöst driver Maj på sig själv mot de mål hon känner att hon måste leva upp till när hon blivit så bra gift och får bo i en så flott våning. Hon ska vara nöjd med sin lott som hemmafru, en god maka och mor och lära sig passa in i den i bådas mening finare samhällsklass som Tomas tillhör.
Frustrerad famlar Maj efter en mening i livet. Hon säger att hon inte tror på Gud eller vill gå i kyrkan men blir avundsjuk när maken och den i dramat snabbt vuxna dottern för samtal om teologiska spörsmål.
— Ur Ingegerd Rönnbergs recension av "Maj" på Dramaten
Maj sätter en ära i att sköta hushållsarbetet på bästa vis och det ger henne stunder av glädje. Hon utbrister" det är så tillfredställande med en blänkande ren diskbänk". Hon skattar en mandelkvarn som finaste födelsedagspresent. När dagens grovgöra är avklarat tar Maj fram syskrinet för at
t ägna sig åt lappning och lagning. Men det är utmattande att sysslorna inte har något slut och det är ett stort besvär att ordna middagsbjudningar som ska duga åt Tomas bortskämda släkt.
Frustrerad famlar Maj efter en mening i livet. Hon säger att hon inte tror på Gud eller vill gå i kyrkan men blir avundsjuk när maken och den i dramat snabbt vuxna dottern för samtal om teologiska spörsmål. Att blanda sig i diskussionen vågar Maj inte. Hennes tankar vore fjäderlätta för dem som studerat och läser svår litteratur.
I en nyckelscen besöker Maj en läkare för att hon har ett sådant tryck över bröstet. Det är som hon inte kan andas fritt. Kanske är det hjärtat som krånglar? Men när hon får veta att det inte är något fysiskt fel på henne, utan att problemet måste vara själsligt lämnar hon tvärt mottagningen. “Det ska inte vara smärtsamt att leva” ropar läkaren efter henne.
Kristina Sandbergs Maj är ett kompl
ext porträtt av en kvinna ur arbetarklassen som måste hantera en ny tillvaro som är likt ett gungfly. Rollen är således ett stort åtagande för en skådespelare. Ellen Jelinek klarar utmaningen utmärkt. Hon får Maj att kännas trovärdig och älskansvärd i sin vilsenhet och oro. Men det skaver lite att huvudpersonen i böckerna är av ett robustare virke och bjuder mer motstånd.
I början talar Maj stilla om sitt öde bakom en bleknad ridå. Allt som sker silas också genom hennes minne. När ridån faller är vi i Majs välstädade hem där alla föremål har sin bestämda plats och varsamt ställs undan för rengöring när de använts.
Hur pålitliga och ibland nostalgiskt rosafärgade Majs minnen är får publiken gissa sig till. Snabbt skissar hon sitt unga jag. En flicka som jobbar på konditori , vill ha kul, gillar att dansa och är stolt över sina snygga ben. Av en slump möter Maj den betydligt äldre Thomas. Hon tjusas av hans fräcka stil och så har han ju bil. När Maj till sin förskräckelse blir med barn gifter hon sig motvilligt med Tomas. Hon som ville stå brud invid Erik.
Tomas familj är förmögen och äger en framgångsrik fabrikskedja. Det är självklart att unga frun ska sluta jobba och ägna sig åt hemmet och maken som har en sådan oro i själen.
Maj känner sig rysligt ensam och önskar att föräldrar och syskon hade råd att åka och hälsa på. Hon saknar också det glädjefyllda jobbet och arbetskamraterna och att ha egna pengar.
Tomas är bakom fasaden en överlägsen och självupptagen man. Jobbet på familjefirman verkar tryggt, men alkoholmissbruk gör att han rasar nedför karriärstegen ut i arbetslöshet. Han blir till sist vaktmästare på Stadshotellet där han tillbringat många representationskvällar.
Hannes Meidal spelar Majs make oväntat nedtonat och understryker dennes ointresse för hemmet och äktenskapet. Samtidigt tydliggör hans rolltolkning att Tomas undergräver Majs värde. “Har du någonsin äskat mig?” frågar hon modigt. Han skämtar elakt bort svaret.
[ Läs mer: Kidnappningen av frikyrklige uppsalastudenten blir teater ]
Att Tomas ges en så pass undanskymd plats i dramat beror nog på att Maj vill sudda ut de många smärtsamma minnen av hans supande, psykiska besvär och våldstendenser.
Även den snorkiga svärmodern får snålt med utrymme. Men Kicki Bramberg lyckas ändå göra henne minnesvärd. Magnus Ehrner får skickligt rollerna som rockvaktmästare och Majs doktor - att bränna till. Gunnel Fred gör en klumpig och trulig dotter som äter för mycket och grimaserar åt moderns goda råd.
Slutet kommer överraskande tvärt - likt en vacker solnedgång som täcks av moln eller att familjens sommarvilla måste bytas mot en enkel stuga.
---
Fakta: Maj
- Pjäs: " Maj" efter Kristina Sandbergs romansvit i dramatisering av Pia Gradvall och Magnus Lindman
- Regi: Ellen Lamm
- Scen: Dramaten
- I rollerna: Ellen Jelinek, Hannes Meidal, Gunnel Fred, Siham Shurafa, Kicki Bramberg, Tanja Lorentzon, Magnus Ehrner med flera.
- Scenografi och kostym: Rikke Juellund
- Ljusdesign: Torkel Blomkvist och Erik Berglund
---
