Under två helger firar Roland Utbult 50 år som artist. Det är inte hans eget påfund. All musikalitet och låtskrivarfiness betraktar han som ren nåd.
– Jag är ingen fantom. Men det här har Gud lagt ner i mig, säger den kristna musikprofilen och mångsysslaren.
I år är det prick 50 år sedan Roland Utbults första soloalbum såg dagens ljus. En självbetitlad platta innehållande i dag självklara sånger som Jag kan ej tvivla och Halleluja, det är skönt att vara Jesu vän. Sånger som redan var färdigskrivna när den då 24-årige Roland Utbult blev upptäckt av mästerproducenten Lennart Sjöholm som höll i musikproduktionen på det kristna skivbolaget Signatur. Till inspelningen hade Sjöholm kallat in det tunga artilleriet i form av Sveriges Radios symfoniorkester samtidigt som hans känsliga musiköra såg till att resultatet blev top notch. De kristna skivköparna fick en ny gunstling.
– Det bara small till. Skivan sålde mellan 10 000 och 15 000 exemplar nästan direkt, minns Roland Utbult.
Fiskarson och tvilling
Men vägen dit för fiskarsonen från Öckerö var, vilket den ju sällan är i livet, spikrak. Roland Utbult och hans bror föddes med 17 minuters mellanrum en majdag 1951, Roland som god tvåa. De kom att omges av musik under sin uppväxt. Främst tack vare musikaliska mamma Annie som hanterade både piano och gitarr, men även systern Birgitta som var en skicklig pianist. I kyrkan utmanades de alla att delta i sången i hemförsamlingen Filadelfia Öckerö.
– Min tvillingbror Göran och jag sjöng duett. Förebilderna då var Einar Ekberg och Einar Waermö. Det var uppmuntrande att försöka, men där kände jag inte någon publikkontakt direkt, den kom senare.
Pappa Vilhelm var fiskare med egen trålare men när det kom till musiken nöjde han sig med att plinka lite på gitarren. Roland däremot tyckte att det var jätteroligt att spela. Ett särskilt ögonblick fick musikglädjen att bokstavligen brisera.
– Det var när jag var 16 år och min bror kom hem med den där skivan med Jerry Lee Lewis som vände upp och ner på allting. Låten var Whole Lotta Shakin’ Going On och det var så fruktansvärt bra tyckte jag. Jag hade lärt mig att lira lite piano och sedan gitarr och det var en väldig inspiration, berättar Roland Utbult.
De musikaliska upptäckterna fortsatte sedan slag i slag för ynglingen.
– Jag minns när jag lärde mig spela växelbas på gitarren, Bara det var en revolution för mig för jag hade bara spelat ackord förut. Det var häftigt. Med Jerry Lee på skivtallriken där på familjens radiogrammofon så förändrades allting egentligen, konstaterar han.
Startade sitt första band
Livets allra största förändring inträffade dock två år senare.
– När jag var 18 år bestämde jag mig för att bli en kristen efter att ha varit borta från kyrkan i några år. Det första jag gjorde då var att starta bandet TGC, True Gospel Creation, med min tvillingbror och med Danne Gansmoe från Knippla på trummor.
Danne Gansmoe, salig i åminnelse, är ett namn som brukar orsaka ett sus när frikyrkopopnördar pratar musik. Den unike slagverkaren har hanterat rytmstockarna i flera av de band som räknas till de absoluta pionjärerna när det kommer till kristen blues, funk och rock i Sverige – Vatten, Salt och Jerusalem. Men innan dess spelade han alltså med Roland Utbult.
Det gjorde även Lars-Åke Larsson, som var granne med Roland då, en tjej från Hållö som heter Anki Pettersson och Anders Börjesson som kom från Fotö. Just precis, Anders Börjesson som senare skulle hamna i gruppen Salt.
– Det var jag som sa till honom att ”du ska spela sax”. Jag ordnade en lärare till honom som var Göteborgs bästa jazzsaxofonist.
– Vi nådde vissa framgångar, framför allt ute på öarna där vi var jättepopulära. Sedan spelade vi på Björngårdsvillan och en del andra platser runt om i Sverige, berättar Roland Utbult.
Testades för Svensktoppen
TGC spelade även in ett par singlar i en studio hos Bo Winberg som var gitarrist i The Spotnicks. Roland summerar känslan i ett enda ord: Superhäftigt! Första låten hette Walking Up To Jesus. Nummer två var ett Svensktoppsförsök med titeln Visst är det skönt att leva.
– Vi kom inte in, men vi testades i alla fall.
