Petra Carlsson Redell är professor i systematisk teologi och utbildar framtidens präster och pastorer. Själv känner hon sig hemma i radikalteologin och menar att hon aldrig kan inta en position där hon vet något om Gud. Nu är hon aktuell med boken Gråstensteologi – en teologi för jorden, snarare än för himlen.
Petra Carlsson Redell säger sig ha en ”nedärvd skepsis” mot förenklade svar. Hon spårar den tillbaka till sin mormor – hon som elva år gammal satt i skolhuset i den jämtländska byn Medhuset när hennes pappa öppnade dörren och sa: ”Jesus kom aldrig. Du har inte längre någon mamma”.
Mamman som dog var utbildad barnmorska, men när hon själv blev allvarligt sjuk avstod hon sjukvård i hopp om att Jesus skulle hela henne.
– Mormor förlorade inte sin tro på grund av det här, men däremot var hon alltid kritiskt tänkande, vilket jag fick lära mig tidigt, säger Petra Carlsson Redell.
Vi sitter mitt emot varandra på ett franskinspirerat kafé i Aspudden i Stockholm, bara någon tunnelbanestation ifrån Petras hem. Här brukar hon träffa sin kollega från EHS – Susanne Wigorts Yngvesson – för att jobba och diskutera litteratur. Det är också i det här området hon är aktiv i Miljöpartiet. Och i bokhandeln lite längre ner på gatan planerar hon ha releasen för sin nya bok.
Jag känner igen Petra Carlsson Redells karakteristiska halsband från bilder jag sett: stora stenar i olika färger, liknar en frälsarkrans. Innan jag hunnit fråga säger hon:
– Har jag berättat att jag alltid har samma kläder när jag föreläser? Samma som jag har nu.
Hon är klädd helt i svart, bortsett från färgklicken om halsen. Valet är främst ideologiskt. Planetens nödläge kräver att vi minskar vår konsumtion, säger Petra Carlsson Redell. Och som kvinna är det särskilt normbrytande att ignorera utseendehetsen.
På ett sätt har hon alltid gått sin egen väg. Även om hon trivdes i frikyrkoförsamlingen i Östersund där hon växte upp, ville hon inte svälja allt som sades varken i predikan eller i bibelklubben som hon var med i.
– Mina föräldrar lärde mig att inte gå ”all in” i tron och kyrkan. Även om de upplevde allt det goda och kärleksfulla i församlingen, hade de också en känsla av att man kunde ”falla ur” gemenskapen genom att begå misstag.
– När mina föräldrar sedan skilde sig blev det tydligt att det fanns en osäkerhet bland deras frikyrkovänner kring hur de skulle bete sig.
Gud visar sig – men på tusen olika sätt, i texterna, i all konst, i musik, teater.
Petra Carlsson Redell fann vägen in i Svenska kyrkan tack vare sin mormor. En första advent tog hon med Petra, som då var i tonåren, på en gudstjänst i Storkyrkan i Östersund. Det var fullsatt. Prästen hade möjlighet att säga något angeläget till människor som annars inte brukar vara i kyrkan.
– Han missade chansen och jag kände bara ”neeej”, säger Petra Carlsson Redell och liksom hukar sig av spelad skam. Sedan skrattar hon och säger:
– Då kände jag: Det där skulle jag kunna göra bättre. Det kan ju låta lite fånigt och pretentiöst, men jag fick någon sorts kallelse att predika för sekulärsvenskar.
[ En brokig bukett av ekoteologiska tankar ]
Tidigare har Petra Carlsson Redell nämnt att hon ville bli präst för att inte ta livet av sig. Det låter drastiskt. Jag frågar henne om tanken kom ur någon sorts depression.
– Nej … inte direkt. Jag var bara en lillgammal och grubblande person som kände att ett liv där man fokuserar på de stora frågorna aldrig skulle bli meningslöst.
Och sedan blev du präst. Vad känner du nu?
– Nej, man kan aldrig vara deprimerad som präst, svarar Petra Carlsson Redell ironiskt, men lägger sedan till:
– Jag har nog alltid tyckt att mitt jobb är djupt meningsfullt.
