Jag är sexton år och står på scenen i skolans aula. Det är julavslutning min första termin i ettan och framför mig sitter resten av mitt gymnasium. De applåderar! Själv är jag andfådd – och kan inte sluta le. Jag och en kompis har precis uppträtt med en egengjord koreografi till DC talks låt Jesus freak, och för att ingen ska missa budskapet har vi också skrivit ”Jesus freak” med stora vita bokstäver över våra svarta T-shirts. Vi är stolta (och inser inte att folk skrattar åt oss i smyg).
Att jag blev en dansande reklampelare för Jesus beror på att jag två år tidigare hade blivit medbjuden till en ungdomssamling i pingstkyrkan och där mött människor som på riktigt trodde att det gick att ha en relation till Jesus. Jag, som inte vuxit upp i ett kristet hem, men som ändå hade en intuitiv barnatro på Gud, hade till en början svårt att förstå pratet om Jesus. Var det inte Gud som var grejen?
Tjugo år senare går jag inte längre klädd i Jesus Freak-t-shirt, men Jesus är fortfarande min vän; det är till honom jag riktar både min tacksamhet och vånda.
— Malina Abrahamsson
Men så började jag läsa Bibeln, särskilt Nya testamentet och berättelserna om hur Gud tagit mänsklig gestalt i Jesus Kristus. Allting framstod som främmande – och oupphörligt fascinerande. Så småningom kände jag: Jag vill bli kristen. Och när jag riktade min önskan mot Gud var det som att jag översvämmades av glädje och frid. Jesus blev min vän! Och det ville jag att andra också skulle få uppleva. Därav uppträdandet på julavslutningen.
Tjugo år senare går jag inte längre klädd i Jesus Freak-t-shirt, men Jesus är fortfarande min vän; det är till honom jag riktar både min tacksamhet och vånda.
Däremot märker jag att jag får allt svårare att beskriva vad han betyder för mig (bara att formulera mig i den här krönikan har varit utmanande). Kanske för att Jesus har blivit så mycket mer än en kosmisk kompis? Han är ju snarare hela tillvarons grund. Ett mysterium som fyller mig med vördnad, men som inte riktigt går att förstå eller förklara – bara begrunda, och fira!
Som nu, till påsk. Tillsammans med människor över hela världen får vi leva oss in i Jesu sista dagar – hur han på skärtorsdagen tvättade sina lärjungars fötter och firade den sista måltiden, hur han på långfredagen led och dog och hur han på påskdagen återuppstod. Inrymt i den berättelsen finns sanningen om våra liv. Det är ett äventyr att få upptäcka!
[ Vad har den största kristna högtiden påsken med ägg att göra? ]
