I en tid då ordet kysk knappt används längre väljer den katolska biskopen i Trondheim – Erik Varden – att skriva boken Homo Castus (den kyska människan). Dagens recensent Edel Irén Lappin har läst.
I inledningen av Homo Castus berättar författaren Erik Varden om sin egen uppväxt i Norge under 1970/80-talet och skriver att samhället omkring honom såg ned på sexuell avhållsamhet. Att vara sexuellt avhållsam var att vara “hämmad”. Detta ställer han i kontrast till en kristen (och även en mer historisk) syn på kyskhet. Inom denna tradition är kyskheten i stället en nödvändig del av människans väg till Gud. Avhållsamheten är därför inte hämmande utan en hjälp.
Varden beskriver vidare hur han i sin ungdom såg strävan efter att leva kyskt som en form av självspäkelse, men att han senare förstått att kyskhet är ”ett tecken på integritet, på en personlighet vars delar satts samman till en harmonisk helhet”.
Denna konflikt som Varden upplevde, upplever jag också att vi kan se inom kyrkan. Kyrkan (eller kyrkor) tenderar att falla i fällan att se på avhållsamhet som självspäkelse. Kanske sker detta i viljan att utgöra en tydlig kontrast till den omvända sexualmoralen i samhället. Men Varden sätter fingret på något viktigt när han visar att detta inte är syftet med kyskhetsundervisningen i kyrkan. Hans utläggning visar snarare hur kyskhet är en av de dygder som kan hjälpa oss till Gud; detta sker inte genom självspäkning utan genom självkännedom och djupare förståelse av den kristna undervisningen.
Ett exempel han nämner är Matt 5:28: ”Den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.” Varden menar att man i denna vers behöver förstå varför åtrån är skadlig. Det är för att den gör det som åtrås till ett objekt för jagets begär. I stället för att bara följa budet lagiskt lyfter Varden vikten av att förstå hur sexuellt begär kan skada både en själv och andra.
Spänningen mellan modern kyskhet och kristen kyskhet är bara en av alla motsatspar som används i essän för att förtydliga författarens poäng. I det andra kapitlet går han igenom relationen mellan kropp och själ, manligt och kvinnligt, ordning och oordning, eros och död, äktenskap och jungfrulighet samt frihet och askes. Biskop Varden beskriver hur kontrasterna i kapitlet präglar vårt sökande efter integritet. I avsnittet om manligt och kvinnligt beskriver han till exempel hur människan är uppdelad i det manliga och det kvinnliga, där den ena delen är ofullständig utan den andra.
Trots dessa spänningar är bokens mål inte att understryka en dualism, utan att peka mot helheten som finns i Kristus. Varden hävdar till och med att övervinnandet av binära motsättningar har en eskatologisk dimension. Han skriver: ”Kristendomen när ett hopp om att mänskliga dikotomier kan överskridas … genom en transfigurerande kärlek som i mötet med den Oändlige stillar vår törst efter oändlighet.”
Essän tar avstamp i Vardens egen erfarenhet av att vara munk. Men boken berör inte bara kyskhet i form av celibatets kallelse utan även kyskhet i en bredare bemärkelse. Varden menar till exempel att även äktenskapet kräver ett visst mått av kyskhet och respekt för att fungera väl. Beskrivningen av kyskhet är antropologisk och sträcker sig ut till vad det betyder att vara människa. Varden beskriver i Homo Castus hur alla kristna är kallade att leva sina liv med integritet och gränser – både fysiskt och andligt. Boken är en uppföljare till Erik Vardens tidigare bok Allt som är värt att minnas.
Båda dessa böcker har getts ut av förlaget Silentium Skrifter. Silentium skriver om sig själva att förlaget grundades med idén att ge ut litteratur sprungen ur öknens spiritualitet. Vardens bok står i tydlig linje med denna ansats; hela boken genomsyras av referenser till monastisk spiritualitet, till kyrkofäderna och den kristna traditionen. Utöver detta finns också rika referenser till kultur, musik och konst. Den essäistiska strukturen gör att boken kan stå i dialog med alla dessa traditioner utan att förlora tråden helt och hållet.
Samtidigt gör den boken väldigt kompakt. Vissa meningar rymmer en hel predikan, det gör att boken kan vara svår att ta till sig av om man har för bråttom i läsningen.
[ Erik Varden: ”Att bli vald till biskop var djupt traumatiskt” ]
---
Homo Castus – En teologisk essä om en otidsenlig dygd och vägen till en kontemplativ livshållning
Författare: Erik Varden, i översättning av Hillevi Norburg.
Förlag: Silentium (192 sidor).
Genre: Teologisk essä.
---