Vi kan inte dra fram ett enkelt svar och säga att ”Jesus löser nog det här”. Gamla gudsbilder var tvungna att dö.
— Petra Carlsson Redell
Både som präst, och numera som forskare och lärare får Petra Carlsson Redell ständigt befinna sig i de stora, existentiella frågorna. Hon har tidigare skrivit tre böcker på engelska, eftersom ”majoriteten av kollegorna inom mitt fält är engelskspråkiga”, men nu är hon aktuell med sin första bok på svenska: Gråstensteologi.
– Jag blev inspirerad av min kollega och vän Joel Halldorf som ju skriver så himla mycket hela tiden. Då tänkte jag att jag också måste presentera det jag håller på med, på ett lättillgängligt sätt.
Det Petra Carlsson Redell framför allt fördjupat sig i är radikalteologin. Den som också kallas för ”Gud är död”-teologin och som föddes efter Andra världskriget när teologer funderade över hur en allsmäktig och god Gud kunde tillåta att miljoner människor gasades ihjäl i koncentrationslägren.
– Ur den smärtan frågade man sig: Hur pratar vi om Gud nu? Vi kan inte dra fram ett enkelt svar och säga att ”Jesus löser nog det här”. Gamla gudsbilder var tvungna att dö.
– På ett sätt liknade det min mormors erfarenhet. Hon fick också gå hela vägen in i otryggheten och omvärdera det hon tidigare trott. Hon visade också att det går att finna en djup tro och tillit mitt i det.
[ Petra Carlsson fyllde bokhandel till brädden med samtal om teologisk aktivism ]
I Gråstensteologi beskriver Petra Carlsson Redell inte att Gud är död, men hon värjer sig mot beskrivningen av Gud som en oberoende transcendent makt.
– Kommer Dagens läsare tycka att jag är en heretiker? frågor hon halvt på allvar, halvt på skämt.
Du har sagt att teologi för dig är ett flexibelt begrepp som nästan kan rymma vad som helst. Vad menar du med det?
– Teologin handlar ju mycket om begrepp som Gud, Jesus, Ande, nåd och försoning. De är så stora begrepp att de är mysterier i sig själva. På så sätt kan teologi vara nästan vad som helst; det är oändligt! Och när jag tänker på alla människor som någonsin använt de här begreppen, fylls jag med vördnad.
Tror du att dessa ord svarar mot något faktiskt? Att det finns en yttersta verklighet?
– Om det finns något yttersta eller inte, det vet jag ju inte. Det är så lätt att vi ser på Gud som en stor och abstrakt människa som tycker och tänker saker precis som vi, fast lite smartare, men så tror inte jag att det är. Jag känner mig ödmjuk inför hela företeelsen Gud och kan aldrig inta en position där jag vet någonting.
Kristen tro är för mig inte ett tankesystem eller några meningar att skriva under på. Det är mycket större än så
Jag frågar Petra Carlsson Redell hur hon förhåller sig till tron på att Gud har uppenbarat sig såväl i Bibeln som i Jesus, och hon säger att det är samma sak där. Hon kan inte veta.
– Den här människan Jesus som rör sig 20 mil över tre års tid och inte skriver något; det är ju makalöst att det får sådan spridning! Samma sak med Bibelns texter – de får ett liv som inte går att överblicka. Så det är klart att det är en gudomlig uppenbarelse, det är så Gud visar sig – men på tusen olika sätt, i texterna, i all konst, i musik och teater.
– Kristen tro är för mig inte ett tankesystem eller några meningar att skriva under på. Det är mycket större än så.
Vad kan vi säga om Gud?
– Vi kan säga just detta: Att det inte är vi som är den här världens herre, utan något större, som finns både i det materiella och immateriella. Vi rör oss på helig mark och därför ska vi inte förhäva oss.
Petra Carlsson Redell har skrivit Gråstensteologi till ”alla gröna sökande hjärtan”.
Efter den extremvarma sommaren 2018 och ännu en alarmerande klimatrapport från FN, grät hon i flera dagar. Sedan dess har det knappt gått en timme utan att hon tänker på klimatförändringarna, säger hon.