Fortfarande har solokarriären inte börjat blomstra för Roland Utbult. Året är 1971, Roland fyller 20 och flyttar till Uddevalla där han börjar vikariera som lärarvikarie – i musik. Efter ett år i skolvärlden hoppar han på en fyraårig lärarutbildning med musik och historia som huvudämnen. Så småningom blir det svårt att hålla ihop bandet med ö-folket.
– Jag trodde att det var över då, det här med musiken. Att det mest var en rolig grej att vi hade spelat i några år, men då – 1973/1974 någon gång – så upptäckte Lennart Sjöholm mig.
Gjorde skiva vartannat år
När skivgenombrottet kom 1975 hade han hunnit bilda familj. 1973 gifte han sig med Marianne och 1976, ett år efter solodebuten, föddes sonen Carl. Tre år senare kom Marcus. Under denna tid föddes även två nya album. Först Solklart 1977 och sedan Du är musiken 1979. Även de skivorna sålde duktigt och med tre så populära album på sitt cv hade Roland Utbults namn fått lyskraft som en av stjärnorna på den kristna musikhimlen. Framför allt hade han etablerat sig som en gedigen låtskrivare. Själv betraktade han dock inte saken riktigt så.
– Jag hade nog någon slags medvetenhet om att jag hade fått en gåva här. Och självförtroende växte väl en del, medger han.
Skivorna kom i princip vartannat år fram till 1988 då det blev en paus fram till 1993.
– Det här med att förstå att de här sångerna som man har fått har fått en betydelse för människor, det upptäckte jag inte förrän i början av 1990-talet. Det tog lång tid innan jag började fatta det.
I dag vet han. Det går inte en vecka utan att någon kommenterar hans musik, i personliga möten men också via sociala medier. Ofta får han höra att ”dina sånger har betytt mycket för mig”. Ibland har det varit mera konkret. Som när någon stått inför valet att åka ut på missionsfältet eller inte och plötsligt fått höra Roland Utbults Om du vill att jag ska resa.
Vad känner du när människor berättar sådant?
– Ja det är …
Orden tar slut. Roland torkar sig i ögonvrån, men tillstår sedan att han känner sig välsignad.
Blev frälst som 18-åring
I början av 1980-talet turnerade Roland Utbult en hel del med bandet Tactus där bland andra keyboardisten Jörgen Ingeström, gitarristen Jana Persson och bröderna Thomas och Christer Axelsson ingick. Ett kanongäng, summerar Roland.
– Samtidigt var det väldigt många kristna låtskrivare på den tiden som skruvade till sina texter och försökte få dem att bli dubbelbottnade. Jag gjorde aldrig det. Jag har ju alltid sjungit om Jesus även om jag så klart haft någon sång som handlat om kärlek människor emellan. Men när jag var 18 och blev frälst så hände det så mycket i mitt liv och det är det som mina sånger har handlat om hela tiden, förklarar Roland Utbult.
En gång när sonen Marcus var 13–14 år fick Roland frågan: ”Pappa, varför skriver du inte sånger med mindre Gud i, så blir du mer populär?”
– Det är alltså ett barn som säger så. Men då fick jag förklara för honom varför, att Kristus betyder så otroligt mycket för mig.
Texterna har alltså varit ett väldigt medvetet val från din sida?
– Att jag ska sjunga om Jesus har varit en helt naturlig grej. Det är också det som har gjort att jag har blivit så otroligt välsignad.
Det orsakssambandet är Roland Utbult orubbligt övertygad om.
Har det funnits någon period under de här 50 åren som artist då du har varit musiker på heltid?
– Ja, på 1990-talet satsade jag på att vara frilans under fem-sex år. Men jag slutade med det 1998. Jag blev lite trött på det, för jag tyckte att jag bara pratade med samma typ av människor hela tiden.
Det blev också lite ensamt, även om han reste en hel del med den norske pastorn Egil Svartdahl som han uppskattar mycket. De två fick för övrigt återse varandra i Nashville hösten 2023 när Roland Utbult som en av ett trettiotal svenska och norska artister medverkade i TBN Nordics inspelning av musik-tv-serien Alla tiders sånger. En händelse som utspelade sig bakom kulisserna under inspelningsveckan säger en hel del om vilken beundran Roland Utbults nuvarande artistkollegor hyser för honom som låtskrivare. Jag var själv närvarande och blev både häpen och rörd över den ritual som utspelade sig på kvällarna. Efter avslutad inspelning åkte hela gänget i väg till en restaurang och i väntan på att den beställda maten skulle serveras stämde hela gänget upp i allsång. Repertoaren var alltid densamma: Roland Utbults sånger! Nog väckte det uppseende allt, och Roland visste nog inte riktigt hur han känslomässigt skulle hantera den otippade uppmärksamheten. Att alla kunde alla texter säger också någonting om Roland Utbults betydelse som sångförfattare, både i Norge och Sverige.
