Årets Skärgårdssång blev en renodlad svensk-norsk kärleksaffär. Flera norska artister gick rakt in i publikens hjärtan och så även några svenska som uppträdde för första gången på festivalen. Söndagens avslutning bjöd dessutom på en stor överraskning.
HALMSTAD. Bara någon vecka före starten stod det klart att festivalens enda internationella artist, den skotske singer-songwritern Steph Macleod, lämnat återbud. Med en snabb manöver lyckades festivalledningen dock skaffa en finfin ersättare i Magnus Helmner som likt många av årets medverkande var ny i detta sammanhang. Han uppfyllde också festivalens uttalade ambitioner att utöver den trogna, men lite äldre, skara som gjort Skärgårdssång till en årlig augustitradition även locka en yngre målgrupp.
Lyckades det då? Njae, inte vad som märktes vid en okulärbesiktning av publikhavet i alla fall. Men årets musikprogram var ändå en tydlig signal om föryngringsambitionerna och det måste ändå ses som en klar framgång när besökarna så tydligt visade sin uppskattning över vad som bjöds. Att föryngra en festival är ett långsiktigt arbete och någonstans måste man börja. Skärgårdssång har bara börjat den resan.
Första besöket för många artister
Debutanterna duggade tätt på årets festival. Inte nykläckta artister alltså, utan sådana som aldrig spelat på Skärgårdssång tidigare. En som många var nyfikna på var Py Bäckman, en av Sveriges mest framgångsrika textförfattare när det gäller populärmusik och vars alster till viss del även etablerat sig i den kyrkliga kontexten. Psalmklingande sånger som Stad i ljus och Koppången väcker mångas igenkänning och i Halmstad fick publiken höra Py Bäckman i en spännande kombo med gitarristen och låtskrivaren Jon Peterson, känd från kristna rockbandet Attention och gruppen Folk, men numera i huvudsak soloartist. Tillsammans med Jon Petersons fru Mia på körsång blandade trion sånger ur Pys och Jons repertoar.
När Py Bäckman berättade hur hon tillsammans med svenska musiker under apartheidtiden i Sydafrika på 1980-talet var med och samlade in tolv miljoner kronor till bland annat skolor i landet fick hon en rungande applåd. Barmhärtighet har alltid gjort intryck på kyrkfolket. Allra starkast rent musikalisk blev framförandet av Leonard Cohens Hallelujah med svensk text skriven av Py Bäckman. Själen fick gåshud.
Chosefri artist som går hem
Emilia Lindberg, som nyligen fått ta emot det norska Fyrljuspriset för sin musikaliska gärning, är mäkta populär bland publiken på Skärgårdssång. Hennes chosefria framtoning med glimten i ögat går hem här. Hennes repertoar likaså. Gamla väckelsesånger, psalmklassiker och därtill lite nyskrivet. Den andliga sångskatten och påfyllningen av densamma som förhoppningsvis sker hela tiden.
Hon sjunger titelsången från sin senaste skiva – Du kan säga allt till Jesus – och sången ska sedan återkomma två gånger under festivaldagarna, fast då med den norske upphovsmannen Sveinung Hølmebakk som sannerligen gjorde intryck på festivalpubliken med sin mäktiga tenorstämma.
Ljungblahd med svängig orkester
Samuel Ljungblahd gör även han sin första spelning på Skärgårdssång och han kommer med en delvis ny repertoar, ett knippe sånger från sitt kommande album som släpps i september. Han har också mäktig uppbackning i form av Bodekull Gospel & Jazz Orchestra, en blåsorkester med både pondus och power. Under ledning av mästerarrangören Christoffer Wallin samsas proffs och amatörer och tillsammans med Samuels souliga gospelstämma bjuder de på ett makalöst sväng. Anna Weister Andersson ges också stort utrymme i konserten med sin klockrena gospelröst.
Förutom Samuel Ljungblahds låtar spelas musik av bland andra Kirk Franklin. Orkestern, som har sina rötter i Karlshamn, är en blandning av proffs och amatörer i ett stort åldersspann. När jag efter konserten pratar med Christoffer Wallin beskriver han vilken katalysator denna blandning av musikalisk erfarenhet, teknisk skicklighet och ungdomlig entusiasm har varit och fortfarande är för Bodekull Gospel & Jazz Orchestra.
