”Karriär och yta blev viktigare än mina relationer”

Han var popkungen i bandet Mando Diao som hyllades av fansen och som skrev låtar till listornas toppar. Men på insidan växte en stark längtan fram, att återknyta relationen till Jesus.

– Man kan vara en vinnare på ytan och samtidigt en förlorare som människa, säger Gustaf Norén.

Han befinner sig i skogen vid familjens fäbod när Dagen ringer. Gustaf Norén har gått runt en stund för att se vilka träd han ska spara och vad som kan röjas för att skapa rymd och ljus. Fäboden har de ägt i 4–5 år och bidrar till att familjen oftare kommer ut i skogen. Kanske firar de jul här ute någon gång, funderar Gustaf.

– Men i år blir vi kvar hemma i Borlänge där vi har våra familjer – det blir mindre stressigt. Vi kommer gå till Amsbergs kapell där jag och Pernilla gifte oss och barnen döptes. Där finns ett vackert altarskåp med träsnidade detaljer som berättar Marias och andra bibliska kvinnors historia.

Elden visar vägen

Fyra mil från Borlänge ligger Dala-Floda – där finns fembarnsfamiljens helg- och sommarställe och Gustafs skaparverkstad. I dessa bygder lever gamla traditioner kvar, inte minst kring julen. Gustaf Norén berättar om den magi som uppstår på juldagens morgon när invånarna i Dala-Floda tänder marschaller längs sina tomtgränser, som sedan lyser hela vägen fram till kyrkans julotta.

– Kommunen släcker gatubelysningen under natten och alla är uppe vid fyra, oavsett om man ska till kyrkan eller inte, för att tända sina marschaller. Vissa tar också häst och släde till kyrkan, förklarar han på sitt karaktäristiska dalmål.

Kyrkan, tron, liturgin, psalmerna, bönerna – alltsammans har fått en självklar och alltmer framträdande betydelse i Gustaf Noréns liv de senaste åren. Tron på Gud har egentligen alltid funnits där – han har till exempel alltid bett. Men det är först på senare år som tron fått tydliga konsekvenser.

Från att ha varit en omsvärmad popkung, både bedömd och beundrad för sitt utseende, sin musikalitet, sin stil – i en musikvärld där han menar att materialism och resultat stod högst i kurs – har han i dag ett helt annat fokus. Jakten på klick, likes och bra recensioner har bytts ut mot en tacksamhet över det som är.

– Karriär och yta blev viktigare än relationer. Fick man ett bra resultat var man en vinnare. Men man kan vara en vinnare på ytan och samtidigt en förlorare som människa, resonerar Gustaf.

– När jag ska förklara varför jag är kristen så kan jag inte förklara det – det är ett mysterium. Förnuftet kan inte förklara det, det är Guds nåd. Jag har inte gjort mig förtjänt av en sådan tro, jag har inte samlat ihop tillräckligt med poäng för att komma till nästa bana eller något sådant – det finns bara tacksamhet i att jag får vara kristen.

Fler med andlig längtan

Ibland möter Gustaf människor som säger att de önskar att de hade en tro. Men att önska är väl också att tro, menar han. Utifrån det resonemanget finns det betydligt fler troende än som säger sig vara det. Sverige är med andra ord inte så genomsekulärt.

– Den förundrade människan, den jublande människan, människan som tittar upp i universum och vet att det finns något där som vi inte har räknat ut med avancerad teknologi – det är något som drar i oss och det är Jesu kärlek.

– Det kan inte vara på annat sätt än att den som är orsak till skapelsen, till mystiken, är en del av oss. Men folk är ljusrädda, för ljuset är så starkt. Som Mose som fick täcka för ansiktet för att han strålade efter sitt möte med Gud, för folkets skull.

[ Urban Thoms: En angelägen röst i vår tids andliga öken ]

Låtarna på Gustaf Noréns nysläppta soloalbum Dala Floda genomsyras av hans kristna tro. Till exempel lyder en del av texten på låten Del av dig:

”Liten droppe blod på törneblad, Marias tårar vid Jesu grav. Hör du vår bön, du Fader vår, som bryter bojor och helar sår. Som klockor ringa en vilodag, som morgondimma över dina hav, är tacksamheten djupt inom mig, att jag får vara en del av dig.”

Låten har han tillägnat sin forne bandmedlem Björn Dixgård. De goda vännerna gick skilda vägar i samband med en schism inom Mando Diao. Efter många års tystnad har en längtan väckts hos Gustaf om att försonas. Men att säga förlåt och börja umgås igen är inte självklart, det kan ta tid, menar han.

– Var det rätt val? Har jag verkligen gjort rätt nu? Det finns inte en millimeter i mig som inte känner ängslan, men mörkrets frukter är förvirring, oro, rädsla.

– Det finns ingen mall för hur man gör i kampen för att återförenas med någon, det gäller bara att börja på något sätt. Vem är det jag förnekar om jag förnekar min bror? Jo, det är skaparen till min bror. Och vem sviker jag? Jo, det är kärleken jag sviker. Den bilden behöver jag ha med mig för att klara av de här andliga processerna.

