Hobbyteologerna har ett ivrigt fokus på synden - i synnerhet andras synder

Kan katoliker snusa med gott samvete? Frågan ställs i en Facebookgrupp och svaren ligger på hela skalan mellan “ja” och “ja, om de vill hamna i helvetet”.

Det är som det brukar. De där grupperna fascinerar mig. “Är det en synd att fira halloween?” frågar någon. Hobbyteologerna rusar in. 175 svar. “Det handlar om spöken och spöken är demoner”, svarar en, men de flesta menar till slut att det går finfint. Men vilken halloweendräkt får vi då använda? Svar: Ett helgon är OK. Kanske en katt eller seriefigur. Definitivt inte en häxa eller djävul. Nästa ämne: “Är jultomten tillåten?”

För inte länge sedan hörde vi den välkända berättelsen om Sackaios, mannen som enligt Lukas inte nådde upp att se Jesus för folkmassan. Han sprang i förväg, hann, och klättrade upp i sykomoren. Det var ett lyckodrag, till slut fick han ta emot Jesus i sitt hem och möta honom öga mot öga.

När vi gör en bild av Gud är vi barn som försöker rita av Sixtinska kapellet efter att ett annat barn beskrivit det för oss.

I sin bok “Tålamod med Gud” (på svenska 2019) går den tjeckiske prästen Tomáš Halík i närkamp med Sackaios. Det är en läsvärd bok. Till exempel påminner den om att ärkebiskop Antje Jackeléns devis “Gud är större”, som ådrog henne så starkt förakt från diverse islamhatare, är grundligt förankrat i kristen tro. Bland annat var det valspråk även för Ignatius av Loyola, som sällan gjorde sig känd för att försöka smygislamisera sin omgivning.

Halík är också noga med att påpeka att om vi fattiga människohjärnor ska försöka förstå och katalogisera Gud är det bäst att tänka på honom som Mysterium: “Moln och töcken omgiva honom”. När vi gör en bild av Gud är vi barn som försöker rita av Sixtinska kapellet efter att ett annat barn beskrivit det för oss.

Men Sackaios står i centrum, och Halíks grundsyn förbryllar mig. För honom är den lille rike tullaren representant för alla de sökare som är nyfikna men ändå vill hålla distans till Jesus, som inte omfamnar tron men heller inte våldsamt knuffar bort den, som står i lövverkens skugga i skogsbrynet utan att riktigt våga ta klivet ut i ljuset.

Men det är inte så jag läser Lukas beskrivning av Sackaios. Jag ser ingenting i texten som tyder på att han ville hålla Kristus på behörigt avstånd. Skriver inte evangelisten uttryckligen: Sackaios “ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan”?

Jo tack. Je suis Sackaios. Massan, trons besserwissrar, hobbyteologerna, Facebookexperterna, alla står de i en stor klunga och berättar i mun på varandra vem denne Jesus är. Och inte minst: Vem du själv bör vara för att imponera på Honom.

Och det är lustigt, men inte sällan landar experternas råd i att du bör vara oerhört helig. “Är det en dödssynd att tänka en arg tanke om någon?”, frågades i ett annat forum och förvånansvärt många landade i att det definitivt var så.

Jag är övertygad om att Sackaios begav sig upp i trädet inte för att distansera sig utan tvärtom för att komma Jesus närmare.

Det är med andra ord ett ivrigt fokus på synden bland dessa hobbyteologer, i synnerhet andras synder. Om Nåden hör man betydligt mer sällan. Varenda gång någon frågar “Är detta en synd och i så fall hur svår?” vill jag svara ungefär samma sak: “Hjälp, lyssna för allt i världen inte på mig, rannsaka ditt samvete, läs Bibeln, fråga en präst”.

Jag är övertygad om att Sackaios begav sig upp i trädet inte för att distansera sig utan tvärtom för att komma Jesus närmare, se Honom som Han verkligen är utan att en hop av människor stod i vägen. Och att det var ett klokt val. Sackaios såg inget för ryggarna och hörde inget för sorlet. Salig den som har en sykomor inom räckhåll.

[ Thomas Idergard: Allt vi definierar som kärlek är inte från Gud ]