Dramatisk familjeberättelse
Den andra festivaldagen, lördagen, inleds med en livsberättelse som berör på djupet. Norska sångerskan och låtskrivaren Birgitte Bergerud delar sånger hon skrivit medan hon kämpat med att försöka begripa sig på Gud och de bönesvar som uteblivit när två av hennes barn fötts med olika diagnoser. Det är första gången hon möter en publik på svensk mark och trots att fler än tusen personer befinner sig i arenan är det knappnålstyst när Birgitte berättar om Jonatan, hennes stora pojke som föddes för sju år sedan med ett konstaterat genetiskt fel som krävde stora insatser.
Två år senare när den lilla familjen hämtat sig och vågat försöka igen visade ultraljudet att något var galet. Proverna tydde på Downs syndrom och Birgitte och hennes man upplevde att sjukvårdspersonalen utsatte dem för stark press att göra abort. Men de hade bestämt sig:
– Vi tar emot allt vi får.
– Januari 2020 föddes Ida och hon är det bästa som hänt mig, intygar Birgitte Bergerud som vittnar hur händelsen förvandlat hennes sätt att se på tillvaron.
– Ida har blåst ut alla väggarna i mitt fyrkantiga rum.
Birgittes berättelse kantas av hennes sånger – och vilka sånger! I ljuset av familjens resa blir frågorna och den förtröstan som texterna vittnar om omöjliga att värja sig emot. När hon sedan avslutar med psalmen Han tar ikke glansen av livet känns konserten fulländad.
Innerliga akustiska sånger
Magnus Helmner som kommer efter har en helt annan berättelse, men väcker igenkänning när han delar den pilgrimsresa han varit ute på de senaste åren. Och kanske den längsta resan är den mellan hjärna och hjärta.
– Vissa dagar är den jättelång, konstaterade Magnus Helmner som gjorde ett avskalat framträdande med sina innerliga sånger till akustisk gitarr.
Mikael Järlestrand, som även detta år ledde programmet från scenen vid sidan av festivalgeneralen Maria Gustin Bergström, har turnerat med Elvis andliga sånger och på Skärgårdssång framförde han en del ur den föreställningen. Det blev en blandning av alltifrån Carl Bobergs O store Gud (fast i engelsk tappning) till välkända gospellåten Put your hand in the hand. Mikael Järlestrand är en driven berättare och framträdandet kryddades flitigt med anekdoter. Som den om när den amerikanske underhållaren Stuart Hamblen var hemma hos skådespelaren John Wayne och plötsligt kläckte ur sig: ”It’s no secret what God can do”. Efter ett tag återkom John Wayne till repliken och sa: Det är en väldigt bra låttitel. Kommentaren fick Stuart Hamblen att skriva en sång med just denna titel och hans fru var övertygad om att den skulle bli sjungen över hela världen. På svenska heter sången Det är ingen hemlighet att Gud hör bön. Självklart sjunger Mikael Järlestrand den.
Norsk braksuccé
Norske tenoren Sveinung Hølmebakk har varit medlem i supergruppen Nordic Tenors, men turnerar sedan tre och ett halvt år nästan uteslutande i kyrkor och andra sammanhang där han får sjunga sin andliga repertoar. Hans första framträdande på Skärgårdssång blir en braksuccé. Med sig på scenen har han bara ett piano och så blåsaren Joel Hagen från svenska folkmusikgruppen Jaerv. Det är en lysande kombination. Igen får vi höra Du kan säga allt till Jesus men även en hyllningssång till den heliga staden Jerusalem och en mäktig version av Jag har hört om en stad ovan molnen. Sveinung Hølmebakk rör sig ledigt mellan olika stilar och hans stämma är fantastisk – stark och klar. Jag tänker att för många i salen som hört sångarlegendarer som Einar Ekberg och Jan Sparring sjunga livs levande är detta en stor stund.
