Efter att ett par episoder visats på bio under påsken recenserar nu Dagen hela den femte säsongen av The Chosen. Ambitionen att teckna en trovärdig bild av den historiska kontexten är både seriens styrka och svaghet, menar Fanny Willman.
Jerusalem lider av feber. Gränderna kokar, makthavare konspirerar i låsta rum, antalet pilgrimer är rekordhögt och alla tycks spionera på alla. En messiaspretendent med särskilt stor dragningskraft hotar både de judiska prästernas teologiska auktoritet och det habila förhållandet till ockupanterna i Rom.
En man rör sig i skuggorna och för bok över lärjungarnas och Jesus minsta rörelse. Han har skrivit ner nasaréns provokativa predikningar om templets fall, sett hur Jesus får massorna att ropa Hosianna och hur fariséerna utan framgång försöker sätta honom på prov.
Vem är han? Är han utsänd av Rom? Av översteprästerna? En sadducé?
Fansen har spekulerat på sociala medier så länge den senaste säsongen av The Chosen portionerats ut på bioduken i USA och Kanada. ”Jag hade rätt hela tiden”, kommenterar en ivrigt på ett internetforum. ”Jag måste ärligt erkänna att jag inte såg den komma”, medger en annan.
Själv har jag inte sett mer av serien än den aktuella säsong fem. Jag kände inte igen mannen som smög längs med husväggarna för att kartlägga Jesusrörelsen. Trogna fans med mer The Chosen i bagaget kommer däremot att kunna göra det.
I serien går Pilatus ett steg längre och försvarar, förgäves men flitigt, Jesus.
Bibliska biroller kommer till liv
Spionen rapporterar till en person som Bibeln säger litet om, men som spelar en nyckelroll i The Chosens utvidgade universum. Så mycket kan jag säga: När denna person visar sig på duken jublar biopubliken åt hans ankomst. Flera applåderar. Han är omtyckt som karaktär och frimodig i Kristus, mot alla odds och trots Bibelns sparsmakade vittnesbörd om honom.
Det är säsongens största styrka. Karaktärer vars minne källmaterialet sviker får nytt liv i The Chosen. Serieskaparna ger de perifera figurerna runt Jesus ”the benefit of the doubt”, de inser att Jesus är Messias även om de inte torgför sin övertygelse. Det sker dessutom på ett övertygande sätt.
Pontius Pilatus – spelad av Andrew James Allen, som för övrigt står för säsongens bästa skådespelarprestation – är ung och gänglig, både fysiskt och till sin karaktär. Han hävdar förvisso, enligt Bibeln, att han inte kan hitta någon anklagelsepunkt hos Jesus. Men i serien går Pilatus ett steg längre och försvarar, förgäves men flitigt, Jesus redan innan översteprästerna har arresterat honom.
Han påpekar då att det är något hos Jesus som väcker en form av märklig igenkänning. Hans fru, Claudia, får inte bara en utan flera smärtsamma drömmar om Jesus och förutser hans uppståndelse innan någon annan. Jag läser sedan att både Pilatus och hans fru betraktas som helgon i den etiopisk-ortodoxa och den koptiska kyrkan. Serien om Jesus och de konstnärliga friheterna i manuset väcker alltså både nyfikenhet och ödmjukhet inför det faktum att Bibeln inte är fullkomlig i bemärkelsen uttömmande.
Tre teologiskt sakkunniga involverade
Manuset är däremot väldigt teologiskt genomtänkt. Författarna konsulterar tre teologiskt sakkunniga: en romersk-katolsk präst, en messiansk-judisk rabbi och en evangelikal akademiker inom Nya testamentets exegetik. Det märks att olika teologiska traditioner samsas om berättelsen om Jesus. Ingen enskild tradition äger patent, precis som tolkningarna skiljer sig åt också mellan kyrkor. Men seriens pedagogiska syfte – att teckna en verklighetsnära bild av den historiska kontext som omgav Jesus – blir stundtals övertydligt i replikerna. Seriens skapare hade haft råd att våga lita på att allt inte behöver läras ut bokstavligt för att bli känt för tittaren.
En annan svaghet är att scenerna i svartvitt (ett sökt visuellt grepp som med fördel hade kunnat undvikas) där lärjungarna minns vilka de var före de började följa Jesus är alltför långa. Det är intressant att lära känna kantorn Jakob den yngre, seloten Simon, arkitekten Natanael och stenhuggaren Judas Taddaios men deras berättelser stjäl irriterande mycket fokus från de ödesmättade intrigerna i Jerusalem.
Dessutom uppskattar jag inte hur Jesus rekryterar Judas Taddaios genom att locka med gemenskapen bland lärjungarna, ”några av de smartaste, roligaste och starkaste människorna du kommer att träffa ”och chansen ”att få vara med i en rörelse som förändrar världen”. Det låter som en affisch för ett karismatiskt kristet ungdomsläger mer än ett innerligt ögonblick med Gud själv.
[ Biopubliken kan förvänta sig en politisk thriller ]
Vissa krystade repliker
Däremot är Judas bevekelsegrunder väl skildrade. Varför valde han ens att avslöja Jesus? Var det en akt av girighet? Var han fast i djävulens våld? Eller fick han en ingivelse av Gud och blev ett nödvändigt redskap i frälsningshistorien? Serien ger inget entydigt svar, men skildrar Judas som en som ”testade” Jesus i god tro snarare än förrådde honom. Just där slutar säsongen – och trots vissa utdragna scener, en inte helt övertygande Jesus och krystade repliker vill man bara ha mer.
[ Fler artiklar om tv-serien The chosen ]
---
Fakta: Tv-serien ”The Chosen”
- Jesusserien ”The Chosen” hade premiär 2017 och har blivit en stor publiksuccé.
- Serien är skapad av Dallas Jenkins och i rollen som Jesus återfinns Jonathan Roumie.
- Den femte säsongens två första avsnitt har biopremiär i Sverige den 11 april.
- Säsongen fem av ”The Chosen” släpps på Prime Video i juni. Efter streamingversionen släpps den sedan i ”The Chosen”-appen.
---
