Som många andra ber jag för påvens tillfrisknande – och särskilt intensivt eftersom det verkligen skulle passa dåligt om han dog just nu, skriver Joel Halldorf.
Franciskus tror inte att han kommer överleva detta. Men å andra sidan sa han för redan ett decennium sedan att han bara hade något år kvar att leva: “Sedan går jag till fadershuset!”
Påven har länge betraktat sin död som nära förestående – men någon gång måste han ju få rätt. Och det ser ärligt talat illa ut. Veckor på sjukhus med en svår lunginflammation. Läkarnas prognos är “avvaktande”. Tecken på framsteg följs av rapporter om bakslag
Själv sträcker jag mig efter telefonen så snart jag vaknar för att se om något hänt. Har han klarat natten? Hur lyder morgonens läkarrapport?
Man tror att kyrkans konservativa hållning i sexualfrågor gör att hon är “höger” också i ekonomiska frågor. Men så är det inte.
— Joel Halldorf
Som många andra ber jag för påvens tillfrisknande – och särskilt intensivt eftersom det verkligen skulle passa dåligt om han dog just nu.
Inte bara för att vår tid är turbulent, utan för att Franciskus är en få världsledare som står upp för frågor som klimat, migranter och världens fattiga. Det här är teman som trängs tillbaka i takt med att den högerauktoritära populismen expanderar. Men kring detta har påven varit lika ihärdig som obeveklig.
[ Påven Franciskus hälsotillstånd rapporteras stabilt ]
Konflikten mellan påven och vår tids politik blev tydlig häromveckan, när den amerikanske vicepresidenten JD Vance försvarade USA:s deportationspolitik genom att hänvisa till den katolska termen “ordo amoris” – kärlekens ordning. Vance menade att hans katolska tro lärde honom att det är vår plikt att först älska vår familj, sedan våra grannar, därefter vårt land och allra sist världen.
Men att vi ska älska våra närstående behöver inga religioner påminna oss om, för det gör vi oftast ändå. Påve Franciskus bemötte Vance i ett brev, där han skrev att “ordo amoris” bara blir begripligt i ljuset av berättelsen om den barmhärtige Samariern: budskapet om en kärlek som överskrider gränser. Kärleken, skriver påven, måste innesluta de fattiga, och får aldrig användas som en ursäkt för att fokusera på den egna nationen.
Mot slutet följer några rader som nästan framstår som ett andligt råd till Vance själv: Människan, skriver påven, är en person som genom sina relationer till andra, “särskilt de fattigaste”, gradvis kan mogna i sin kristna identitet och kallelse.
[ JD Vance eldade liv i bön- och abortbråk ]
Franciskus röst är i dag viktigare än någonsin. Samtidigt är hans kritik av rovkapitalism och trång nationalism inte någon personlig innovation. Den har djupa rötter i det som kallas för katolsk sociallära.
Redan på 1800-talet fördömde påvar kapitalism och orättvisor med en hetta som inte står Franciskus långt efter: “Att undanhålla någon den lön som rättmätigt tillhör honom är ett brott som ropar till himlen efter hämnd”, skrev Leo XIII år 1891. På 1960-talet varnade Paulus VI för att kapitalism och “otyglad liberalism” banade väg för “en särskild form av tyranni”: “Sådana otillbörliga manipulationer av ekonomiska krafter kan aldrig fördömas nog.”
Den konservative påve Benedikt XVI kritiserade kapitalistisk exploatering med en sån hetta att marknadsliberala katoliker i USA spred konspirationsteorier om att han kontrollerades av kurian. Benedikt uppmanade alla människor att vakna till “ett personligt ursinne” över de fattigas situation.
[ Fler artiklar om påve Franciskus ]
Svenska kommentatorer missar ofta denna dimension av katolsk teologi, eftersom man tror att kyrkans konservativa hållning i sexualfrågor gör att hon är “höger” också i ekonomiska frågor. Men så är det inte. Katolska kyrkan passar inte riktigt in på varken höger-vänster eller GAL-TAN-skalan.
Efter Franciskus tillrättavisning svarade Vance att han, som konverterade 2019, är en “baby Catholic” som har mycket att lära. Det är ingen överdrift. Påvlig politik har i över ett sekel representerat raka motsatsen till den Vance förfäktar från Vita huset.
Det är en tröst för oss som oroar oss över Franciskus hälsa. Att han dör kommer inte innebära att rösten från Rom tystnar. Fattigdom, miljöförstöring och nationalism kommer fortsatt fördömas.
Även nästa påve kommer vara katolik.
