Min skrivbordsbild på datorn föreställer en isländsk Kristus från altartavlan i kyrkan på ön Flatey. Han är en fiskare bland fiskare, väderbiten och mörkblont skäggig. På överkroppen bär han en lopapeysa, en typisk islandströja.
Tror jag att det var så Jesus såg ut? Är ni inte kloka? Men jag vet att det (ibland) är så jag vill se honom, som en säker skeppare i isländsk ull som kan föra mig i land på det stormigaste hav.
Nyligen skrev Dagen om en av de dummaste diskussioner jag vet, nämligen den om Kristi hudfärg. Något som enligt rubriken “har väckt rasande kulturdebatt i USA”.
Tydligen finns det alltså fortfarande de som anser att färgen på deras frälsares hy är så oerhört avgörande att de är villiga att dra ut i fradgande strid om den. Jesus dog för våra synder, han botar spetälska som skriker till honom på avstånd och han väcker oss ur dödens slummer. Ja, ja, det där är säkert fint – men var han svart, brun eller vit?
Tusen sinom tusen texter på nätet berör ämnet. Pannor läggs i de djupaste veck: “Var Jesus mörkhyad? Varför frågan är viktigare än någonsin”, lyder rubriken på den CNN-analys som citeras i Dagens artikel.
Mitt svar på den “viktiga frågan” är att den är exakt lika oviktig som den alltid varit. Om djävulen vandrar på jorden och försöker lura bort oss från Gud är det exakt så här han verkar: Han skapar med hjälp av sociala medier en idiotstorm av gräl om Jesu hud, ett gräl som får människor att avsky varandra och därmed komma bort från Jesu bud.
Om djävulen vandrar på jorden och försöker lura bort oss från Gud är det exakt så här han verkar.
Här, liksom på så många andra av dagens dumpolariserade slagfält, önskar jag en modigare och mer offensiv kyrka. Jag vill höra präster och biskopar ställa sig upp och proklamera: “Bara sluta! Tillbed Kristus i vilken färg som helst – Det. Spelar. Absolut. Ingen. Roll.”
Det enda som är väsentligt om frälsarens hudfärg är att vi alla är fria att se honom exakt som vi vill. Ingen kan påtvinga någon annan sin Kristus. Att han i sin mänskliga gestalt, snickarsonen från Nasaret, var brun, är svårt att förneka. Men återigen: Vi talar om Guds son, Människosonen, vägen, sanningen och livet, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus. Ni käbblar om Guds ansiktspigmentering?
[ Svart eller vit - Jesus hudfärg väcker rasande kulturdebatt ]
Är det något vi borde ha lärt oss som kristna är det just att det yttre är egalt, det viktiga är vad som rör sig i vårt hjärtas hjärta. Vi ska vända blicken från oss själva och låta oss genomlysas av Gud, “förvandlas av kraften i Guds kärlek” (Teresa av Ávila). Men hur ska vi kunna älska vår nästa om vi som exalterade examinatorer detaljstuderar hennes huds nyanser? Hur ska vi kunna lyssna på den Korsfäste i kapellets tystnad om vi stör oss på att han har fel färg?
I september 2020 krossades en Kristusstaty i en kyrka i El Paso, Texas. Den misstänkte sa att Jesus saknade den rätta hudnyansen. Djävulen flinar.
