Från extatisk karismatik till messiansk judendom. Musikern David Åhlén är inte rädd för att korsa gränser. Nu är han aktuell med ny ep och fortsätter sitt konstnärliga och andliga sökande.
För femton år sedan bodde David Åhlén i en kristen kommunitet i Bagarmossen utanför Stockholm, som för att inspirera andra till liknande livsstil bjöd in till en sorts konferens. Jag var där och minns hur David stod längst fram i Skarpnäckskyrkan och hälsade välkommen på sitt lågmälda och lite långsamma sätt. Jag minns också att jag inte vågade prata med honom på hela helgen.
Nu sitter jag vid hans köksbord i Årsta i Stockholm. Davids fem barn är på sina respektive skolor, frun Emily på jobbet som musiklärare. Frukostdisken står kvar på bänken.
Minns du den där helgen i Skarpnäck?
– Ja, absolut. Vad kul att du var där!
Jag kommer ihåg att en man som levde i Nackareservatet var där. Han som sedan åkte runt i kyrkor och uppmanade till omvändelse. Jag satt bredvid honom vid lunchen när han åt havregryn som han rörde runt i lite vatten. Att använda elektricitet för att värma maten var uteslutet för honom.
David Åhlén skrattar till.
– Ja, just det. Jag tror att han bor kvar i Nackareservatet, men vi har ingen kontakt.
Jag upplevde att han lyftes upp som något ideal under den där helgen, att det var den typen av liv man skulle eftersträva.
– Jo, det kan ju bli lite extremt, medger David.
Att balansera på gränsen ska visa sig bli en röd tråd i vårt samtal.
David Åhlén är musiker och konstnär. Under pandemin har han fått krisstöd från staten, vilket möjliggjort skapandet av nya ep:n “Watch and pray”.
I december flyttade familjen tillbaka till Stockholm efter sju år på Gotland. Från början skulle det bli ett halvår på ön, för att komma bort från stan, men de trivdes så bra i prästgården de fick hyra att de blev kvar. Men sedan kom en präst som ville bo i gården, och de var tvungna att flytta.
Den nya musiken som David Åhlén skapat påminner en del om det han släppt tidigare: falsettsången som blivit hans signum, de sakramentala texterna, melodierna som vaggar in lyssnaren i ett meditativt tillstånd.
– Jag ville tillbaka till minimalismen, ville att rösten skulle stå i centrum. Det är så mycket larm runt omkring oss hela tiden, då är det skönt att skala av.
[ Eleonore Gustafsson: Falskt att karismatik och liturgi inte går att kombinera ]
Genom åren har David Åhlén rört sig i olika genrer och är lika bekväm med att spela i kyrkor som på klubbar. När musikkritikern Sofia Lilly Jönsson för några år sedan beskrev hans musik i Svenska Dagbladet liknande hon den vid giganten Arvo Pärt, fast i indieformat. Rubriken var “David Åhlén har allt – utom publiken”.
Stämmer det?
– Det stämmer att jag inte fått ett stort genombrott än, jag har varit en undergroundartist i alla år och haft en liten och trogen publik. På ett sätt är jag tacksam för det, eftersom det gjort att jag alltid kunnat göra precis vad jag velat.
– Den konstnärliga friheten har alltid varit en ledstjärna för mig; om jag börjar kompromissa är jag fel ute.
Att David Åhlén skulle syssla med musik har alltid varit självklart. Han växte upp i en frisinnad pastorsfamilj där föräldrarna hade bakgrund i Jesusrörelsen. Hans mamma hade som ung drivit så kallade “Jesushus” där tidigare kriminella och missbrukare fick hjälp att komma på rätt köl.
Familjen uppträdde ofta tillsammans i kyrkor. När David startade band var det inga problem att öva i familjens vardagsrum. Föräldrarna frågade aldrig någonsin vad han skulle bli när han blev stor utan såg tidigt att musiken var hans väg.
– Jag har lett lovsång i kyrkan sedan jag var 13 år. Att vara lovsångsledare är min främsta kallelse, det kommer väldigt naturligt för mig.
