Artist: Tomas Andersson Wij
Titel: ”Sorgsna sånger gör mig glad”
Förlag: (Ebeneser/Playground)
Betyg: 5 av 5
När Tomas Andersson Wij kalibrerar sitt känsliga låtskrivaröra skiljs agnarna från vetet. Medan somliga singer-songwriters ofta kan kännas lite mer utspädda för varje platta de spelar in, så tycks TAW:s densitet öka för varje gång han ger ifrån sig ny musik. Nerven han bjuder sina lyssnare på är snarast tilltagande samtidigt som produktionen, den samlade ljudbilden, känns helt up to date. Dessutom är bandet utsökt.
Min bestämda uppfattning är att Tomas Andersson Wij blir allt mer personlig i sitt låtskrivande. Såväl på förra albumet, Åskan i hjärtat (2022), som på detta framstår han som lite gladare, lite mer tillfreds med livet. Detta utan att på något sätt kasta det vemod som blivit hans artistiska signum överbord. Albumets titelspår – Sorgsna sånger gör mig glad – sammanfattar träffsäkert sakernas tillstånd. Där blomstrar också det poetiska berättandet som TAW så ömsint tagit tillvara och förfinat genom åren.
Bord för två och Hundra svarta rosor är tilldragande berättarkonst. För att inte tala om Vinden, en ungdomsskildring från musikkarriärens första steg, men samtidigt en spännande blinkning till barndomens frikyrkomiljö där Andens vind blåser vart den vill och med textrader som Jag såg att den var där, jag såg den i de märkta och dömda och Den vind som aldrig står still och som gav oss våra bästa sånger. En ny TAW-klassiker?
Och apropå klassiker måste albumets sista spår adresseras. I förening med Emil Svanängen (Loney dear) på piano tolkar Tomas Andersson Wij en av de vackraste andliga visorna någonsin, Ingmar Johánssons odödliga Alltid på väg. TAW har dristat sig till att skriva en ny sista vers. Ett längtans epos som avslutas med orden: Du sa ta denna läkesång, sjung den när natten blir lång. En dag möts vi ansikte mot ansikte.
Sången är en pärla, liksom hela albumet är en skatt att vårda.
[ Stort reportage • Tomas Andersson Wij: Teologin stod i vägen för min tro ]
