Den 40 dagar långa påskfastan är här och kristna över hela världen längtar att få avsätta mer tid för Gud. Dagen träffar katolske kardinalen Anders Arborelius, aktuell med boken Inre bön.
– Bön kan ske på det inre planet utan att vi sätter ord på den hela tiden, säger han.
Iförd sin sandbruna karmelitdräkt kommer Anders Arborelius vandrande genom biskopsämbetets korridorer på Södermalm i Stockholm. Det fotsida plagget var hans dagliga utstyrsel under de 27 år han levde som munk i Skåne. På senare år har andra accessoarer – liksom titlar – tillkommit: Runt halsen glänser korset han fick av påve Johannes Paulus II när denne utsåg honom till biskop för Katolska kyrkan i Sverige. Några år senare, 2017, mottog han den guldskimrande ring som syns på högerhanden, när han av påve Franciskus utsågs till kardinal.
Nu skojar Anders Arborelius och konstaterar att den rymliga ordensdräkten är betydligt bekvämare än den mer åtsittande kardinalsditon – inte minst när det är varmt.
Men det är inte för att prata kläder som vi stämt träff med Katolska kyrkans högste ledare i Sverige. Anledningen är den nyutkomna boken Inre bön – själens hälsa (Veritas förlag), där Anders Arborelius menar att det faktiskt går att föra en ständig inre dialog med Gud.
Kan möta påven i hissen
Men vi börjar med att stämma av det senaste om påvens hälsotillstånd. Det var bara några veckor sedan som Anders Arborelius mötte honom i Rom, i samband med den nordiska biskopskonferensens pilgrimsfärd i februari.
– Då märktes det att han var trött, vilket man kan förstå. Att få problem med lungorna i hans ålder är tungt.
– Vi träffas annars lite då och då, men det blir ofta korta tillfällen. Ibland när jag är i Rom bor jag i samma hus och då kan man se honom i hissen eller vid middagen, så då kan det bli lite mer informellt.
I händelse av påvens död förväntas Anders Arborelius resa ner till Rom för att delta i konklaven, som påvevalet kallas. Kardinalerna har rösträtt fram till dess de fyller 80 år. Kanske åker han ner redan till begravningen om möjlighet finnes.
Det var inte allt för länge sedan som det spekulerades i internationella medier om att Anders Arborelius själv skulle vara en möjlig påvekandidat. Dylika spekulationer har han tagit med ”många nypor salt”. Han tror inte att han längre är aktuell.
– Jag tror att det är högst osannolikt.
– Det är också så att det är kyrkorna utanför Europa som växer och utvecklas – därför är det mer naturligt att det blir någon från Asien eller Afrika. Jag mötte nyligen biskopar från olika delar av Asien i Singapore och förstod att det händer mycket där – även om det finns hoppfulla tecken även här, fortsätter han och nämner växande konfirmandgrupper i Svenska kyrkan som ett exempel.
Men just nu ber världens 1,3 miljarder katoliker för sin 88-årige påve och hans kämpande lungor. Det tycks finnas ett stort engagemang även bland icke-katoliker, vilket både förvånat och glatt Anders Arborelius.
Gör det då någon skillnad när så många ber för en specifik person samtidigt?
– Det gör i alla fall skillnad för dem som ber och engagerar sig. Vi tror ju att Gud hör alla våra böner – sedan är det en annan sak hur han svarar på dem.
– Det är också märkligt hur ofta man möter människor som säger att de inte är troende, men som gärna vill att man ber för dem. Det kanske är lite typiskt svenskt – att man inte vill säga att man är religiös, men att det ändå finns någonting där om man nystar lite.
Våga fråga om förbön
Han minns hur han en gång intervjuades av en uttalad ateist. Hon var gravid och Anders Arborelius hade frågat om han fick be för det väntande barnet.
– Ett år senare träffade jag henne igen och då påminde hon mig om förbönen. Man ser att det betyder något för människor. Jag har nog aldrig varit med om att någon svarat nej på den frågan, men jag tror att vi ska fråga lite ödmjukt i stället för att säga ”Nu ska jag be för dig! ”.
Generellt borde kristna oftare fråga om de får be för någon – det finns en öppenhet för det, även bland uttalat icke-troende, menar han.
– Man förväntar sig ju att vi präster och pastorer ska be för människor, men kanske inte den som står vid samma diskbalja på restaurangen? Det kan väga tyngre att få höra det från sin kollega eller kompis.
[ Anders Arborelius om vad som fick honom att konvertera till Katolska kyrkan ]
Vad är den största missuppfattningen om bön?
– En klassisk sådan handlar om att Gud är en mjölkko som svarar på det sätt vi vill. Men bönen är en livshållning snarare än att i vissa ögonblick säga något till Gud. Det är inte själva orden, utan djuprelationen som gör att vi kan vara kvar i bön, även om vi går på stan, är på bio eller vad vi gör. Bönen kan följa oss under dagens lopp, även om vi förstås behöver använda våra tankar när vi lagar middag eller till exempel skriver avhandling. Men hjärtat kan hela tiden vara förenat med Gud.
Har man en lista med personer man vill be för kan man låta dem ”skvalpa runt i hjärtat” i stället för att upprepande omnämna dem vid namn, menar han.
– Jag får lägga fram alla som bett om mina förböner till Gud. Som nu när vi ber särskilt för påven – det betyder inte att jag måste gå runt och tänka på honom hela tiden. Jag brukar säga att man bäddar ner förbönsämnena i sitt hjärta – annars riskerar man lätt att försvinna i andra tankebanor.
