Hösten 2021 kom bibelparafrasen The Message på svenska och nu har Tomas Sjödin skrivit en andaktsbok som tar avstamp i bibelcitat hämtade från den. Dagens recensent Evelina Lundkvist kallar boken för ”ett koncentrat av visdom”.
Titel: Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land – dag för dag med The Message
Författare: Tomas Sjödin
Förlag: Libris (319 sidor)
Genre: Andaktsbok
Redan i mina tidiga tonår när jag lånade böcker från min mammas bokhyllor blev Tomas Sjödin en av de viktigaste rösterna för min tro. Hans böcker hjälpte mig att foga samman det jordiska med det himmelska. I sitt öppna delande av det som gjorde ont i livet kunde jag spegla mina helt annorlunda, men smärtsamma, erfarenheter. För mig blev han lik en nutida psalmist som visade vägen i ärlighet inför Gud.
Tomas Sjödin väjer varken för det spruckna eller det heliga, vilket blir tydligt i Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land – författarens femtonde bok. Titeln är karakteristiskt lång och poetisk medan innehållet är kärnfullt och utan krångel. Det är en andaktsbok med en text för var och en av årets dagar, baserad på bibelparafrasen The Message som Eugene Peterson skrivit. Och visst campar den i hoppets land.
I förordet beskriver Sjödin att The Message varit ovärderlig för honom; den har lyckats lysa upp Bibelns ord på nya sätt och tagit honom djupare in texterna, också de som tidigare känts svåra. Jag som aldrig läst The Message blir smittad av hans entusiasm. Bibelcitaten känns ofta ”Wow!”, ”Nämen!, och ”Åh!”. Därför går det inte att skriva om Tomas Sjödins bok utan att också beundra Petersons tillgängliggörande av Bibeln såväl som det arbete översättaren Felix Larsson och språkstilisten Maria Store gjort med den svenska översättningen.
Varje dags läsning börjar med ett bibelcitat som författaren har valt. Reflektionen som sedan följer tar avstamp i texten och känns aldrig sökt. Med ögonöppnande formuleringar och rättframt språk gör Sjödin The Message rättvisa. Det är inte de personliga berättelsernas bok, men texterna är fulla av värme, också när de är vägledande och korrigerande. Ibland bjuder texterna in en enkel andlig övning eller bön. Alltid i en tydlig motrörelse till tidsandan: bråttom, lönsamhet och konsumtion.
Jag kommer på mig själv med att ofta undra: Vem skulle kunna motstå den Gud som framträder här?
Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land är en människovänlig och skapelsevänlig bok. Det är en bok som inte stänger ute den trötta, sorgsna, arga eller vilsna människan. Jag kommer på mig själv med att ofta undra: Vem skulle kunna motstå den Gud som framträder här?
Bokens upplägg är tillåtande; i stället för att reflektionerna hör till ett visst datum är de numrerade 1 till 365 (plus skottdag). Glömmer jag att läsa en dag behöver jag aldrig känna att jag misslyckas eller att jag måste läsa ikapp. Det som författaren förlorar är möjligheten att matcha innehållet med årstiden eller skriva om teman när de är som mest aktuella i kyrkoåret. En text om stjärnhimlen talar kanske inte lika träffande i juni när solen knappt går ner som under en gnistrande oktoberhimmel. Samtidigt finns det en friskhet när texten sticker ut; som att jag under juletid får brottas tillsammans med Job eller läsa om blånande linfält.
Om det är något som hade kunnat lyfta denna bok ytterligare hade det varit ännu en genomläsning av en redaktör. Jag upptäcker nämligen ett par dubbletter: bibelverser som återkommer två gånger och följs av en snarlik reflektion. Möjligtvis är det utvalt med mening, men jag hade hellre sett unika bibelcitat.
Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land hör hemma vid alla köks- eller sängbord. Varje reflektion är ett koncentrat av visdom som i bästa fall får blandas med varje dags liv.
[ Tomas Sjödin: I perioder har jag så ont att jag inte kan prata ]
