Titel: Den åttonde dagen
Författare: Peter Halldorf
Förlag: Silentium (80 sidor)
Genre: Teologi
“Det är bråttom”, säger företrädare för klimatkampen. “Jag har inte tid”, kommer jag ofta på mig själv med att säga. Inför läsningen av Peter Halldorfs senaste bok Den åttonde dagen önskade jag därför få nya perspektiv på tid, i en tid när just tid är något som vi anser oss lida brist på, tror oss äga och hoppas vinna.
Peter Halldorf tågluffar. Han gör ett stopp i Florens och besöker San Giovanni – en dopkyrka vars arkitektur fungerar som en utgångspunkt för reflektioner kring det kristna uttrycket “Den åttonde dagen”.
[ Peter Halldorf på McDonalds för att prata om fastan ]
“Den åttonde dagen”, vad betyder det? Det är inte en sommardag när du tappat uppfattningen om vilken veckodag det är. Inte heller ett uttryck för att veckan och tiden skulle vara oviktig för kristna. Snarare är “den åttonde dagen” den dag när en ny tidsålder, det kommande riket, ska inträda.
I den 80 sidor långa skriften är språket rikt, men aldrig överflödigt. Djupet, mystiken och metaforerna frambringar snarare egen reflektion och ett kontemplativt sätt att läsa. Det är tydligt att boken är skriven med klimatkrisen i åtanke, och mycket känns bekant från Halldorfs eko-teologiska bok Därför sörjer jorden.
Jag önskade nya perspektiv, och det fick jag. Särskilt bär jag med mig att människan bör relatera till skapelsen som en präst, i kontemplation snarare än genom makt. Att vara skapelsens präst är att ta världen i sina händer och bära den fram till Gud. Gudstjänsten, som sker i ett ständigt nu, är att betrakta en övning i just detta.
[ Peter Halldorf: Låt bokläsningen skrubba din själ ren ]
