För många år sedan besökte jag en god vän som är pastor. Innan jag lämnade honom använde jag toaletten bredvid hans arbetsrum. Det var en av de finast inredda toaletter jag någonsin besökt, men det fanns något där som störde mig oerhört. Mitt bland växterna, placerad under en dekorativ tavla, fanns en bokhylla med många böcker och tidskrifter. Ovanpå högen av tidskrifter låg en väl synlig bok, Bibeln.
Enligt judisk tradition är det inte tillåtet att ta med en bibel (eller någon annan helig skrift) in på toaletten. Anledningen är att det är heligt att på hebreiska skriva Guds namn. Skillnaden ligger i att skriva Guds verkliga namn, inte ordet “Herre” eller titeln “Gud”. De begreppen översätts till alla språk men de är inte desamma som det ursprungliga namnet på hebreiska.
Till heliga böcker som innehåller Guds namn, och som vi därför aldrig skulle ta med oss in på toaletten eller vanhelga på något annat sätt, hör en tryckt bibel, en Talmud, en bönbok och alla andra tryckta eller handskrivna texter där Guds namn nämns. Till och med ett foto av en text som trycks i en tidning eller tidskrift är problematiskt. Jag har sett exempel på att stora israeliska tidningar oavsiktligt använt sådana bilder vilket har lett till varningar på sociala medier från upprörda läsare att inte vanhelga just den bilden.
Judar har riskerat sina liv för att rädda heliga texter från att skadas eller bli förstörda.
Motsatsen till att vanhelga är att vörda. Hur visar det sig i våra vardagsliv? Om en bönbok faller till golvet tar vi upp den och kysser den.
Judar har riskerat sina liv för att rädda heliga texter från att skadas eller bli förstörda, också när synagogor brändes under Förintelsen. Om en Torah eller en helig bok blir skadad av eld eller översvämning görs varje ansträngning för att restaurera den. Om det inte är möjligt bränns den vanligen. När min far dog fick jag frågan om vi kunde begrava honom med några lådor heliga texter som inte längre gick att använda och som hade samlats i synagogan. Det är något som ses som en ärebetygelse.
Vi skulle definitivt aldrig kasta sådana texter eller ens återvinna dem. Vi tar Guds namns helighet på allvar, inte bara så att vi inte missbrukar det muntligen utan också när det skrivs. Det är ett sätt att upprätthålla skillnaden mellan det som är heligt i motsats till det som är världsligt.
När jag hör om diskussionen bland kristna i Sverige om hur heliga skrifter ska hanteras med vördnad hoppas jag att detta bidrar till samtalet på ett produktivt och framåtsyftande sätt.
---
Om skribenten: Jonathan Feldstein
Jonathan Feldstein är född och utbildad I USA och emigrerade till Israel år 2004. Han är gift och har sex barn och tre barnbarn. Han har blivit en respekterad bro mellan judar och kristna och är ordförande i stiftelsen Genesis 123. Han är värd för podden Inspiration from Zion.
---
[ Ulf Ekman: Behandla inte din bibel som en gammal deckare ]