Utifrån en övertygelse om att det är först när våra grundföreställningar om tillvaron förändras som vi kan börja leva mer hållbart, vill Petra Carlsson Redell skriva fram en marknära teologi. Hon menar att vi behöver inspireras mer av gråstenarna i Werner Aspenströms dikt, än av den grekiska mytologins Ikaros – han som lät bygga vingar för att kunna flyga högre och höge, men till slut sveddes av solen och störtade ner.
Vi behöver en rörelse ner mot marken som säger något annat. Vi behöver inte drömma om Bali, vi kan lika gärna drömma om … Örebro!
— Petra Carlsson Redell
Varför är det så farligt att sträva uppåt, vilja ha mer?
– Ja, det kan hända att det är lösningen på klimatförändringarna … men med tanke på hur världen ser ut är det snarare människans ständiga strävan efter fler saker och snabbare färdsätt som utarmat jorden.
– Vi behöver en rörelse ner mot marken som säger något annat. Vi behöver inte drömma om Bali, vi kan lika gärna drömma om … Örebro!
Men Örebro är väl inte lika kul?
– Nej, inte Örebro skrattar Petra Carlsson Redell.
– Men strax efter pandemin fick jag en föreläsningsinbjudan till just Örebro och då jublade jag av glädje.
Petra Carlsson Redell är avspänd och skarp på samma gång. Talar med passion och naturlig pondus. Skrattar ofta.
I sin bok skriver hon om en andlighet ”här och nu” – om himmelriket som en inomvärldslig vision. Hon är besjälad över att göra det hon kan för att livet här och nu ska bli så bra som möjligt både för människor, växterna och djuren. Jag funderar på hur hon förhåller sig till den kristna trons eskatologiska föreställningar. Kan inte det bibliska löftet om jordens fullständiga upprättelse också ge kraft att kämpa?
”Whatever works”, svarar Petra Carlsson Redell, men ger sedan sitt perspektiv på evighet:
– Du och jag sitter mitt i oändligheten; tänk allt som hänt före oss som gör att just vi två kan sitta här just nu. Det är som ett utsnitt av evigheten! Om man får upp blicken för det får man en annan respekt för det innevarande, vilket kan vara en viktig del i ett andligt liv.
– För mig handlar det om att öppna sig för gudsmysteriet här och nu, och låta evigheten bryta in i varje ögonblick.
Det finns karismatiska rörelser som betonar ”Heaven now” och tänker att allt som finns i himlen kan bli tillgängligt redan på jorden. På vilket sätt skiljer sig ditt synsätt från deras?
– För dem handlar det om att maxa. Mitt perspektiv är mer att minimera, och se att denna urdruckna kaffekopp bär evighet, säger Petra med ett leende och lyfter upp koppen hon druckit ur.
– Det skulle inte de säga.
Tänker du att Gud kan gripa in i våra liv?
– Jag tänker att Gud är förändringskraften i tillvaron och den verkar hela tiden överallt. Sedan tror jag att det kan hända grejer när vi ber och koncentrerar oss i relation till den.
Brukar du be Gud om hjälp i ditt eget liv?
– Jo, jag ber varje gång jag ska föreläsa. Då tänker jag: Inte som jag vill, utan som du vill. Sedan tänker jag att det är Gud som bär mig och hela marken.
– Däremot kanske jag inte tänker: Gud, nu måste du göra mig frisk på måndag, eller jo det kan man väl också be skaparkraften om …
Petra Carlsson Redell gör ofta så – säger något, för att sedan lyfta fram fördelen med att tänka tvärtemot. Nu när hennes radikalteologi finns på pränt i Gråstensteologi funderar hon på om det är dags att gå vidare.
– Jag har alltid känt mig hemma i den här teologin, men när jag hade skrivit klart boken kände jag: Jag kanske är klar med den nu?
---
Fakta: Petra Carlsson Redell
Ålder: 48 år.
Familj: Man, två döttrar, en katt och tre råttor.
Bor: Hägersten i Stockholm.
Gör: Professor i systematisk teologi på Enskilda högskolan Stockholm.
Aktuell: Med boken Gråstensteologi (Argument förlag).
---