[ John Wimbers kyrka lämnar Vineyard - ingen från ledningen visste ]
Under många år ledde han lovsång inom Vinyardrörelsen. Mötet med en kristendom som bad för sjuka och kastade ut demoner attraherade David redan som ung och har gjort att han fortsatt att söka sig till sådana sammanhang.
– Jag är väldigt dragen till den suggestiva tillbedjan som kan pågå i timmar och som gör att man inte tänker på något annat. Kyrkan är lite rädd för det, av naturliga skäl för det finns sammanhang som spårat ut, men samtidigt måste vi tillbaka till det där för annars förlorar vi vår identitet som kyrka.
När Torontovälsignelsen kom till Sverige var David Åhlén 19 år, hade precis flyttat till Stockholm och missade knappt ett enda möte i bilhallen i Sundbyberg.
– Jag skrattade i Anden i tre år.
Skrattade i tre år?
– Ja, Guds ande kom och så började jag skratta av Guds glädje. Det var en galen period, men det var inte fejk, det var på riktigt, understryker David.
– När jag var i mer traditionella sammanhang och blev berörd av Anden var jag ibland tvungen att gå ut, eller in på toaletten, för att jag inte skulle störa.
[ Kristna vallfärdade när Torontovälsignelsen kom till Sverige ]
Många år senare, 2010, startade David Åhlén och några vänner “Stockholms bönehus”. Han beskriver det som “andra vågen” av Andes utgjutelse i sitt liv.
– Vi var en ekumenisk grupp som träffades tre gånger i veckan för att be. Det var samma typ av gudsnärvaro, samma tyngd, men då var man ju lite äldre så vi kunde hantera det lite bättre.
Sedan 2015 är “Stockholms bönehus” nedlagt. Men för några år sedan startade David och hans fru Emily en ny ekumenisk gemenskap i Stockholm – den här gången inriktad på messiansk judendom.
– Jag har alltid varit väldigt intresserad av Israel, ville redan som barn fira pesach. Många kristna kommer till en punkt då de vill fördjupa sin tro och kanske söker sig till kyrkofäderna, katolska och ortodoxa kyrkan. För mig var det bara rakt ner i det judiska.
– Men det handlar inte om att jag ska konvertera till judendomen. Jag är kristen och messiansk, men ser mig som inympad i Israel och att jag därmed får ta del av alla de judiska välsignelserna. Torah gäller även för oss. Vi behöver inte följa den lika hårt som judarna gör, men vi kan och får om vi vill.
En kristen tolkning av Torah är att Jesus kom med ett nytt förbund. Hur ser du på det?
– Jesus sa att han inte kommit för att upphäva lagen, utan för att uppfylla den. Uppfylla i den kontexten är samma sak som att lyda. Eftersom han var ren är han den enda som kunde lyda lagen fullt ut.
– Men det är ett nytt förbund som handlar om ett förvandlande av våra hjärtan, något som enligt profeten Hesekiel skulle göra det möjligt att kunna följa lagen.
I bokhyllorna som sträcker sig från vardagsrummet in i köket, finns flera böcker med judisk tematik. Någon gång i framtiden skulle David Åhlén gärna bo i Israel, men just nu trivs han i lägenheten i Årsta. På vardagar är han ensam hemma fram till tretiden då barnen kommer hem. Målet är att skapa något varje dag, men samtidigt känner han ingen press. Ibland måste han hjälpa inspirationen på traven. Då kanske han läser en bok, målar eller lyssnar på musik.
Det känns som att du genom åren har sökt dig till olika typer av ganska extrema sammanhang. Vad bottnar ditt sökande i?
– Jag tror att det handlar om ett sökande efter genuin kristen tro. Jesus och hans lärjungar drev ut demoner, profeterade och talade i tungor. Men de levde också enkelt och uppmuntrade till ett spartanskt liv. Det messiansk-judiska säger att ingenting har förändrats. Frågan blir alltså: Vad var det de första lärjungarna gjorde och hur kan vi göra det i dag?
[ Stefan Larsson: “Jesus undervisar aldrig på ett sätt som motsäger Toran” ]
---
Fakta: David Åhlén
Ålder: 45.
Familj: Hustrun Emily och fem barn i åldrarna 7 till 18 år.
Bor: Årsta.
Gör: Artist, musiker och producent.
Aktuell: Med ep:n “Watch and Pray”
---
