Ringbäcks nya skiva kom till under fyra existentiella kriser

Musiken på Urban och Carina Ringbäcks nya skiva har kommit till under fyra stora existentiella kriser. Och som ett svar på allt elände som mänskligheten tvingas hantera bär sångerna bud om en människosyn genomsyrad av både nåd och kärlek.

Pandemiår nummer två blev en bladvändare för makarna Urban och Carina Ringbäck. Efter 29 års tjänst i Smyrnakyrkan i Göteborg, varav 16 år som föreståndarpar, var det den 1 september i fjol dags att lämna över uppgiften till nya krafter i och med att Urban närmade sig 67-årsstrecket.

Pensionärer är ett av de sista ord man kommer att tänka på när man möter Ringbäcks, men tiden går, även om den inte alltid sätter spår. Spår heter för övrigt makarnas andra gemensamma skiva.

Fem album har det blivit genom åren, det första kom redan 1993 och nu är de aktuella med pinfärska skivan Den röda tråden som är anledningen till att vi träffas och samtalar.

Titellåten är med sina dryga sex minuter skivans överlägset längsta – och då hade Urban ändå några versar till som inte fick plats.

– Vi har ju ett långt liv bakom oss, så det är vår livstråd i detta. Sedan är ju linjerna i evangeliet framför allt färgade av försoningens stora budskap. Det är det som håller ihop Bibeln, förklarar Urban Ringbäck och utvecklar ett resonemang som går ut på att blodets färg också är försoningens färg.

Han beskriver den röda trådens evangelium som löper ända från Kain och Abel till lammet och Guds tron i himlen.

– Det är en slags sammanhållande tråd i en värld som är så otroligt trasig och splittrad.

Sångens ursprung ger ytterligare en ledtråd. Den kom till för några år sedan inför en gudstjänst när Urbans kollega i Smyrna, Tomas Sjödin, skulle predika över berättelsen i Josua bok om kvinnan Rachav, en sköka som hjälpte de judiska spejarna när de skulle inta det utlovade landet. När staden Jeriko invaderades hängde Rachav ut ett rött snöre i fönstret för att hon och hennes anhöriga skulle skonas och tack vare det överlevde hela familjen.

– Kanske är sången obegriplig för den som inte kan bibliska berättelser, men där är jag väldigt fri. Jag tänker att folk inte kan förstå allt. Ofta fattar jag ingenting av Bob Dylans texter, hur han samlar fragment av den amerikanska kulturen och väver ihop något av det. Men det kanske är en rad som träffar, resonerar Urban.

Carina Ringbäck fascineras av bibelberättelsen om Rachav som, trots att hon försörjde sig som prostituerad, blev Jesu stammoder och alltså ingår i Frälsarens jordiska släktträd.

– Kärleken som flödar i det är så mäktig, Gud har en fantastisk människosyn, säger Carina.

[ Lovsångsledaren förlorade sin sångröst efter misslyckad operation ]

Musiken och musikskrivandet har löpt parallellt med Urban Ringbäcks pastorsgärning, från musikaler och enkla lovsångskörer till bibelsånger där de gamla berättelserna kläs i nya ord.

Är du med och petar i låtskrivandet, Carina?

– Fråga Urban, skrattar hon. Det här är hans låda, skapandet av musiken och texterna och alltihop.

– Carina spelar större roll än vad hon tror, kontrar Urban. Även om hon inte är med i själva skrivandet så är det hon som reagerar. Det blir ofta hon som hör det först och ibland får jag en indikation på vad jag kan gå vidare med och inte. Sedan har hon väldigt tydliga uppfattningar om hur det kan göras. Så där krockar vi mest.

– Ofta blir det bättre, det får jag erkänna. Hon drar ofta ner tempot. Det ger mer tid för uttrycket i texterna, konstaterar Urban och berättar hur han och Olle Junholm suttit i studion och dragit ner tempot på låtarna efter att Carina sagt sitt.

Vi har ju alltid tyckt att det varit väldigt roligt att göra detta ihop och förmedla sångerna till andra.