När Sveinung Hølmebakk avlutar med David Fosters mäktiga The Prayer i duett med Maria Gustin Bergström kommer hela publiken på fötter när sista tonen är sjungen. Stående ovationer.
Linköpingskören Mercy Gospel Choir visar sig ha en enorm energi. Säkert bidrar färgstarke ledaren Fredrik Påhlsson till detta, men hela kören verkar uppfylld av sann musikglädje. Dessutom har de bjudit in Ole Børud, den übermusikaliske norrmannen som vet hur man prickar varenda ton med både röst och gitarr. De 19 körsångarna och deras elvamannaband har festivalens högsta ljudvolym, men även störst scenenergi. Att kören sett till att matcha sin klädsel i orange och lila bara understryker vilket färgstarkt framträdande de gjorde. Tolkningarna av Andraé Crouch verkar ha varit särskilt uppskattade.
[ Emilia Lindberg: Kronan på verket efter en slitig sommar ]
Många som lämnat församlingsliv
Liksom fredagen, avslutas andra festivaldagen med allsång. Den här kvällen med Urban Ringbäcks rika sångproduktion som tema. Det blir en blinkning till den tidsepok när ungdomskörerna var ett starkt inslag i många frikyrkor. Mitt i konserten fick Urban Ringbäck också ta emot det svenska Fyrljuspriset för sin livslånga musikgärning. Apropå musikens avtryck konstaterade nämnde Ringbäck under allsångskonserten att ”man kommer inte ihåg en enda predikan från 1980-talet, men man kan nästan alla sångerna”. Så sant!
Det får mig också att fundera över alla som letat sig hit. Här finns absolut många trogna gudstjänstbesökare, men när jag pratar med människor får jag också fog för slutsatsen att här finns ett antal människor som av olika anledningar checkat ut från församlingsgemenskapen. Men hit dras de. Och här trivs de.
Jag undrar hur det kommer sig. Finns det något för lokala församlingar att lära av Skärgårdssång? Jag vet inte. Jag bara tänker högt.
Söndagens välbesökta nattvardsgudstjänst med Tomas Sjödin som predikant var en hälsning till båda dessa kategorier.
– Jag älskar att tala om det andliga livet i musikaliska termer, sa Tomas Sjödin och det var precis vad han gjorde.
Det vore förmätet av mig att kort i avslutningen av detta reportage sammanfatta det mättade budskapet, med musiken som grundtema, som Sjödin drog ut ifrån Psaltaren 40:2-4, så i stället hänvisar jag till festivalens hemsida där predikan finns att höra i sin helhet. Det kan vara länge sedan du spenderade 20 minuter så väl.
I stället nöjer jag mig med att skicka vidare Tomas Sjödins avslutande fråga:
– Vill och vågar du låta dig träffas och darra som en sträng till Guds ära?
Men den där överraskningen då? Jo, det allra sista som hände innan Skärgårdssång 2024 officiellt avslutades var att publiken serverades nyheten att Maria Gustin Bergström slutar som festivalgeneral. De tre senaste åren har hon haft den rollen, men nu har hon bestämt sig för att hon behöver fokusera mer på sina två andra arbeten som lärare och pastor. Därför avtackades hon med presenter och varma tackord av Martin Daland från norska stiftelsen Skärgårdssång.
Vem som blir ny festivalgeneral är inte klart. Maria Gustin Bergström understryker att hon kommer att fortsätta engagera sig för festivalen även i framtiden, men i en mindre ansvarskrävande roll.
---
Fakta: Skärgårdssång
- En musikfestival med norska rötter, men som arrangerats i Sverige sedan 2015.
- Årets festival hölls i Halmstad den 16-18 augusti.
- Medverkande: Emilia Lindberg, Py Bäckman, Jon Peterson, Samuel Ljungblahd, Anna Weister Andersson, Bodekull Gospel & Jazz Orchestra, Birgitte Bergerud, Magnus Helmner. Mikael Järlestrand, Sveinung Hølmebakk, Ole Børud, Mercy Gospel Choir, Urban & Carina Ringbäck, Tomas Sjödin med flera.
---