Som barn vädjade Nanna Olasdotter Hallberg om att bli döpt, som ung vuxen fick hon jobb som vaktmästare i Storkyrkan och började läsa Bibeln. När hon nu debuterar som författare gör hon det med en roman som fått Stockholms domprost att reagera. Dagens Malina Abrahamsson möter henne i ett samtal om synd och andligt sökande.
Nanna Olasdotter Hallberg var 19 år gammal när hon, på väg hem från jobbet som vaktmästare i Storkyrkan, fick en idé: Vore det inte kul att bjuda in till en vin- och oblatfest?
Ingen skulle ändå märka om hon stal från kyrkans förråd.
Men just som hon tänkte tanken och skulle gå tillbaka till sin arbetsplats blev hon påkörd av en bil och fick föras akut med ambulans till sjukhuset. Olyckan resulterade i en ryggskada, som hon än i dag – fjorton år senare – lider av.
Hon verkar tolka det som ett slags straff.
– Jag fick ju verkligen en jättetydlig varning, påpekar hon när vi nu ses i Storkyrkan.
– Men mot bättre vetande föreslog jag ändå att min bokrelease skulle vara en vin- och oblatfest.
Och förlaget tyckte att det var en strålande idé, berättar hon – ända tills de mötte en tidigare ärkebiskop som uttryckte att det vore vanvördigt att skämta om nattvarden på det sättet. Vin- och oblatfesten fick således ställas in.
– Jag blev så lättad! säger Nanna Olasdotter Hallberg och lägger handen för bröstet.
– Samtidigt kände jag mig jättemycket som en syndare.
Övergrepp och ockulta seanser
Hon talar med stor inlevelse, men det är svårt att avgöra om den är allvarligt menad eller snarare ska uppfattas som ironi. Nanna Olasdotter Hallberg är nämligen satiriker och sedan 2020 programledare för den satiriska kulturpodden P3 Klubben. Samtidigt har hon något välvilligt, nästan sårbart, över sig.
I boken Syndernas förlåtelse låter hon den unga Laura, klädd i uppseendeväckande kort kjol, komma till Storkyrkan som ny vaktmästare. Bland kollegorna finns domprosten Malena som vill modernisera kyrkan och prästen Peter som på en personalfest återfaller i missbruk och är otrogen med en kollega. Snart urartar situationen och Storkyrkan blir skådeplats för såväl ockulta seanser som sexuella övergrepp och mord. Allting verkar dessutom ha sitt ursprung i en demonlik häxa från 1500-talet.
Nanna Olasdotter Hallberg tillstår att berättelsen är skruvad och förklarar att hon velat skriva om vad som händer när människor tvingas konfrontera sina skuggsidor. Hennes teori är att kyrkans fokus på det ljusa gjort att man tryckt undan mörkret. Därför började hon fantisera kring vad som skulle hända med ett arbetslag som blev som besatta; visade sina värsta jag.
Men skrivprocessen har varit tung: först fick hon långvarig migrän, sedan en hosta som vägrade släppa. Till sist, när hon åkte till Mexiko för att skriva klart sin roman, hittade hon ett insektsbo i sin dator. Medan hon skrev kryllade krypen fram ur tangenterna.
– Jag började nästan tro att en riktig demon var ute efter mig, säger hon.
Tror du på demoner?
– Det beror på vilket humör jag är på. Vissa dagar gör jag det, andra dagar är jag mer skeptisk.
Likadant är det med gudstron, säger hon. Däremot använder hon gärna ett religiöst språk, och tycker att religion är kul, lite som teater. Samtidigt förstår hon att religionen spelar en viktig roll för många människor.
– Jag tror att kyrkan kan visa att det finns andra värden än att köpa en hudvårdsprodukt eller göra något för egot. Och för egen del kan jag verkligen känna att jag gärna skulle vilja vara med i ett sammanhang. Men tyvärr kommer det ytterst onaturligt för mig; jag är inte alls fostrad i den typen av kollektivism.
Blev tidigt andligt intresserad
Kanske är det längtan efter gemenskap som gjort att Nanna Olasdotter Hallberg genom åren prövat det mesta inom andlighet: tibetansk buddhism, animism, fornnordisk mytologi, islam och kristendom. Hon försöker vara öppensinnad, bejakar hellre än ifrågasätter. Och det andliga intresset väcktes tidigt: Efter att ha varit på sin kusins dop propsade hon redan som treåring på att själv få bli döpt och fick sina föräldrar att arrangera en dopceremoni hemma. Däremot registrerades aldrig dopet och Nanna Olasdotter Hallberg är fortfarande inte medlem i Svenska kyrkan.
När hon som 17-åring började jobba i kyrkan var tron en icke-fråga, men snart ägnade hon de långsamma timmarna bakom informationsdisken åt att läsa Bibeln. Det var nämligen en av få godkända böcker att läsa under arbetstid.