—  Carina Ringbäck

Det var aldrig självklart att det skulle bli en skiva till, men Urban kände att han hade material som han inte ville tappa bort. Sånger som han tänkte skulle kunna komma till nytta någon gång framöver och därför skulle vara bra om de fanns inspelade. Lite som en skyldighet att inte slarva bort något som han fått att förvalta. Carina var mer tveksam, men efter att ha processat tankarna kom friden. Så här med facit i hand är det pur glädje.

– Vi har ju alltid tyckt att det varit väldigt roligt att göra detta ihop och förmedla sångerna till andra, betonar Carina.

[ Både skämskudde och varm tro i komedi om kristen rockmusik ]

Urban konstaterar att skivan kommit till under fyra stora existentiella kriser:

– Flyktingkrisen 2015 då vi fick se scener som vi aldrig tidigare hade sett. Sedan kom eskaleringen av klimatkrisen med Gretas profetrörelse och alla ganska extrema väderfenomen. Sedan kom pandemin och till slut Ukrainakriget och hotet om nästintill världskrig.

– Det har verkligen varit en tid för hopplöshet, konstaterar Urban för att i nästa andetag konstatera att om det är något som kan stå pall i en hopplös tid så är det evangeliet.

Att flera av sångerna på Den röda tråden handlar om påsken är ingen slump. Det finns många paralleller mellan påsken och de händelser som just nu skakar om vår värld.

– Något värre än påsken går knappast att tänka sig. Det Jesus gick igenom går knappast att beskriva, ett sådant kompakt mörker och så vänder det i ljuset och hoppet, reflekterar Urban.

Vi kan aldrig tro oss till en lyckotillvaro som är problemfri.

—  Urban Ringbäck

Just hoppet är en bärande ingrediens på Ringbäcks nya skiva, vilket tar sig uttryck i textrader som När inte allt är som det borde, utan bara som det är, får vi ta ett steg i taget och känna hur det bär. För när framtidstron och hoppet, börjar sjunka ner mot noll, behövs ett folk som vågar, ta ett steg åt himlens håll (från sången Åt himlens håll). Den ringbäckska teologin vägrar att sväva iväg, den är snarare en kombination av fötterna på jorden och hjärtat i himlen.

– Vi kan aldrig tro oss till en lyckotillvaro som är problemfri. Ändå är hoppet så starkt att det nästan blir starkare ju värre det blir, sammanfattar Urban.

Det råder inget tvivel om att texterna och orden är hans skötebarn. Själv beskriver Urban parets sånger som textbaserade. I låtskrivandet är hans strävan att hitta textens melodi. Inte tvärtom.

– Det är ju texterna som håller över tid. Psalmförfattaren Lina Sandell har ju inte skrivit någon färdig sång, hon har ju bara skrivit texter, påminner han.

– Men texten och musiken är ju gifta med varann, replikerar Carina och vi konstaterar samfällt att psalmer som Blott en dag faktiskt tillskrivs Lina Sandell trots att det är någon annan som gjort melodin.

– Jag tror att det finns många av Lina Sandells texter som aldrig fick någon melodi och som ändå står för sig själv, betonar Urban.

[ Coachen: Jag är skapad för att göra detta ]

En av sångerna på albumet heter Där fanns Jesus och är en översättning som Urban gjort av en amerikansk sång skriven av Zach Williams (även Jonathan Smith och Casey Beathard) som i en duett med Dolly Parton fick en stor framgång med den.

– Jag har kämpat i åtta månader för att få rättigheterna till texten. Jag är väldigt glad att ha fått det. Det är en stor låt, säger Urban.

I Urban och Carinas version kompletteras deras röster dessutom med Sanna Välipakka, sångerska och låtskrivare från missionsprojektet Hope for this nation och därtill aktiv i Smyrnakyrkans musikliv.

– Vi är mycket tacksamma för Sanna liksom för alla fantastiska musiker och sångare som medverkar, och för ett unikt mångårigt samarbete med Olle Junholm, konstaterar Urban.

Världens utmaningar är ju större än vad man klarar av, men poesin ger ett språk som gör att det rinner ner hopp i de här situationerna.

