Ny soffa, tapetsera om, ny matta, slå ut en vägg, flytta spisen från ena hörnet till andra hörnet, utöka bolånet, altanbygge, bygga utekök och slipa golv.
Hur känns det i kroppen när du läste detta? Rös du till? Känner du ilningar nerför ryggraden? Vill du genast släppa tidningen som du håller i din hand och fly?
Eller känner du ett pirr i magen? Kliar det i fingrarna på att få sätta upp tapetprover?
Om du känner det förstnämnda, vågar jag påstå att du är född innan 1980. Du vet att renovering alltid blir dyrare och tar längre tid än vad man tänkt sig. Du vet att dränering är precis lika hemskt som det låter.
Om du däremot ser fram emot att välja mellan olika nyanser av beige, då är du troligen född efter 1980.
Enligt en undersökning av Hemnet är att äga en fin bostad den största drömmen för svenskar i åldern 15-24 år. Det skattas högre än både resor och att få barn. Att bo vackert är trivsamt, det signalerar pengar och stil. Men smakar det så kostar det. Vad är värt att uppoffra för öppen planlösning och vacker fasad?
Våra föräldrar tycker att vi tar rätt beslut. Våra jämnåriga tycker att vi borde ha lånat en miljon till för att få tio extra kvadratmeter att “sätta vår prägel på”.
— Emma Stiernblad:
Jag själv ser hur inredningsintresset är gigantiskt bland jämnåriga. De har vackra hem som har kostat tid, energi och pengar. Tummen sitter ofta mitt i handen, man behöver leja ut arbetet på dyra firmor.
För egen del får jag nackspärr av bara tanken på renovering. Jag och min pojkvän bor gladeligen i en skolåda. Vi bor ovanpå varandra och delar garderob. Samtidigt slipper vi bekymra oss över att fylla ut yta med möbler och vi har pengar över till resor. Våra föräldrar tycker att vi tar rätt beslut. Våra jämnåriga tycker att vi borde ha lånat en miljon till för att få tio extra kvadratmeter att “sätta vår prägel på”.
Det är lätt att ryckas med och tro att man kommer bli lyckligare om ens köksluckor byts ut. Alla vill trivas i sitt hem. Men innan vi slår ut väggar och belånar oss tycker jag att vi borde diskutera vad det innebär att bygga ett lyckligt liv. Till viss del handlar det såklart om preferenser, alla hade nog inte trivts i en skolåda. Men jag frågar mig ändå om ett vackert hem verkligen skapar den lycka som många verkar förvänta sig?
Jag känner en paradoxal glädje i att vara nöjd med vårt halvbra hem, det öppnar upp för annat i livet. Att familjebildning, resor och umgänge ses som sekundära drömmar betyder i förlängningen att minnen, relationer och gemenskap inte värderas. Vi lever i en tid där ytan blir allt viktigare. Att kunna mäta och visa upp våra möbler, konton och kvadratmeter.
Skatta dig lycklig om du har sett sprickorna i fuskbygget.
[ Inredningsarkitekten som vill upprätta och ge liv åt det förkastade ]