Jobbade för hjälporganisationer
Men åter till tidslinjen och 1998 då Roland slutade resa som frilansmusiker. I stället tog han ett jobb som musiklärare i Färgelanda. Där blev han kvar i två år.
– Sedan ringde de från Räddningsmissionen i Göteborg och frågade om jag ville börja där. Jag var kvar där i nio år som kommunikatör. Vi var tre personer som arbetade för att göra Räddningsmissionen känd, de var helt okända på den tiden. Därefter var jag ett år på Erikshjälpen och sedan kom jag in i riksdagen.
– Jag har alltid varit en sådan där som man kallar kombinatör, alltså att man har ett jobb och så sysslar man med sin kulturella verksamhet på sidan om.
Kombinatör är ett ord han återkommer till flera gånger under intervjun, och det är uppenbart att Roland Utbult trivs bäst när han får syssla med flera olika saker. Åtminstone så länge det handlar om att möta människors behov på olika sätt. Rolands inställning återspeglar sig också i hur han vill möta sin publik.
– Jag tror att det i grunden bygger på respekt. Man respekterar dem som kommer. Att många har en tro. Att det finns utsatta människor. Att här finns det fattiga. Det bygger inte på att jag kommer ovanifrån, utan alltid möten i ögonhöjd. Sedan får man lita på att Gud verkar i människors liv.
– Någon gång när jag uppträtt har jag känt att jag har inget fäste, erkänner han. Ingen kontakt uppåt, inget fäste neråt. Det är en fruktansvärd känsla av tomhet.
Hur reder man ut det?
– Det går inte. Det är liksom kört.
Hur ofta händer det?
– Ett antal gånger. Inte så ofta faktiskt, Men när det händer är det hemskt. Man få tänka igenom: Vad gjorde jag? Jag kanske snackade sönder hela grejen.
Vilka är dina starkaste minnen från ditt musikliv?
– Det är ju otroligt många. Jag var ute i Sverige och spelade med Andraé Crouch, det var en stor musikalisk upplevelse. Han hade Disciples med sig och det var ju så fruktansvärt bra.
– En väldigt rolig grej hände när jag spelade på Lapplandsveckan. När jag började sjunga Jag har en sång inom mig så kom en sädesärla flygande och satte sig på talarstolen framför mikrofonen. Den började kvittra under tiden som jag sjöng. Folk bara stannade till. Allting stod still i mötestältet. Folk var helt häpna, jag med. Så slog jag ett slutackord. Då kvittrade fågeln till och flög åter till boet igen. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det, säger Roland Utbult.
Finns det några musiker som du har inspirerats alldeles särskilt av när det gäller att skriva sånger?
– Inte Jerry Lee Lewis, säger Roland Utbult med ett skratt. Men däremot Carole King. När hon 1971 släppte skivan Tapestry tyckte jag att den var häftig. Van Morrison har inspirerat som låtskrivare och jag tycker väldigt mycket om Billy Joel. Elton John är svår att hoppa över. Sedan är det klart att man har lyssnat på kristna musiker som gått före, Pelle Karlsson och andra.
– Ibland läser jag poesi och nu ska man inte jämföra sig med Tomas Tranströmer, men som inspiration är det fantastiskt. Evert Taube har också varit en inspiration. Och när jag var 16–17 var Cornelis en väldig inspirationskälla, tillägger han.
Är det någon av dina egna sånger som du är extra stolt över?
– Till vår Gud tycker jag nog är lite extra. Jag tycker om perspektiven med Gud som är mycket, mycket större än vi fattar och samtidigt det lilla perspektivet att han tänker på mig.
Roland Utbult skulle egentligen skriva en sång till den norska sångerskan Solveig Friis Larsen, men hur han än försökte fick ha inte till det. Plötsligt kom något helt annat. Roland berättar att det är enda gången han skrivit en sång då han fått text och musik till sig på samma gång. I vanliga fall börjar det alltid med melodierna. Fortfarande minns han hur han satt vid pianot i vardagsrummet i familjens första hus, med ryggen åt kakelugnen. Han slår an de första tonerna i ass dur och så bara sitter orden det.
Till vår Gud vill vi ge all lov och ära
Till vår Gud vill vi be att vara nära
Till vår Gud vill vi sjunga jubelsånger
Till vår Gud
Roland Utbult medger att sången dessutom är en av dem som bäst speglar hans teologi. I samma andetag nämner han också Jag såg ljuset bryta fram från senaste albumet som kom 2020.