—  Urban Ringbäck

Både Urban och Carina är engagerade i frågor som rör flyktingar och rättvisa och de ser musiken som en konkret kraft i arbetet för att lyfta människor.

– Jag tror att poesin och texter och konst behövs i samhällsengagemanget, säger Urban. I vänsterrörelsen finns ibland en kraft som jag har känt ett visst släktskap med även om jag inte delar politisk hemvist med musiker som Mikael Wiehe och Björn Afzelius.

– Världens utmaningar är ju större än vad man klarar av, men poesin ger ett språk som gör att det rinner ner hopp i de här situationerna.

Urban tar den sjungande revolutionen i baltstaterna som ett exempel. Folk samlades i 100 000-tal till sjungande massdemonstrationer, en rörelse som började i Tallinn 1988 och sedan återkommande till dess självständigheten var uppnådd.

– De sjöng sig till frihet, konstaterar Urban.

[ 100-årsfirande med kristen rock ]

I den lilla världen, Urban och Carinas nya tillvaro med mer tid, pågår just nu en omorienteringsfas.

– Vi har inte landat än. Men vi får ju mer tid, konstaterar Carina.

– Jag bär inte längre ansvar för en stor verksamhet och jag går ju inte till jobbet på morgnarna nu, säger Urban. Man reflekterar. Vi har familjefasen och yrkesfasen bakom oss. Nu är det bara evigheten kvar. Man får tänka, kanske omformulera, vad som är den röda tråden i ens liv.

Mer tid för barn och barnbarn ser de som en självklarhet. Kanske blir det mer tid att musicera. Närmast stundar några helger då de besöker kyrkor och framför de nya sångerna.

Har ni hunnit inrätta någon ny vana?

– Lite grann, svarar Urban. Jag har börjat ge mig på lite praktiska saker som jag alltid trott att jag inte kunde. Snickerier. Stensättning. Murarjobb. Jag tycker det är fruktansvärt roligt, men jag har alltid haft ganska dåligt självförtroende när det gäller sådant och onödigt målat ut mig som att jag haft tummen mitt i handen.

Parets engagemang i Smyrnakyrkan fortsätter och Urban har även framöver en samlande roll när det gäller ekumeniken i Göteborg.

Förhoppningen är också att sångerna på Den röda tråden ska nå mångas öron. Parets övertygelse är att texterna har något viktigt att säga människor i en tid när oron skakar hela vår tillvaro.

– Vi menar inte att våra sånger ska lösa världsproblemen. Men jag är glad att erövra blodet igen, säger Urban och hänvisar till hur Bibelns bilder om “Lammets blod” ibland utmålats som obegripligheter som ingen förstår.

Helt felaktigt, om du frågar Urban.

– Blodet är ju det mest begripliga som finns. Det är ju livets symbol. En människa dör för sitt land och blodet rinner på gatorna. Alla förstår den bilden. I alla sammanhang där något är på riktigt brukar man ta till blodet. Jag tycker det är en fantastisk symbol som vi måste återerövra. Lammets blod är ju bilden på det ultimata offret.

På fotot av det stenparti som pryder skivans konvolut är blodets röda färg i blickfånget i form av ett rött snöre. Som ett litet led i återerövringen.

---

Fakta: Urban och Carina Ringbäck

• Familj: Gifta sedan 1981. Fyra barn, sju barnbarn och ett åttonde på väg.
• Ålder: 67 och 63 år.
• Bor: Hus i Västra Frölunda.
• Gör: Fortsätter att engagera sig i Smyrnakyrkan i Göteborg där de i 16 år var föreståndarpar. Frågor om flyktingar, rättvisa, fängelsebesök och ekumenik är sådant som fyller deras tid. Framför allt blir det mer tid nu för barn och barnbarn.
• Aktuella: Med nya albumet “Den röda tråden” (Linx Music) och diverse konserter i anslutning till det vilket görs i samarbete med PMU.
• Framtidsplaner: Planerar i samarbete med TBN Nordic för en ny version av “Minns du sången” inspelad i Nashville, Tennessee,

---