Journalisten Jonas Dagson har skapat en studiebibel full av grafiskt kommentarsmaterial, klargörande översikter och vackra illustrationer. David Nyström, lektor i Nya testamentets exegetik och kyrkohistoria, kallar den för “en guldgruva”, men bekymras över den snäva synen på bibeltolkning.
Redan när man lyfter nyss utkomna Steg för Steg Studiebibel i handen ger den ett massivt intryck. Den är stor, rejäl och troligen tyngre än någon bibel jag tidigare hållit i, med undantag för farfars gamla familjebibel. Den nya studiebibeln är utgiven av XP förlag och är fullpackad av grafiskt kommentarsmaterial skapat av journalisten Jonas Dagson, med teckningar av Anders Parsmo. Som bibelöversättning används Svenska Folkbibeln 2015, men den här recensionen kommer att fokusera på själva studiematerialet (härefter “materialet”).
Särskilt imponerande är den saklighet och tydlighet som kännetecknar de översikter som ges av olika vetenskapliga diskussioner.
En första genombläddring skapar genast intresse. Materialet är rikt, varierat, vackert illustrerat och formgivet med en stilren struktur som lockar till läsning. För en bibelnörd utgör det en guldgruva av information. Översikter, kartor, tabeller av alla de slag, sammanfattningar, historiska bakgrundsteckningar, förslag till texttillämpningar, jämförelser och synopser av exegetiska och teologiska debatter avlöser varandra genom hela Bibeln. Även undertecknad, som arbetar med dessa texter varje dag, lyckades finna flera guldkorn efter bara några minuters bläddrande. Särskilt imponerande är den saklighet och tydlighet som kännetecknar de översikter som ges av olika vetenskapliga diskussioner. Genomtänkta, klargörande, givetvis förenklade, men i stort rättvisande.
Att författaren står i en protestantisk och evangelikal idétradition blir snabbt tydligt, och förstärks av detaljer som att Lausannedeklarationen citeras i ett avsnitt om Bibelns inspiration, samt att de flesta teologer som citeras genom materialet tycks ha sin hemvist där. Det i sig utgör inget problem, men en varudeklaration i inledningen, där läsaren gjorts medveten om materialets teologiska tendens, hade ändå varit välkommen.
Materialets största svaghet har med synen på texttolkning att göra. Den exegetiska metod som implicit förordas brukar på fackspråk kallas historisk-grammatisk metod, och är vanlig i evangelikala kretsar åt det mer konservativa hållet. Den betonar vikten av att läsa varje text i sitt litterära och historiskt-kulturella sammanhang, samtidigt som den undviker det ifrågasättande av texternas integritet som ofta följer med den högre bibelkritiken.
Det som blir problematiskt är ensidigheten samt att resonemanget ibland blir lite väl positivistiskt. Uppmaningar att läsa texten “neutralt” (s 30), något vi genom hermeneutikens landvinningar vet är omöjligt, eller påståenden som att en text endast kan ha “en tolkning” men flera tillämpningar (s 34), ter sig en aning naiva. En sida med introduktioner till hermeneutiska begrepp som förförståelse och förståelsehorisont skulle ha varit välbehövlig. Och medan vi ändå är i gång, varför inte en sida som introducerar olika klassiskt kristna sätt att läsa Bibeln? Varför inte låta läsaren stifta bekantskap med tanken om Skriftens fyra innebörder eller en urkristen praktik som lectio divina? Varför ingen information om möjligheten till att göra narrativa, retoriska eller perspektivdrivna läsningar av bibeltexterna? Visst är detta en studiebibel och inte en handbok i exegetik, men med tanke på hur djupt materialet gräver i en del andra textrelaterade frågor är det faktiskt märkligt att nästan inget nämns på detta område.
Men det här är endast randanmärkningar som kanske kan dammas av vid en framtida revision. Som helhet framstår den nya studiebibeln som en gedigen och imponerande prestation. Den har utan tvekan potential att skänka ljus, glädje och förnyat intresse till den nyfikne bibelläsaren. Ett välkommet tillskott till den svenska bibelfloran!
[ Hans studiebibel ska vara som en simskola för bibelläsare ]
*David Nyströms recension har tidigare publicerats i Budbäraren.
