För några veckor sedan var det påsk, det är min favorithögtid på året. Självklart på grund av vad påsken representerar, men men låt mig återkomma mer till det strax.
För påsken hemma hos oss betyder också att vi träffar olika delar av vår större familj, föräldrar, syskon och syskonbarn. Vi har en årlig tävling som går ut på att man designar och målar varsitt okokt ägg, sedan går vi till en nedförsbacke där alla samtidigt rullar iväg sina ägg. Den vars ägg rullar längs innan det går sönder vinner. Vi är nog alldeles för många vinnarskallar i familjen, för det är inte många som gladeligen accepterar förlust utan förhandling. Ett år ville ett av barnen absolut ha med sig sitt spruckna ägg hem. Detta trots hela det råa innehållet flutit ut på marken. Det fanns inget kvar.
Alla gillar förändring så länge ingen ändrar på något som vi gillar.
— Andreas Nielsen
Det här fick mig att tänka på det änglarna sa till kvinnorna som kom för att smörja Jesu kropp: “Varför söker ni den levande bland de döda”? Förkrossade av sorg försökte kvinnorna hålla fast i det som fortfarande gick att ta på. Kanske för att inte slungas ut i en total ovisshet och vilsenhet inför framtiden.
Att veta när det är dags att släppa taget om det som varit och sträcka sig mot löftet i det okända kan vara något av det svåraste som finns.
Änglarna hade inga problem med att kvinnorna kom för att hitta Jesus. Det undrade bara varför de sökte efter honom i en grav, när han sagt att han skulle uppstå. Jag har inga problem med att se det mänskliga i kvinnornas handlande, men det blir också tydligt hur svårt vi har att lita på och ledas av Gud in i det som är levande.
[ Andreas Nielsen: Den kristna cancelkulturen är obiblisk ]
Alla vi som varit med ett tag riskerar att fastna i att polera våra egna monument i stället för att våga följa med in i det som har liv i sig. Faktum är att Bibeln säger att en levande hund är bättre än ett dött lejon. Oavsett hur fina de stora konstnärliga lejonen är på Drottninggatan i Stockholm så är de döda. Den minsta lilla byracka har mer liv i sig än de har.
Man brukar säga att alla gillar förändring så länge ingen ändrar på något som vi gillar. Kanske är det därför även kyrkan hela tiden verkar fastna i samma debatter. En årscykel i frikyrkan går att räkna utifrån hur många gånger det blåser upp debatt om vilken musik som är bäst. Men skämt åsido så är det avgörande att vi inte glömmer det Jesus sagt: “Se jag gör något nytt, redan nu visar det sig”.
Släpp taget. Det är dags att gå vidare in i det som är levande.
[ Andreas Nielsen: Är vi vanliga kristna inte tillräckligt heliga för att fira nattvard utan präst? ]
