“Jag ber för dig nu.” Det är inte ens en fråga men vi känner varandra så väl så det gör inget. Under förbönen rinner tårarna längs mina kinder och det är märkligt vilsamt, som det är när Gud sänker ner sin varma närvaro.
Efter förbönen säger min vän och kollega: det kommer att bli bra. Sedan får jag under en kort stund en axel att gråta mot. De där orden och den där axeln har dröjt sig kvar hos mig. Tänk att vi så många gånger krånglar till det och förirrar oss i fina formuleringar, goda råd och fromma uttryck, när det vi många gånger mest av allt längtar efter att höra är: “Det kommer att bli bra”. Det låter inte särskilt fromt, det är inte ett uttalande sprängfyllt av teologiskt stoff, men det kan räcka väl så långt. Anledningen till att det kommer att bli bra är den enkla och svindlande vetskapen om att Gud håller allting i sina händer.
Vi är mitt i adventstid. Evangelierna beskriver hur vår konung kommer till oss i ringhet. Han är enkel, Jesus. Min erfarenhet är att människor jag möter ofta är på jakt efter just det enkla.
Jag sitter på kafé och läser. I ett samtal bredvid hör jag en kvinna beskriva hur hon på senare tid börjat sålla hårt i vad hon ägnar sin tid åt. Hon vill åt det äkta, avskalade, nerven i tillvaron. Det riktigt viktiga. Då måste man noggrant välja vad man lägger sin tid på. Jag tycker uppriktigt synd om henne och vill nästan blanda mig i samtalet. Vad jobbigt det måste vara att nagelfara sitt liv på det viset. Att vända ut och in på sekunderna för att försäkra sig om att de tillbringas på något riktigt viktigt. Livet är för skört för att tas på för stort allvar vill jag säga henne. Stäng inte ute glädjen. Den finns allt som oftast i det oväntade.
Krångla inte till det. Han är enkel, Jesus.
Där förirrar sig mina tankar i väg till en händelse som ligger år tillbaka i tiden. I snöblandat regn står jag och väntar på min pappa och en efterlängtad kopp kaffe. När han dyker upp ler han och säger: “Jag har en överraskande nåd till dig i fickan.” Nu handlade det om en bok med titeln: Den överraskande nåden, men jag har i tankarna ofta återvänt till den där händelsen. Nåden kommer gärna som en överraskning för oss när vi väntar i snöblandat regn.
Om vi sekundplanerar våra liv bara efter det som med våra mått mätt verkligen har ett värde, är risken stor att överraskningarna uteblir. Vi luras nämligen så lätt att tro att det viktiga finns i det storslagna. Ofrånkomligt dras vi till strålkastarljusen. Ändå vet vi djupt inne i oss att livets största gåvor kommer i till synes enkel förpackning. Lågmält stjärnljus brinner oändligt mycket klarare än starka strålkastare.
Låt oss påminna varandra om detta inför julen. Krångla inte till det. Han är enkel, Jesus. Jag är helt övertygad om att han fullt ut greppar tillräckligheten i “Det kommer att bli bra.”
Och att låna någon sin axel en stund kan vara att få gestalta Kristus.