Många kan tycka att det är svårt att be. Vari består din egen bönekamp?
– Det svåraste tycker jag är att man så lätt glider bort i tankarna och blir förströdd. Men Therese av Ávila kallade det för nattfjärilar som kretsar kring oss och som vi får vifta undan. Vi kan inte undvika det, men vi behöver inte heller bli förtvivlade när vi känner oss splittrade.
Ibland kan det väl vara Gud som vill säga oss något med de tankar som kommer?
– Jo, så får vi också se på det. Om vi börjar tänka på en moster, ja då får vi be för henne. Vi får sy om förströdda tankar som kommer till förböner. Mina egna synder leder mig också till att be om Guds förlåtelse och börja om på nytt.
– Man kan säga att allting kan ge anledning till bön.
I boken Inre bön uppmanar Anders Arborelius till att se all tid, både arbets- och fritid, som en gåva från Gud. Det innebär att oavsett vad vi gör – om det så handlar om att gå till gymmet eller ha skärmtid – kan det ske till Guds ära. Alla goda aktiviteter, som inte är synd, kan kombineras med inre bön, menar biskopen.
För att pröva dessa tankar ger vi oss ut på stan. Munkdräkten kombineras med en värmande kappa. Vi tar trapporna ner och kommer ut på Götgatan och kryssar oss fram i folkvimlet, till dess vi når köpcentret Skrapan. Tidigare fanns här en bokhandel, vilken lockade Anders Arborelius – numera är han sällan här. Men han fingrar i alla fall på några fotbollströjor i en av butikerna.
I boken skriver du att shopping är något som ”kan behöva ett tillskott av spiritualitet” – hur menar du?
– Jo alltså, om man är kvar i den inre bönen, då tror jag också att man väljer med större urskiljning. Man upptäcker hur man kan göra något till Guds ära. Man väljer det som är viktigt, man får ett annat perspektiv.
– Om vi försöker leva med bönen i centrum väljer vi också aktiviteter som ligger i linje med det. Det påverkar vår tid, våra pengar, våra känslor och tankar – hela människan. Det jag vill betona är att om bönen sker på det inre planet kan den fortgå även om vi inte sätter ord på våra böner hela tiden.
Hur kan man tänka under fastan om man längtar efter att bönen ska ta större plats?
– Då ska man göra upp en liten krigsplan, mot den gamla människan som hela tiden söker sitt. Vi får bli medvetna om våra svagheter – om det så handlar om tidsfördriv, pengar eller något annat. Man talar ju ibland om en andlig strid och vi är Jesus stridsmän. Just fastetiden får vara en sådan tid av kamp.
– Varje dag kan man tänka efter vad man kan göra för att komma närmare Jesus. Gör man en föresats redan från början håller den sällan hela vägen. Det är bättre att ta det dag för dag; då är det inte lika lätt att slinka undan. En alltför detaljerad plan riskerar att kasta allt över bord - som det ofta kan vara med exempelvis nyårslöften.
[ Lista: Sju vanliga saker att fasta från ]
Så du menar att man inte bör ha långsiktiga fastemål?
– Naturligtvis kan man i största allmänhet ha en önskan om att läsa Bibeln, be och leva mer öppen för Gud, men att specificera det dag för dag tror jag är bättre än att man till exempel säger att ”Nu ska jag inte äta choklad under hela fastan”. Jag vet att det lätt skapar frustration om man misslyckas, och då släpper man ofta allt. Men att varje dag få ta ett nytt grepp och tänka: ”Hur kan jag i dag visa att jag vill komma närmare Jesus?” – det tror jag är viktigt.
Vi lämnar Skrapan med dess kommers och rör oss tillbaka. När vi viker runt ett gathörn möts vi av vita pelare som står på rad efter varandra. Anders Arborelius tycker att det påminner om ett tempel. Liknande associationer gör han ofta i sin bok och i sitt tal: en skinnjacka påminner om kläderna som Gud gav åt Adam och Eva, ett glas vatten minner om Guds källa till evigt liv.
Att se de där små, enkla tecknen i vardagen kallar Anders Arborelius för att ha på sig trons ögon. Det behöver inte vara svårt, inte heller menar han att det är svårt att be.
Jag tänker plötsligt på pastorn och författaren Tomas Sjödins uttryck att han brukar ”sucka” för någon.
– Jo men se där, sådana uttryck är bra, att förstå att det räcker med ett enkelt andetag. Vi får bara andas in och be om Andens hjälp, så blir det ofta något gott av det.
– Det viktiga att förstå är att man inte behöver gå någon kurs för att kunna be.
[ Varför säger vi så ofta att vi ska ”be en kort bön”? ]
---
Fakta: Anders Arborelius
- Biskop i Katolska kyrkan i Sverige. Valspråk: ”In Laudem Gloriae” – ”Gud till pris och ära”.
- Född 1949 i Sorengo i Schweiz, men växte upp i Lund.
- Inträdde i Karmelitklostret i Norraby 1971. Prästvigdes 8 september 1979 i Malmö.
- Utnämndes till biskop av påve Johannes Paulus II år 1998.
- Utsågs 2017 som förste svensk någonsin till kardinal, en av påve Franciskus närmaste rådgivare.
- 2022 förlänades han H.M Konungens medalj, 12 storleken i Serafimerordens band, för ”betydande insatser inom svenskt och internationellt kyrkoliv”.
- Aktuell med boken Inre bön – själens hälsa (Veritas förlag).
---
