I det första avsnittet av Dagens nya serie “Malina provar på” besöker reportern Malina Abrahamsson Hedvig Eleonora församling i Stockholm för att testa heliga danser.
Se avsnittet här:
Jag har alltid tyckt om att dansa. Genom åren har jag prövat allt från street dance till flamenco. Men så fick jag höra att det i många svenskkyrkliga församlingar finns grupper som ägnar sig åt heliga danser, vilket gjorde mig nyfiken: Vad är det heliga i dansen?
I Hedvig Eleonora församling på Östermalm i Stockholm möts varannan vecka en grupp kvinnor (män är också välkomna, men hittills är det ingen som velat vara med) för att under en och en halv timme ägna sig åt heliga danser. En dag i mars hälsar jag på. Redan i entrén uttrycker en kvinna sin förtjusning över att en yngre person hittat dit.
– Jag förstår faktiskt inte varför inte fler yngre vill komma? säger hon sedan.
Precis som många andra i gruppen ser hon ut att vara i sextioårsåldern. Hon berättar att hon dansat heliga danser i flera år och jag blir med ens nervös; jag hoppas att jag inte kommer förstöra för gruppen. Däremot konstaterar jag att jag verkar vara helt rätt klädd: Min luftiga tunika smälter in.
Upplever nåd
Ledaren för gruppen heter Anne-Marie Roos Retourné och är 72 år gammal, men långt ifrån äldst. Den äldsta är Marianne Lindqvist med sina 95 år. Hon berättar att många av hennes vänner är döda eller sjuka, och därför blir dansen en social aktivitet. För en annan av deltagarna – Ki Saarinen Irving – är den ett sätt att komma i kontakt med det gudomliga.
– För mig är dansen det absolut bästa sättet att komma i närvaro och känna ett slags … ja, jag skulle nästan kalla det för nåd, säger hon.
Det låter ju underbart! Kanske kan dansen bli ett sätt för mig att komma i kontakt med Gud? funderar jag medan jag ser mig omkring i församlingssalen.
Längst fram finns ett altare och i taket en målning av Kristus. Från porträtten som hänger längst väggarna tittar tidigare domprostar ned på oss. De bär kaftan och många av dem ser lite bistra ut. Historiskt sett har dans inte varit så populärt, knappt tillåtet, i kyrkan. Inom lutherdomen har dessutom ordet hållits högt medan kroppens erfarenhet inte haft samma status. Men kvinnorna som har samlats här vittnar om att huvud, hand och hjärta hänger ihop.
En chans att varva ner
En del av dem som är här är aktiva i kyrkan, andra bara andligt intresserade. En är buddist. Ledaren Anne-Marie Roos Retourné hade ingen koppling till kyrkan innan hon upptäckte heliga danser. Hon gjorde det av en slump när hon en dag gick förbi Markuskyrkan i Björkhagen och såg ett anslag. Det här var på 1990-talet; prästen Maria Rönn och rosenterapeuten Marie-Louise von Malmborg hade precis introducerat dansen i kyrkan. Anne-Marie Roos Retourné hade egentligen fullt upp med lärarjobb och familj, men tillfällena med heliga danser blev ett sätt att komma ner i varv, berättar hon.
– Jag uppslukades av musiken och danserna och fick en inre ro. Man får ett lugn som kan liknas vid att komma bortom sig själv och uppleva en meditativ kraft. Jag kände direkt att jag hittat hem!
För att lära sig mer om bakgrunden till danserna gick hon en danslärarutbildning och fick så småningom frågan om att leda en egen grupp. Kursen i Hedvig Eleonoras församling hålls i studieförbundet Sensus regi.
– Då sätter vi i gång, uppmanar Anne-Marie Roos Retourné.
De arton kvinnorna tar plats i den stora ringen.
Den första dansen är enkel, tre steg fram och sedan gunga tillbaka. Hela tiden håller vi varandra i händerna och söker ögonkontakt, vilket känns intimt och naturligt på samma gång. Trots att jag aldrig tidigare har träffat de här kvinnorna innesluts jag genast i deras gemenskap.
Därefter läser Anne-Marie Roos Retourné en stående meditation. Hon berättar att vi är förbundna mellan himmel och jord och, likt trädet, fast förankrade i marken. Men vi är också förbundna med varandra genom linjen som går från vänster hand och arm in till vårt hjärta och ut i höger arm och hand och in till nästa person och nästa …
– Vi bildar en cirkel och cirkeln bär och håller och lämnar ingen utanför.
Guds närvaro i allt
Sedan fortsätter vi dansa. Musikstyckena är långa, har olika rytm och ursprung. I dag har Anne-Marie Roos Retourné valt danser från Turkiet, Spanien och Irland, men de flesta anknyter på något sätt till dagens tema: jungfru Maria. Anne-Marie ställer en ikon av henne i mitten av cirkeln, och det slår mig att det i en luthersk kontext är ovanligt att ha Maria i centrum.
Alla danser sker i cirkeln, därför kallas också heliga danser för cirkeldans. Upphovsperson är den tyske balettprofessorn Bernhard Wosien (1908-1986) som menade att dans kan vara ett sätt att be. Han hämtade inspiration från olika kulturer och talade om cirkeln som en universell symbol för samhörighet och enhet. Det levande ljuset i mitten stod för honom för Guds närvaro i allt. På Findhornstiftelsen på Skottland, där Anne-Marie Roos Retourné utbildat sig, höll han ofta kurser.
Danstillfället i dag avslutas med ljuständning där lågan flyttas runt i cirkeln. Och till sist läser Anne-Marie Roos Retourné en keltiskt kristen bön om att fyllas med Guds närvaro. Sedan släpper vi taget om varandras händer, nickar vänligt som tack.
Efteråt känner jag mig uppfylld! Inte bara av dansen och musiken, utan av den ordlösa gemenskapen och värmen kvinnorna emellan. Visst, någon skulle säkert kunna avfärda heliga danser som flum, men den här sortens rituella praktiker ger också människor möjlighet till stillhet, närvaro och en övning i uppmärksamhet.
På väg ut ur rummet frågar jag en av deltagarna vilka känslor som väckts inom henne.
– Mest av allt är det barnslig glädje! svarar hon.
Och vem vet, kanske är den djupa glädjen det heligaste av allt?
[ “Vi kommer att dansa i himlen, så varför inte börja öva redan nu” ]
---
Fakta: Heliga danser
- Kallas också cirkeldans och består av enkla steg som upprepas till långa musikstycken.
- Dansen har sitt ursprung i den internationella dansrörelsen ”Sacred dance” vars upphovsperson är den tyske balettprofessorn Bernhard Wosien, (1908-1986). Hans koreografier bygger på rituella danser från många olika kulturer.
- I Sverige introducerades den här typen av dans i Markuskyrkan 1992 genom Marie-Louise von Malmborg och prästen Maria Rönn.
- Sedan dess har intresset växt och i dag finns grupper i Heliga danser i många svenskkyrkliga församlingar.
- Titta när Dagens Malina Abrahamsson provar på heliga danser
---