Som lärare på en högstadieskola vill han ta ansvar och visa på en väg framåt. Han vill vara en förebild för sina elever, som också hamnar i ständiga konflikter med dem som de nyss kallat för ”sin bror”.

– Som vuxen kan man säga ”usch, usch” till deras konflikter, eller så kan vi se att det finns sådant hos oss också. Som offentlig person är det min skyldighet att demonstrera processer som jag känner att det finns universell kraft i, förstår du? Och det är min rätt som människa att besjunga de här fenomenen som finns på jorden.

Bad som barn till Jesus

I en intervju i radioprogrammet Talkshow har Gustaf beskrivit det som att det bröt fram ett ljus när han gav upp sina egna försök att hitta rätt, och att han då kände en stark kraft. Det kan nog många känna igen, att det är när man släpper taget om sitt eget som Gud griper in.

– Det är nånting med att säga ”Nu behöver jag hjälp”. Jesus kom till mig när jag behövde honom. Men då ska man också förstå att Jesus har funnits hos mig sedan jag var barn – jag har alltid bett. Men bönerna slutade när jag nådde framgång, för att sedan komma tillbaka i motgång.

Gustaf Norén läser ofta och gärna Bibeln och kan där känna igen mönster både från sitt eget liv och mänskligheten i stort. Det han ser är att Jesus inte tycks vara särskilt intresserad av de framgångsrika personerna på toppen, som klarar sig själva. Men att han rör sig i periferin, hos de svaga, de sjuka, de utlämnade.

– Det är något med att Gud har kraft att hjälpa i nöden och att det i nöden finns en sanning. Man kan inte be när man är mätt, har jag hört någon säga.

Vad vill du förmedla med de nya låtarna?

– Jag har ansiktet vänt mot Gud, mot kärleken, mot den skapande kraften. Jag vill säga till den som har andliga känslospröt att knyta an till det. Det är i skönheten som jag funnit Jesus. Man kan möta honom bland surrande humlor, i porlande vattenfall, längs slingrande skogsstigar, i ljuvlig musik eller i peppande samtal kring kaffeautomaten. Fullfölj din rörelse mot honom, låt den fortsätta.

– Men jag tycker det är större att få fira jul med familjen än att ha släppt en skiva. Nu blir jag gråtig när jag pratar om det, men jag kan inte tänka mig något finare än att få fira jul med min familj.

Innan intervjun möttes vi i S:ta Clara kyrka för fotografering där du även fick läsa in julevangeliet för våra läsare. Det var något som berörde dig i texten – vad var det?

– Det slog mig att varje gång jag läser en text upptäcker jag något nytt. Nu var det änglarna, när de kommer och sjunger den fantastiska ”Ära vare Gud i höjden” – det slog mig hur många de faktiskt är – en här! Det är en andlighet som är ofattbar, som finns hela tiden, varje dag, i de små detaljerna – det är ett myller och en mångfald. Jag tror att det är Jesus språk som kan höras i naturen, i musik, i allt det vackra.

För kanske första gången under vårt långa samtal stannar Gustaf Norén upp en liten stund, som för att söka efter de rätta orden, innan han fortsätter. Han låter nästan som en predikant.

– Jag tror att det finns något här, en väg framåt för att avsekularisera Sverige, där många faktiskt har starka andliga upplevelser. Julen är en helt makalös tid för att prata om detta. Det finns något som kallas för ”Christmas Spirit” (julanden), och det är Guds ande. Julen gör oss lite mer som barn, vi blir snällare, vi sträcker ut händerna – här tar andligheten över. Och folk som inte kallar sig kristna får gå till kyrkan och känna gemenskapen där – det är vackert.

---

Fakta: Gustaf Norén

• Född 1 februari 1981 i Borlänge.
• Tidigare frontman i pop/rockbandet Mando Diao där han var med och skrev de flesta låtar tillsammans med Björn Dixgård. Debutalbumet Bring ‘em In gav bandet ett internationellt genombrott. Bandets tolkning av Gustaf Frödings dikter, Strövtåg i hembygden, slog rekord på Svensktoppen. Gustaf lämnade bandet 2015.
• Har sedan dess skrivit och framfört musik med sin bror Viktor Norén, bland annat med albumet Hymns to the Rising Sun. Deltog även i TV4:s musikprogram Bröderna Noréns underbara resa som sändes under 2023.
• Gav i november ut sitt första soloalbum Dala Floda, med bland annat singeln Del av dig. Musiken är skapad av Gustaf Norén tillsammans med producenterna Björn Olsson och Torsten Larsson samt av musikanter från bygden Dala Floda.
• Gift med Pernilla och har tillsammans fem barn: Josef, 18, Edith, 15, Bror, 13, Salka, 10 och Moses, 7 år.

[ "Det är en kamp att sjunga om Guds kärlek" ]

---