Ville ge det han inte fick själv
Ska man sammanfatta Roland Utbults 50 år som artist är det omöjligt att gå förbi stipendiet som han instiftade 1999 och som bär hans namn. Men varför ett stipendium?
– Det var för att jag själv sökte stipendier, men jag fick ju aldrig några. Det gick till Thorstein Bergman, Cornelis Vreeswijk och Anders Fugelstad. Alla de där som tog hem alla stipendier. Evangeliet var liksom inte aktuellt i de sammanhangen. Då föddes idén att om jag inte får något, så ska ju inte alla andra stå utanför, utan då kan jag ordna ett eget stipendium. Så gick det till.
– Jag försökte några år att genomföra det och när sedan Dagen accepterade att vara med på att samarbete så körde vi i gång.
I fjol fyllde stipendiet 25 år och genom åren har ett antal av de kristna artister som i dag ger ut musik fått en boost i sin karriär just genom Utbultstipendiet. Hur länge det ska hålla på vet Roland inte, men säger att det är väldigt svårt att släppa det eftersom det har betytt så mycket för många.
– Vi hade ju inte fortsatt om vi inte hade sett någon effekt på det. Dessutom har jag kontakt med flera av stipendiaterna.
I fjol gjorde han dessutom en inspelning tillsammans med Fanny och Isak Rizell, 2023 års Utbultstipendiater som under sitt projektnamn Esther Collective spelade in Utbultlåten Den första kärleken i en upphottad version tillsammans med Roland.
Förverkligade tonårsdrömmen
Roland Utbult karakteriserar sig själv som uthållig och han menar att det är en viktig egenskap för att lyckas som artist och låtskrivare.
– Jag brukar säga till dem som håller på att fortsätta. Om de är uthålliga kommer de att bära rik frukt. För stipendiaterna är det viktigt att de håller fast vid det som gjorde att de fick stipendiet. Och det är ju det vi lyfter fram hela tiden, att de har ett engagemang för evangeliet.
Häromåret gjorde dokumentärfilmaren Stefan Quint en film som heter Jag kommer som jag är och som handlar om Roland Utbults liv. Samme Quint reste också till USA med Roland när han åkte dit för att förverkliga en tonårsdröm, nämligen att träffa Jerry Lee Lewis. Via predikanten Jimmy Swaggarts son Danny Swaggart öppnades dörrarna till den åldrade rockstjärnans privata domäner.
– Han låg i en fåtölj och tittade på svartvita westernfilmer med John Wayne. Jerry Lee Lewis har varit ganska dryg i attityden genom åren, men han var väldigt ödmjuk. Jag hade gitarren med mig in och jag sjöng Little Queenie med honom. Det var väldigt roligt och vi har den filmsnutten med oss på konserten. Det binder ju samman det här från när jag var 16 år och brorsan kom hem med den där singeln.
– Här pratar vi om att bli välsignad och så fick jag träffa Jerry Lee. Han hade ju också tagit emot Kristus vid den här tidpunkten.
Blott ett halvår senare avled Jerry Lee Lewis i en ålder av 87 år.
Gästsolister och symfoniorkester
Nåväl, Jerry Lee hade väl ändå inte varit aktuell för Roland Utbults jubileumskonserter. Det ska nämnas att initiativet inte är hans eget, utan kommer från konsertarrangören Johan Jörneman i Göteborg. Arrangören har laddat för tre konserter tillsammans med Smyrna symfoniorkester med förstärkning från Jönköping, husband. sexmannakör och gästsolist: Kine Ludvigsen Forsheim i Norge och LaGaylia Frazier på de svenska konserterna. Författaren Tomas Sjödin håller samman kvällen och avslutar konserten med en appell. Den gångna helgen gick föreställningen av stapeln i Oslo och på lördag och söndag fortsätter 50-råsfirandet i Göteborg respektive Jönköping.
Nog för att det är mycket att göra i riksdagen där han är ledamot sedan femton år tillbaka, men när det inte varit votering och annat så har det repats med besked. Är man kombinatör så är man. Från fiskarson till Sveriges riksdag men alltid med ansiktet mot Gud, står det på affischen. En träffsäker sammanfattning när Roland Utbult går in i ett nytt halvsekel.
---
Fakta: Roland Utbult
- Född: 24 maj på Öckerö.
- Familj: Hustrun Marie, sönerna Carl och Marcus med respektive, fem barnbarn.
- Gör: Riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Artist och låtskrivare.
- Övriga intressen: Är väldigt idrottsintresserad, särskilt av hockey. Har två barnbarn som spelar i Färjestad.
- Aktuell Firar 50 år som artist med tre jubileumskonserter.
---
