Den gemensamma delen i psalmboken kan försvinna

De första 325 psalmerna i den nuvarande psalmboken utgör en speciell samling. De är nämligen identiska för en mängd olika kristna samfund, i deras olika sångböcker. Men vad händer med den delen nu när psalmboken ska göras om?

Säg psalm nummer 249 och många inbitna psalmsångare skulle genast haspla ur sig titeln på en av Lina Sandells mest älskade psalmer: ”Blott en dag”. Det hör till allmänbildningen att veta att ”Den blomstertid nu kommer” har nummer 199 och att ”I denna ljuva sommartid” följer tätt därpå.

Men frågan är om den nya versionen av psalmboken kommer att innehålla en dylik, ekumenisk del. Segertoner, Psalmer och Sånger och andra samfunds sångböcker – hur påverkas de av den pågående revideringen i Svenska kyrkan? Bo-Göran Leckström har varit pingströrelsens representant när Svenska kyrkan önskat föra ekumeniska samtal i frågan. Han tror att tiden för gemensamma psalmer är över.

[ Läs mer: Starka känslor inför ny psalmbok  ]

– Jag har svårt att se framför mig att vi skulle vara med och jobba igenom ytterligare en psalmbok – den tiden är förbi, säger Bo-Göran Leckström, som är en av de drivande i projektet Ny musik i pingst.

– Jag vet inte hur väl vår psalmbok Segertoner används, men min gissning är att majoriteten av pingstförsamlingarna i Sverige använder en del av låtarna, men inte hela boken på samma sätt som man gjorde för 20–25 år sedan.

Sedan många år är pingströrelsen en flitig utgivare av ny musik och har gett ut flera skivor från samfundets håll. Under de senaste åren gör man en medveten satsning på att sprida sånger som kan användas av hela rörelsen.

– Det kanske faktiskt är vårt bidrag in i detta, att ha en tydlig vision och strategi för hur vi ”sjunger samman” en rörelse, säger Bo-Göran Leckström.

Påverkas ni alls av att Svenska kyrkan väljer att revidera psalmboken?

– Intressant fråga. Nej, jag vet inte det. I dag behöver man inte en sångbok för att få tag i en viss sång och använda den. Vi har ett aktivt arbete för att nya låtar skrivs och sprids inom och utom vår rörelse. Men jag uppskattar att vi får vara en del av det ekumeniska samtalet som förs i de här frågorna.

Om de vill ha med sånger från pingströrelsen då?

– Det vore jätteroligt och de är välkomna att höra av sig.

Från Svenska kyrkans håll har man gärna velat föra samtal över samfundsgränserna, oavsett om det skulle landa i en gemensam utgivning som på 1980-talet eller inte. Att dela erfarenheter och kunskaper med varandra är något som främjar Guds rike och är till gagn för hela kristenheten, menar man.

Men frågan är på vilket sätt ekumeniken ska ta plats i revideringen. Karin Tillberg, svenskkyrklig präst som ingår i förstudiegruppen, menar att det som var viktigt på 1980-talet inte är det på samma sätt i dag.

– Kristenheten i Sverige blir allt mindre och det ökar behoven av att samarbeta och verka för enhet. Hur kan vi hjälpas åt på olika sätt – är det genom att ha samma psalmsiffror eller handlar det mer om att hjälpa varandra i frågor om teknik, upphovsrätt och annat som rör musiken? Det är genuina frågor som vi bör ta på allvar, menar Karin Tillberg.

Då, inför revideringen 1986, bildades ett nätverk över samfundsgränserna som kom att benämnas som Sampsalm. Där ingick femton olika samfund och kristna organisationer. Sedan dess har mycket hänt. Bland annat har tre av samfunden tillsammans bildat Equmeniakyrkan. Dessutom har Katolska kyrkan lämnat Sampsalmsprojektet i samband med att de gjorde om sin sångbok Cecilia år 2013.

– På sin tid var Sampsalm en otroligt viktig manifestation för ekumeniken, genom att alla hade 325 gemensamma sånger. Där är vi inte riktigt i dag, konstaterar Karin Tillberg.

– Många använder inte ens böcker i gudstjänsten i dag. Dessutom finns det en stor gemensam sångskatt utöver de 325 psalmerna som vi bör ta vara på och göra något bra av. Det är jätteviktigt att vi för de här samtalen, precis som det var vid förra revisionen.

Från Equmeniakyrkans håll är det Lena Wohlfeil, samordnare för musik och kreativa uttryck, som funnits med i det pågående samtalet. Hon hoppas att Svenska kyrkans revidering av psalmboken ska få i gång samtalet om musiken i det egna samfundet.

– Svenska kyrkan gör ett fantastiskt arbete, där de vänder på alla stenar. Jag försöker nu lyfta frågan hur vi i Equmeniakyrkan ställer oss till ett nytt urval av sånger? Vad vill vi med vår egen bok Psalmer och Sånger? Vi måste börja ställa oss frågan nu, för detta kräver lång framförhållning, säger Lena Wohlfeil.

– Det finns så mycket att prata om här; hela den digitala utvecklingen, upphovsrätt och avtal. Man kan till exempel inte spela sånger från sitt privata Spotifykonto på en gudstjänst och det kan vara väldigt kostsamt att lägga upp textremsor på en webbsändning. Det finns så mycket att ta tag i.

– Och hur tar vi tillsammans vårt ansvar som kristenhet i det sekulära Sverige där folk i allmänhet inte bryr sig så mycket om vilken kyrka som råkar höra till vilket samfund, där sångerna kan vara ett viktigt sätt att visa på samhörighet och enhet?

[ Läs mer | Starka känslor inför ny psalmbok i Svenska kyrkan ]

---

Fakta: Sampsalmprojektet

• De 325 första psalmerna i den svenska psalmboken från 1986 är gemensamma för femton kyrkor, samfund och organisationer.
• Det var den ekumeniska gruppen Sampsalm som 1982 gav ut ett informationshäfte med ett förslag till Kyrkomötet om gemensam baspsalmbok.
• Detta är också bakgrunden till att namnet Den svenska psalmboken kunde behållas, trots att den tid sedan länge var passerad då Svenska kyrkan kunde göra anspråk på en särställning som just kyrkan i Sverige.

---