Författaren och predikanten Tomas Sjödin är en av åtta värdar i årets upplaga av ”Vinter i P1″. Det är dessutom åttonde gången som han utses till vinterpratare.
– Anspänningen minskar verkligen inte, utan den ökar, säger Tomas Sjödin till Dagen.
2008 startade Vinter i P1 och programmet har sedan dess blivit en institution som satt färg på mellandagarna för många svenska julfirare.
– Vintervärdarna har alla varit mycket uppskattade sommarpratare tidigare och de kommer nu att ge oss det vi alla så väl behöver: Folkbildning och livsglädje, säger programchefen Bibi Rödöö i ett pressmeddelande.
Tomas Sjödin är lågmäld när han kommenterar sin egen medverkan, men tacksamhet över förtroendet och respekt för utmaningens allvar lyser igenom.
Vinterpratare för åttonde gången, känns det annorlunda den här gången?
– Varje gång är ju en ny gång, det kan man inte komma ifrån. Det är ett krävande program att göra. Att sätta ihop manuset till ett program på 90 minuter är nåt helt annat än vanligt krönikeskrivande, försäkrar han.
– Men tack och lov är man ett team och jag har en väldigt duktig tekniker och en lika duktig producent. Jag är väldigt trygg med dem.
Hur länge har du jobbat på programmet?
– Sedan i början på november. Ganska intensivt en vecka, nästan heltid faktiskt. Det kan låta som väldigt länge, men det är ju en lång text. Framför allt handlar det om att berättelsen ska hålla rakt igenom. Man behöver hitta en dramaturgi som gör en bra kurva och håller hela vägen. Det måste finnas en tydlig röd tråd, förklarar Tomas Sjödin.
I programpresentationen står det att du ska prata om ”ett trotsigt ‘kanske’ som visar att inget är för sent” vilket låter kryptiskt. Kan du utveckla det?
– Det handlar om hopp utifrån ordet ”kanske”. Kanske kan vara ett ord som antyder osäkerhet och tvivel. Men skriver man isär det blir det två hoppets ord – ”kan ske”. Om det ska jag berätta utifrån en lång historia som innefattar både Sverige och Asien och en lång, lång tidsperiod när hoppet ligger vilande.
Ditt program sänds den 29 december. Spelar det någon roll vilken dag man blir tilldelad?
– Det gör det. Några av dagarna har en sådan speciell karaktär att man behöver förhålla sig till det i sin berättelse – juldagen, nyårsafton, nyårsdagen. Men den 29 är en mellandag och då kan man vara ganska fri vilket passar mig bra den här gången. Jag har nog haft i stort sett alla dagar nu, konstaterar Tomas Sjödin.
Den här gången ingår han i ett gäng som bland andra består av toppdiplomaten Jan Eliasson, artisten Lisa Ekdahl, fysikern Bodil Jönsson och språkhistorikern Fredrik Lindström. Ett trevligt gäng, konstaterar Tomas Sjödin efter att ha spelat in programmet där vinterpratarna under torsdagen tillkännagavs.
– Det är första gången alla varit med. Vi hade väldigt roligt ihop, säger han.
Vilken av de andra vinterpratarna vill du inte missa?
– Ingen! Absolut inte! Det är del av det att man kommer varandra lite nära en sådan dag som vi fick när vi spelade in på Sveriges radio. Då känner man att detta är människor som man på kort tid tycker mycket om och då vill man också lyssna.
Lyssnar du på dig själv också?
– Nej. Det försöker jag undvika. Jag lyssnar under tiden vi jobbar med det, för det behöver man, men sedan gör jag gärna något annat när programmet sänds, säger Tomas Sjödin.
---
Fakta: Årets ”Vinter i P1″
- 25/12 Fredrik Lindström – språkhistorikern, om det mest intelligenta människan kan ägna sig åt: lek.
- 26/12 Lisa Ekdahl – artisten, om att ta ett kaospiller och hitta något nytt.
- 27/12 Jan Eliasson – diplomaten, om ordets kraft och magi.
- 28/12 Ann-Helén Laestadius – författaren, om skam och om osynliga fiender.
- 29/12 Tomas Sjödin – pastorn, om ett trotsigt ”kanske” som visar att inget är för sent.
- 30/12 Alexander Mahmoud – fotografen, om migration, journalistik men framför allt om blåbär.
- 31/12 Mischa Billing – smakexperten, om att melankolin är nyårsnattens bästa krydda.
- 1/1 Bodil Jönsson – fysikern, om att kunskapsförmörkelsen är på väg att tappa taget.
---