Ett kommatecken betyder så mycket. Särskilt om man talar om islam, och särskilt om man heter Ebba Busch.
“Alltför många praktiserar islam i Sverige och Europa, likt man gör i totalitära stater”, skrev hon nyligen på X. Inlägget fick sanslös uppmärksamhet. I skrivande stund mer än 1 300 svar och 8 500 likes.
Kritiken mot KD-ledaren var bitvis frän. Det sorgliga var att den i så stor utsträckning byggde på ett (medvetet eller omedvetet) missförstånd.
“Vad menar du med att alltför många praktiserar islam i Sverige”, frågade till exempel Annika Strandhäll (S), aldrig sen med att inte begripa ett fenomen och sedan gå till fradgande angrepp mot sin feluppfattning.
För det är klart att Ebba Buschs andemening inte var att för många utövar religionen. Boven var, vilket de flesta förstod, kommatecknet. Alltför många praktiserar islam i Sverige och Europa på samma sätt som man gör i totalitära stater, menar Busch, vilket också framgår av fortsättningen på hennes inlägg: “Islam måste anpassa sig till våra grundläggande gemensamma värderingar, som gör Sverige till Sverige och Europa till Europa.”
Betyder det att Ebba Busch denna gång borde slippa kritik? Nja. Det var ett märkligt inlägg, det kom från höften, provocerades inte fram av någon nylig yttring av odemokratisk islamism i landet. Om något kan det kopplas ihop med KD:s svajande opinionssiffror. “Man kan inte kritisera islam i Sverige utan att kallas rasist” är fortfarande en vanlig klyscha från dem som tror att det fortfarande är 2014. Numera kan man inte kritisera islam utan att belönas med bättre väljarsiffror och nästan unisont jubel i sociala medier.
Det är synd att debatten fortfarande förs på ett så trubbigt och aggressivt sätt. För den är extremt viktig.
— Erik Helmerson
Det är synd att debatten fortfarande förs på ett så trubbigt och aggressivt sätt. För den är extremt viktig. Vi behöver ett vettigt, uthålligt samtal om islam. Det finns i Sverige i dag inte många diskussioner som är viktigare.
För religionen har stora problem, större än någon annan världsreligion: den utövas av diktatorer, används som ursäkt för terror och andra vidriga våldsdåd, härbärgerar antisemitism, ligger till grund för hat, förtryck och grovt våld mot kvinnor. Dess företrädare, även i det demokratiska väst, uttalar ibland blankt förakt för demokratin.
Men: “Varken religion i allmänhet eller islam i synnerhet är problemet”, som Eli Göndör konstaterar i boken Religionskollision från 2017. Nej, problemet uppstår när auktoritära representanter för islam får tolkningsföreträde, när moderata röster tystas och det svenska samhället inte vågar ställa tydliga krav på vad som får och inte får göras under religionens fanborg.
Hur ska ett framtida islam i Sverige se ut? Detta är en av samhällets knäckfrågor. Den måste både muslimer och ickemuslimer diskutera, kritiskt men ändå respektfullt, utan att glömma ett grundläggande faktum: Svenska muslimer utsätts i dag för vedervärdig rasism.
I det samtalet skulle Ebba Busch kunna ha en viktig roll. Då är det dumt att föröda sitt förtroendekapital med populistiska, väljarfiskande Twitterutspel.
[ Fredrik Wenell: Ebba Buschs utspel om islam går hem hos de egna väljarna ]