Hon berättar att Bibeln även har inspirerat boken Syndernas förlåtelse.
– Jag har verkligen bara doppat tån i Bibeln, men det kändes ändå tryggt att ha med den nu när jag skrev min första bok. Vilken bok är mer av än banger än Bibeln, liksom? Alltså den har ju verkligen gått hem genom åren. Så det känns nästan som att fuska, att man bara: ”okej jag skrev min första bok och då tog jag hjälp av världens bästa hit”.
Vi tar några bilder i inne i kyrkan innan vi fortsätter vårt samtal på en bänk utanför. Snart dyker två gamla vaktmästarkollegor upp. De hälsar glatt, en av dem tänder en cigg, frågar sedan om Nannas bok.
– Handlar den också om ett mord i kyrkan? vill hon veta.
Det kan inte Nanna Olasdotter Hallberg förneka.
– Gud vad alla vill dö i Storkyrkan!
Inga pressbilder i kyrkan
Men det vaktmästarna egentligen vill säga är att inga bilder inifrån Storkyrkan får publiceras, om vi har frågor får vi ringa domprosten.
Jonas Eek svarar direkt och låter bestämd när han säger att han har informerats om innehållet i Nanna Olasdotter Hallbergs bok och därefter tagit beslutet att inga pressbilder får tas inne i kyrkan. Församlingens främsta uppdrag är själavård och de måste ta hänsyn till människorna som ser Storkyrkan som sitt andliga hem. Sedan signalerar han att det är slutpratat.
På sin hemsida skriver Storkyrkans att de är ”toleransens och förnuftets kyrka”, men här verkar de dra en gräns. Kyrkan är ett öppet rum, men också ett heligt rum. Nanna Olasdotter Hallberg ser frågande ut.
– Jaha, det var ju otur för mig, suckar hon.
– Och jag älskar ju Storkyrkan. Jag är Storkyrkans största fan. Jag går alltid förbi här och blir så glad.
Har du varit orolig för att människor inom kyrkan ska ta illa upp av din roman?
– Nej, alltså Svenska kyrkan är ju väldigt bred. Det finns ju progressiva krafter, men säkert också många konservativa.
Samtidigt säger hon att hon förstår att människor kan uppfatta att hon drar historien lite långt.
– Men sedan är ju jag satiriker … Det är svårt att hitta rätt nivå där det fortfarande är kul, för jag vill ju inte göra människor ledsna.
– Som med vin- och oblatfesten på bokreleasen. Det var ju en kul idé i sig, men jag hade ju skämts ihjäl om det hade kommit en kristen till festen som blivit ledsen och gått därifrån med en klump i magen.
Din bok heter ju Syndernas förlåtelse. Vad skulle du säga att synd är?
– Jag intervjuade Martin Modéus, visst heter han så? Jag tänker alltid på Kalle Moraeus.
– Men han sa i alla fall att han vill ta tillbaka syndbegreppet och det tyckte jag var roligt sagt.
– Jag vet själv inte vad synd är, men jag kan ganska ofta känna mig som syndare, säger Nanna Olasdotter Hallberg och ger ett exempel från sitt eget liv: Under en period kände hon begär efter en dyr märkeshandväska. Som ensamstående mamma borde hon kanske snarare fokusera på sin son, tyckte hon, men åtrån var så stark att hon gjorde något dumt och sedan blev blåst på massa pengar.
– Så det kanske är en synd att tråna efter den typen av materiellt ägande? frågar hon nu.
Det låter nästan som att Nanna Olasdotter Hallberg tror att en kosmisk sådd och skörd-princip styr våra liv. Och kanske är det därför hon tycker mer om Gamla testamentet än Nya. Hon kan relatera till den hämndlystna guden, säger hon. Förlåtelsen som Jesus står för, är svårare.
[ Ärkebiskopen fick sämsta platsen i Storkyrkan ]
Vad var det som gjorde att du ville att din bok skulle heta just Syndernas förlåtelse?
– Om jag ska vara helt ärlig så ville jag egentligen ha titeln: ”Vida grep roten”, men min förläggare menade att boken handlar om förlåtelse och att syndernas förlåtelse är en titel folk lättare kommer ihåg.
– Men jag känner nog fortfarande att det är en titel som jag inte riktigt bottnar i. Jag skulle gärna vilja veta: Hur får man syndernas förlåtelse egentligen? Vad tror du?
[ "Förkunnelse om synd borde vara det mest självklara i kyrkan" ]
---
Fakta: Nanna Olasdotter Hallberg
Ålder: 33 år.
Familj: Sonen Tycho, 7 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Kulturjournalist, dramatiker och programledare för P3 Klubben.
Aktuell: Med debutromanen Syndernas förlåtelse (Weyler förlag).
---
