Vilhelm Moberg på lätt svenska
För några år sedan hade min man en Vilhelm Moberg-period, vilket gjort att vi har nästan alla hans böcker (inklusive ett bokstöd med hans ansikte) hemma. När vår åttaåring började fråga om gubben i bokhyllan berättade vi om Utvandrarserien – och upptäckte att den finns återberättad på lätt svenska (LL-förlaget). Nu har vi läst hela serien och när vi var klara ropade vår dotter rakt ut: ”Neeej, det får inte vara slut”. Berättelsen om Karl-Oskar och Kristina har verkligen tagit tag i henne. Och jag har njutit av att läsa en version som på ett imponerande sätt lyckats behålla Mobergs språk och ton, fått med alla viktiga händelser men ändå komprimerat och anpassat språket till en lättläst nivå.
Livslusten får läsaren att stå ut
Den 600 sidor långa romanen Demon Copperhead av Barbara Kingsolver (Norstedts) har blivit en internationell dundersuccé. Och visst är det en skickligt berättad historia! Bra driv och engagerande livsöden. Jag uppskattar greppet att förlägga Charles Dickens klassiker David Copperfield till 1990-talets Virginia, mitt i hillbilly-kultur och opioidkris. Damon (som får smeknamnet Demon) växer upp i en husvagn med sin missbrukande mamma och när hon dör flyttas han runt bland fosterhem – det ena hemskare än det andra. Ändå berättar han sin livshistoria med distans och krass humor. Och kanske är det just den optimistiska inställningen – hans livslust mitt i allt – som gör att man som läsare orkar stå ut med tragiken, ja till och med kan betrakta läsningen som trevlig.
Lekfullt och lärt om Rousseau
Egentligen hade jag bara tänkt bläddra i biografin Drömmaren Rousseau av Tatjana Brandt (Förlaget), men boken var så kul och bra skriven att jag läste ut hela. Litteraturvetaren Brandt är både lärd och lektfull och tecknar bilden av en upplysningsfilosof som hellre levde i litteraturen än i verkligheten och som livet ut höll fast vid tron på människans oskuldsfullhet.
Dessutom …
… kan jag konstatera att romanens ställning var en annan på 1700-talet än i dag. Så här skriver Tatjana Brandt om Rousseaus Julie eller Den nya Heloïse: ”Folk är som besatta. De missar viktiga tillställningar för att de läser, de grips av konvulsioner och gråtattacker (...) Tryckpressarna kan inte svara på den läsande allmänhetens omättliga efterfrågan, så på vissa håll hyrs romanen ut till timpris”.
[ Ann-Helén Laestadius: ”Skadan av kyrkans agerande är nästan omöjlig att överblicka” ]
